Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?
Anonym skrev 2010-04-05 08:15:17 följande:
Jag kan få ångest utan anledning, ända sedan jag var liten så bara känslan dök upp i kroppen. Men med åren så har jag även blivit väldigt bra på att utlösa den själv genom att älta saker, analysera det till bristningsgränsen över alla misstag jag gjort, så till slut känns det som att jag är den äckligaste hemskaste människan på jorden som borde ta livet av mig innan någon annan förstår hur hemsk jag är. Tankar om att avsluta livet har alltid funnits, och det har också blivit värre med åren. Dt är min högsta önskan, att få en dödlig sjukdom så ingen kan bli arg på mig för att jag väljer att dö. Lite bisarrt. Har inget sätt att hantera min ångest på. Tabletter har varit min räddning, tradolan, sobril och annat. Tar tabletter tills jag inte kan känna någon psykisk smärta alls. Har lite missbrukstendenser, men det är inget jag tänker berätta för läkarna för då tar de tabletterna ifrån mig helt. Och då är jag verkligen utelämnad åt min ångest.
Ja, jag tänker mycket på allt jag gjort. Vad jag gått igenom osv, gör mig själv till ett offer.Det blir verkligen svårare med åren. Förra året gjorde jag 3 su-försök.
Jag har stesolid mot ångesten men den hjälper ju bara tillfälligt. Går även på stämningsstabiliserande medicin och antidepp. Känner inte att de hjälper längre. Ska ta upp med läkaren om jag ev. behöver ändra doseringen eller så.
Jag får bara stesolid uträknat hur många jag behöver per vecka. Får inte mer än så då jag har en tendens att överdosera. :(
