Dryas: Usch vad hemskt, är ju liksom en av våra värsta farhågor... Har nog inga bra råd, verkar som att ni har testat en del redan. Det enda jag kan säga är att jag hoppas att det löser sig!
Anonym: Ja, tillskott kan man ju ta om det behövs 
Jag gjorde det, jag ringde till min psykolog bara för att säga att jag mår dåligt!! Helt otroligt!! (Men hade ju lovat pojkvännen.) Jag började gråta redan innan jag hade börjat prata om varför jag ringde, hann bara säga mitt namn innan de kom. Bra att det är lättare att gråta via telefon än irl... Vet dock inte om jag skall känna mig stolt eller pinsam som ringde och störde henne...
Dryas: Hur går det för dig idag då?
Lilith Dark: Gluttade in i din menlösa blogg nu 
Dryas: Skönt att du har jobbet iaf! Jag gillar oftast att gå till jobbet när jag mår dåligt eftersom jag kan distrahera mig där, även om jag inte jobbar så hårt.
Hur går det för er alla?
Älskar karlar (min karl) för tillfället, haha, men man vet aldrig när det vänder 
! .
Min spontana tanke är att du inte borde gå in med 200% när du träffar någon ny. Har hört talas om att normala människor dejtar lite, känner sig för och sedan går in med typ 70% och sedan, efter ett tag, börjar de älska varandra och då satsar de 100%, eller 110% Nej, men allvarligt, man vinner ALDRIG på att ge 200% i början, då skrämmer man nog bort varenda kotte.
Försök att koncentrera dig på allt som är bra just nu, typ lgh (grattis!) och bebis. Vet ni om det är en tjej eller kille där inne?
Hur går det för er tjejer?
Jag måste tvunget berätta om ALLT som finns i mina tankar. Tydligen fungerar inte normala så har jag fått höra när jag krävt att de skulle göra samma sak.
Jag ville bara bryta trenden här i tråden och berätta att jag är glad: Jag har fått en ny psykolog då min gamla skulle sluta på mottagningen och den nya är superbra! Hon ägnar sig åt KBT och det känns som att det är en bra grej för mig. Jag har ju kommit en bit på vägen redan, men det känns verkligen som att jag kan bli ännu bättre med hjälp av denna tjej!
Jag har också träffat min "svärmor" för första gången och det gick jättebra! Hon frågade inga konstiga saker och tyckte om mig massor, och jag henne. Det har aldrig hänt förut!
Tycker synd om er som inte har det lätt just nu... Ja, livet är aldrig lätt när man har borderline, men ibland glider det ju lite bättre än annars...
Till er andra, hade tänkt svara, men det går inte... Är sjuk och har feber och mår bajs, så nu går jag och lägger mig. Adjö!
Hade tänkt att skriva av mig lite efter att ha haft FL -förbud under ett par veckor, men när jag ser att alla andra har massa problem vill jag som vanligt inte ta plats, haha...
Känslor är så jävla jobbigt! Varför kan vi inte bara få älska, älskas OCH kunna njuta av det? Kunna lita på vad andra säger när de är snälla... Inte bli arga och dra oss tillbaka. Bah!