K*B*N, pratar del 11
Tant Pruselius skrev 2010-10-13 10:22:41 följande:
Om allt ser bra ut på ul idag, får man köpa första bebisklädesplagget då eller är det att leka med elden?
Inlägg från: Asereht
|
-
Det har jag gjort, det är mitt sätt att fira.
-
Håller med.Nifelheim skrev 2010-10-13 10:41:27 följande:Sorgen blir inte värre om du i så fall har lite klädesplagg hemma*vet*.
Försök välja att vara lycklig, det låter kanske hårt och konstigt, men går det dåligt så gör det det. Har man försökt vara lycklig under graviditeten behöver man åtminstone inte börja sorgen med att vara slurkörd av oro. Det är ju faktiskt väldigt ovanligt att det händer något med barnet när man en gång sett att allt är bra och det är friskt. Försök fokusera på det och gläd dig fullt ut för det barn du väntar. För visst väntar du ett barn och inte ett missfall etc?
Jag försöker tänka så, för annars tror jag att man näst intill går under av oro under graviditeten. Sen är det självklart lättare sagt än gjort, men försök iaf. -
Lindadjo - Kul med tatuering! Vad och vart?
Min man vill INTE att jag ska tatuera mig. Visserligen bestämmer jag ju själv men lite lyssnar jag ju på hans åsikt också. Han är nog lite rädd att jag ska bli sådär tatueringsfrälst som min syster.
-
Ja det krävs inre styrka för att hålla på med sån skit (rent ut sagt).Ekorrfamiljen skrev 2010-10-13 12:45:37 följande:Asereht: Grattis i efterskott på bröllopsdagen.
Vi firar 7-årig bröllopsdag den 22/11 och då har vi känt varandra lite drygt 8 år (men bara varit ett par i 7,5 år.). 
Vilken stark mamma du har. Jag vill eg. också jobba inom t.ex. Ecpat eller Rädda Barnen, men jag tror inte jag skulle orka se allt skit hela dagarna.
22/11 är ett bra datum, då fyller minibusen år.
-
Jag skulle lösa saken så gott det går där ni bor nu. Att flytta till något som känns sämre bara för ytans skull tror jag kan bli helt fel. Bättre att fortsätta titta efter bra/bättre alternativ och lösa platsproblemen efter förmåga.Lokatt skrev 2010-10-13 13:35:52 följande:läst ikapp nif och kavat, vaddå för legostad?
A, förstår inte heller hur din mamma fixar det, men stor eloge till människor som hon som gör det och gör skillnad!
Har vänner samt att min mamma har gjort det och min mormor hela sitt yrkesliv, jobbat med dömda brottslingar som har dömts till psykvård, där är det ju allt möjligt *ryyys*
Jag tänkte bolla lite med er om en grej, behöver verkligen åsikter och in-put. Som ni vet har jag och maken tittat efter nytt boende i flera år nu, pga detta är lite litet. Vi hittar verkligen inget! Har vart och tittat på två, men de föll bort. Det är ont om boenden som passar oss! Köpa vill vi inte så länge jag pluggar.
Så nu står vi i den här situationen: bor i trea, med trädgård. Två älsta barnen delar rum, byggt ett "loft" åt dom, båda sover alltså "i luften" så golvet i rummet kan nyttjas helt. Minsta sover inne hos oss. minsta fyller tre i februari, så han börjar bli lite stor för det... han har dock ett draperi med byrååer framför som avdelare in till sig, så vi ser varandra inte och han störs inte av våra lampor osv. när han sover. Men det är trångt
Hur gör vi nu, låter han byta till växasäng om några månader (han har spjälsäng nu) och han ligger kvar i vårt rum? Han flyttar in under de andras loft? Vi byter lägenhet till sämre område, längre avstånd + ingen trädgård bara för att få ett rum till?
Välldigt jobbigt nu, vad gör vi??
Vi bor ju också i ett litet hus och vi har flyttat om flera ggr för att göra mesta möjliga plats för barnen och skulle det krävas så bor vi hellre i vardagsrummet än flyttar till något sämre.
Här funderar vi allvarligt på att göra ett gemensamt sovrum till grabbsen (inte nöffe då) och sedan ha det stora rummet som lekrum. För tillfället har vi mellan och mini i stora rummet och storbus ensam i det mindre sovrummet. Men storbus är aldrig inne på sitt rum förutom när han sover. Tom då vill han helst sova över hos brorsorna så vi pratar om saken. Barnen är väldigt positiva till idén. Men vi har inte tagit beslut än. Det är ju inte värre än att man får stuva om igen om något år. -
Nu har jag ju ingen aning om hur ert boende ser ut men är det omöjligt att ha loftsäng för er och ha lillen under som i ett eget krypin typ? Det är ju visserligen fortfarande samma rum men det kunde ge lite mer avskild känsla kanske?Lokatt skrev 2010-10-13 14:20:54 följande:ne, jag tänker också så, jag vill inte "flytta ner mig" bara för att få ett rum till, det är det inte värt. Trädgården betyder otroligt mycket för oss, med barn och hundar.
Kan man låta tre barn dela ett ganska litet rum verkligen? visst, det är välldigt välplanerat med tanke på de störres välldigt smarta sängar där de dessutom har egen hylla/lådor till privata grejer. Men, nja det tar imot... Samtidigt tar det imot att ha han i en vanlig säng i vårat rum... Gah!!
Vardagsrummet har jag klurat på om det går sova i för oss vuxna, men samtidigt, ne.. med hundarna (skulle aldrig kunna sommna om jag behöver sova i samma rum som dom snarkiskarna
Och dessutom, blir vardagsrummet så trångt, då blir nog känslan över att bo trångt ännu större, som det är nu är det iaf. ganska luftigt i vardagsrummet och man kan "andas". -
Du är så klok Fröken! Jag håller med, idag höjer många på ögonbrynen när de hör att barn delar rum. Man undrar ju om de tror att barnen bor i en garderob och ligger fyra stycken i en säng skavfötters eller nåt.Fröken Småland skrev 2010-10-14 07:44:53 följande:Lokatt: Jag tycker det är helt galet att flytta till något sämre för att få ett extra rum. Att dela rum för syskon skall de fixa, så är det bara. Visst blir det trångt och en del konflikter, men det finns ju många fördelar också i form av att de "tvingas" samsas och leka och får en fin syskonsammanhållning. Jag upplever att folk är lite anala med det där med eget rum; den första frågan folk får när de välkomnar ett nytt barn till familjen är; "har ni varsitt rum till barnen?" eller "nu måste ni flytta till större så barnen får varsitt rum". För en spädis?
Jag känner en familj där barnen delar rum trots att de har flera rum lediga; pappan i familjen är afrikan och för honom är det otänkbart att bröder inte skulle bo i samma rum.
Sen gäller det att tänka (precis som ni gör) i kubik när man bor litet. Jag hade nog satsat på att behålla den lille i ert rum ett år till eller två tills han vuxit till sig och kan hävda sig bättre mot sina syskon. Finns det möjlighet att göra en mer eller mindre riktig vägg så att ni får det innersta rummet? Räcker ju med en sovalkov till er med bara era sängar. Plan B är en loftsäng tvärs över era sängar för lillplutten. Alltså på längden ovanför era huvuden och så håller vi tummarna för att han inte ramlar ner *fnissar åt tanken*
Och var är foto på barnens rum efter makeover? *ser sträng ut*
Jag känner en familj där systrarna delar rum sedan småbarnsåren. När familjen byggde nytt och flyttade från sin gamla hus (inte trångt men få sovrum typ som här) så fick tjejerna varsitt rum. Det slutade med att de hade ett gemensamt sovrum och ett gemensamt lek/dagrum. De här tjejerna varå då i tolvårsåldern. De trivdes helt enkelt med sällskapet.
Som här alltså, storbus har fått eget rum men vill sova hos brorsorna där han trivs bäst. Så vi är helt inne på att göra ett gemensamt sovrum och ha stora rummet som lek/dagrum med tv till playstation, deras dator (ja de har en egen) osv. Jag tror det kan bli bra och att det kommer ge mindre strul på kvällarna när det blir en del sura miner när man inte får dra in madrassen och sova i brödernas rum. -
Idag är jag visserligen hyfsat pigg men känner mig lite så där energilös (=lat). Jag borde få undan lite tvätt och ytstäda lite. Min mor kommer imorgon och ska vara barnvakt i helgen till trissen. Maken och jag ska lämna skeppet ett eller två dygn. Men orka, som min dotter skulle uttryckt det!
Jag har verkligen noll lust att sortera och vika tvätt. Jag vill bara krypa upp i hörnet med te och en filt och sticka vantar. Mycket roligare. *s*
Men man måste väl, inte för att min mor håller det emot mig om det är stökigt men det behöver ju inte välla av tvätt över allt. Disk och dammsugning tar ju inte så lång tid så det gör jag imorgon. Det är den där nedrans tvätten. Tänk att det kan bli så enormt mycket tvätt! Jag drunknar! A drar ungefär två outfits per dag i snitt (kräk, blöjolyckor, matkladd eller dyl). De andra grabbarna skitar ned sig eller blöter ned sig. Maken är ständigt skitig den här årsitden och då han kroppsarbetar så blir han både skitig och svettig. Själv drar jag inte så mkt men jag får ju räkna med att bli kräkt på eller så. Sen har vi en sängvätare vilket ger ungefär en uppsättning lakan vartannat dygn att akuttvätta. Fatta hur mycket tvätt det blir!
Då har jag gnällt klart om det.
Nöffe hostar, jag hoppas han inte blir dålig. Han har som mest varit snorig och haft lite feber typ två gånger så jag blir tvärnojig när det kraxas.
Nä jag tror jag ska gå och ta tag i det där med att svira om happyn till sittvagn. Jag har ju sagt hela veckan att jag ska göra det och det är ju betydligt roligare än tvätten.
-
Lokatt - Ja, man blir lite knäckt mellan varven. När jag får anfall här hemma så tycker jag att mitt liv bara består av skit. Bokstavligen, blöjbyten, tvätt, disk allt är ju bara SKIT! Men det är bara att bita ihop. Tyvärr...jag tröstar mig med att det blir bättre. Men en sak är säker, flytta vi någon gång så ska det finnas rymlig tvättstuga och stort kök. Annars vägrar jag!
-
Jag tvättar en maskin om dagen och har ändå överfulla tvättkorgar (3 st)....Fröken Småland skrev 2010-10-14 09:50:11 följande:Och jag är - om vi skall fortsätta med det uttrycket - lite anal med tvätten och tål inte att tvättkorgen svämmar över utan toktvättar så snart jag kan få ihop en maskin. Så det blir en eller två maskiner om dan utom när vi varit i Danmark och tvättar allt (röklukt) inklusive jackor. Då är det bråda dagar för den anala Fröken Småland
.