luscious: Ingen dömer dig hur du än jag. Vi hade tur att vi behövde aldrig fundera på att avbryta eller ej för vi fick reda på det ganska sent, V 33 och just du ville jag inget hellre än att bebisen skulle försvinna och att vi skulle få försöka igen. Chock kallar jag d för idag!
Jag skulle aldrig önska livet ur min underbara lilla prinsessa men allt som är runt omkring rmb är väldigt jobbigt.
Vi hade en tuff start, lilla I´s bråck satt ganska högt och var ganska stort så d var jätte svårt att täcka.
Vi låg 11 v på sjukhus då hon föddes.
Har varit väldigt mkt på sjukhus sedan hon kom till världen.
Hon har shunt (som aldrig har krånglat, *pepppar, *peppar), är opererad för arnold chiari, är rullstols buren och har stag inopererade i ryggen sedan är hon världena gladaste, pratigaste och charmigaste unge som finns.
Alla i hennes närhet faller för hennes charm och spontanitet.
Hon går på vanligt dagis och har massor av kompisar.
Alla barn med rmb är väldigt olika och har olika grader av allt.
Vi finns här för att försöka svara på dina frågor om du vill.
Lycka till med vad som än sker.....
Tror d finns en mening i allt som sker......