Hej har tänkt att starta denna tråden nu rätt länge 
Den 23/12/09 tittade helt snabbt och lustigt ut min lille var då i v.33+6!
Det skulle vara kul om vi var några fler så kunde vi jämföra våra små mirakel!
Och prata ut lite det är ju rätt många tankar och känslor!
Jean1>> Ja det har varit tufft med alla tre, men å andra sidan så har jag ju hamnat på neo med alla tre så jag är ju van vid det, vet ju inget annat så att säga så det är "naturligt" för mej att få ha hamnat där igen och igen.. Men nu vågar jag inte skaffa flera så nu får alla veckor på neo räcka, plus att jag i nu läget har tre fina friska flickor och nästa gång kanske man inte skulle haft samma tur.
Kazeer>> Okej men det måste varit jobbigt för dej ändå, ligga på sjukhus är aldrig skoj. Jag låg ju inlagd med alla tre, gjorde flöde varje dag och tillväxt UL varje vecka, och blodprover och Ctg kurver 4gr om dagen, svullnade upp massor när jag la på mej vätska pga Havandeskapsförgiftningen, roligare har man ju haft men som sagt det vart ju så med alla barn så det är min gravidtetstid det.
Vad skumt det är egentligen att en del av er drabbas av samma sak flera gånger på raken. Det kan inte vara kul.
Men det är ju tur att neonatalen finns 
Jag har bara positivt att säga om både personal och sjukhusvistelse. Det enda negativa är/var surkärringen i matsalen om helgerna. Fy fan alltså!
Jag behövde ju "bara" ligga inne i 10 dagar med Isaac, sen vårdades vi i hemmet i ytterligare 14 dagar efter det. Isaac va ju stor när han föddes i v 34+2. Vägde hela 2590 gr och mätte 46 cm. Mitt vatten gick helt utan anledning i v 34+0. Hela graviditeten med honom var helt upp och ner. Blödningar, skenande hjärtljud, mera blödningar, foglossning, huvudvärk osv, osv...
Inga tester visar på något, men från och med v 22 så svullnade jag något enormt, med skallebank o höga hjärtljud på bebbe. Misstänker själv någon forma av infektion/havandeskapsförgiftning...
Vi låg på neo i 2½ vecka för killarna var ändå så bra "skick" när dom föddes trots att dom kom i 32+5, vägde ju 2145 och 2010 och var 44 och 46cm långa. Kan man inte tro nu.. 8 månader senare och 10kg tunga! Känns som så otroligt längesen, fast det inte vad det.. kan inte förstå att dom varit så små.. gick igenom gamla kläder för ett tag sen.. har dom verkligen kommit i storlek 44?! Helt galet.. och ni som haft ännu mindre.. svårt att tänka sig! Jag var lite skeptiskt till sånadär prematurdockor innan, tycker dom verkar lite läskiga.. nu hade det faktiskt varit lite kul att ha varsin, om inte för killarna själva, så dom kan förstå sen hur små dom varit. Synd dom ska vara så himla dyra bara!
Jag är väl både positivt och negativ till neovistelsen. Såhär i efterhand känns det bra, men då hatade jag det. Men det var väl också för att hela min idé om att få barn sprack, när dom kom så tidigt och vi fick bo på sjukhuset, det fanns inte i min planer riktigt.. sen var där en sköterska som verkligen kunde konsten att få en att känna sig skyldig.. min man kunde inte vara där dagtid för han var tvungen att jobba. Han började sitt nya jobb tre dagar innan killarna valde att komma ut.. och just då tyckte vi att framtiden var "viktigare" och att han fick behålla sitt jobb.. killarna mådde ju ändå bra och jag fixade det bra själv, sen var han där på kvällar och nätter, men det var väl inte alla som tyckte det var helt ok märkte man. Och jag tycker infon på vårt neo var lite dålig. Dom talade liksom aldrig om riktigt hur det går till.. som förstagångsmamma och till för tidigt födda så vet man ju knappt hur man ska bete sig! Vågade ju inte ta upp barnen knappt.
Neonatalvistelsen med första barnet var helt okej. Vi var inne i åtta dygn. Eftersom han var första barnet, tyckte jag att det var skönt att få hjälp med allt det nya ... klä på en bebis, byta blöjor, bada, amma etc. Efter åtta dygn kändes det alldeles lagom att åka hem och stå på egna ben.
Att vara på neonatal med Oskar var betydligt jobbigare. Dels var vi där dubbelt så lång tid, dels hade jag ju ett barn hemma, som jag saknade otroligt mycket. I samband med Oskars födelse låg jag på sjukhus i fem veckor och under den tiden träffade jag storebror fyra-fem gånger. Det var jobbigt 
Ja neo är toppen, dom är så duktiga där, men det är ändå jobbigt att vara där..
Första dotter låg inlagd där i 10veckor.. Andra dottern 3veckor.. och minstingen låg inlagd 8-9veckor, sen hade vi permis och åkte in och vägde 2gr i veckan och efter två veckor på permis så skrev dom ut henne. så totalt 5 ½ månad har jag varit på neo med mina barn, lång tid.
Fast det var lättast med första barnet, lr ja lätt och lätt det är nog fel ord för hon mådde sämst av mina tre prematurer, men då hade jag iaf inga andra barn att ha dåligt samvete för jag inte hann vara med. Så när jag fick mellan barnet och minstingen var det jobbigast för då hade man barn hemma och på sjukhuset så man hade alltid dåligt samvete för man inte kunde vara med alla samtidigt.. så det var en jobbig tid när jag fick min tredje men man tar sig ju igenom det med för man har inget val.
Ja precis så är det ju. Nu hoppas jag ju givetvis att felet ligger hos mej, är lite oroad eftersom jag är mamma till tre flickor nu som säkerligen kommer skaffa barn en dag och då hoppas jag att dom slipper såna här graviditeter. Men i framtiden så kommer dom nog ha mediciner för HF eftersom dom just nu forskar på det.
Ja jag var oxå med i en studie när jag låg inlagd när jag var gravid med minstingen, dom tog blodprover och sen tog dom prover från moderkakan när Thea föddes. Men får hoppas forskningen går framåt. =)
Nu äntligen har min illa spagetti fått tänder. Isaac slog på stort o skaffade sig två samtidigt Mindre roligt för oss då han har skrikit som en tok på nätterna...
9½ månad gammal okorrat, ca 8 mån korrat. Så summa sumarum kom han pliggar ungefär samtidigt som syskonens.