Allergitråden

Även långsökta råd är välkomna! Ja, vi har testat negativt för kvalster. Han har inga besvär på morgonen, så därför tänker jag att det inte är det, då jag menar att besvären borde vara som störst efter att ha legat i sängen hela natten.

Nej, jag blir inte klok på vad det är... Ska nu börja fråga honom under eftermiddagen/kvällen för att se om vi kan komma fram till vad det är som triggar igång kliandet. Det hjälpte inte att ge medicin på morgonen...

Så typiskt... aldrig får man vara nöjd liksom! Men ändå - otroligt roligt att hon mår bra nu!
Nu får jag börja med att erkänna att jag har urdålig koll på ditt barns allergier och reaktioner, men lägger mig glatt i med råd från egna erfarenheter med en son med multipel allergi mot lite av varje och som också var väldigt lös i magen tills vi fick koll på allergierna. För hans del tycks det inte alls påverka att vräka på med fibrer, detta har hans mage inte på något vis reagerat negativt på.
Försök att se om du kan hitta en balans i kosten, med minskning av ris, särskilt klibbigt ris, och ökning av päron, katrinplommon kanske. Tänk på att få in knaprigt frukt o grönt och att locka i extra dricka (alla knep tillåtna enligt mig). Linfrö i gröten. (har som sagt noll koll på vad hon tål av detta, men hoppas något av det funkar)
Jag vill också säga att jag tror att det är övergående. Sonen har gått från jättelös till hård och nu har magen vant sig vid det. Han har inga besvär, bajsar en gång dagligen och tycks må fint i magen.
Jag tänker att du kanske inte vill tillsätta något nytt i kosten, och vet inte om det finns receptfritt, men Movicol är en medicin som vi ger yngste sonen mot förstoppning och det fungerar fint. Jag tar den själv ibland då jag blir enormt trög i magen av min medicin. De är liksom mild och ger inte "full sprutt" utan mjukt bajs helt enkelt.
Lycka till!

Krångel vid lunchsovning... det känner jag igen.
Blir det problem om hon somnar tio? Vad fungerar? Dricker hon någon välling (jag tänker välling till trött tös vid tio så får hon sova före lunchen)?
Somnar hon i bilen? Jag gav upp ett tag och ville inte ha bråk om middagsvila på helgen. Så jag hittade på att vi skulle till affären mm och lastade in trött unge i bilen. Körde en runda och så hem och lastade över till vagnen. Känns lite tokigt när jag skriver det här, men det fungerade. Jag slapp bli tokig och han sov...
Med andra ord: Släpp alla principer, hitta något som funkar och kör på det. Och, viktigast av allt: det går över!
När min äldste fick koll på allergierna så minskade sömnbehovet med två timmar per dygn!

Nu behöver jag era råd! Hur mycket kan man kräva när man blir bortbjuden med sin allergiska son på kalas?
Morbror fyller år på lördag. Vis av tidigare erfarenhet antar jag att de inte kommer att ringa för att höra sig för om vad det kan laga till vår son, förutsätter nog att jag tar med något.
Nytt sedan sist är dock hans luftburna allergier som gör att det inte hjälper om jag tar med mat utan han kommer att få en reaktion ändå om de lagar något han reagerar luftburet på.
Tidigare har jag ringt och frågat vad de tänkt bjuda på och lagat något liknande hemma och tagit med. Men nu, när vi är hyfsat klara med utredandet och vet vad som gäller funderar jag skarpt på om jag verkligen ska behöva laga och ta med. Värst är nästan tårtan. Känns så synnerligen onödigt att baka en hel tårta och ta med bara för att de inte kan bemöda sig med att anpassa tårtan så att även vår son kan äta. Och han nöjer sig ju inte med mindre än att det ska vara "riktig" tårta (bakelser och dekorerade muffins mm går inte hem).
Ska jag vara minsta möjliga besvärlig för de som bjuder och själv stå och lägga ner nästan samma jobb som dom på mat som jag tar med. Då får jag och sonen ta smällen i form av kostnader, arbete och, värst av allt, känslan att vara annorlunda.
Eller ska jag vara besvärlig och helt enkelt kräva att det bjuds på sådant som sonen tål, såväl att äta som att vistas i närheten av vid tillagning? (då han har många allergier och de har noll erfarenhet innebär detta också att jag får instruera om att inte skära tomat före gurka på samma skärbräda osv).
Jag, om någon, vet hur komplicerat och begränsande det är att laga mat som min son tål. Samtidigt så tänker jag att det vore ljuvligt om någon annan, någon enstaka gång, bar min börda en liten stund. Men så vill jag ju inte vara till besvär...
Ge mig råd!!

Detta är något som man, mig veterligen, inte riktigt vet. Det kan gå väldigt snabbt (timmar) och kan finnas kvar väldigt länge (ett par veckor) tror man. Det beror på vad det är för något.
(Uselt svar, jag vet. Undrade det samma när jag helammade yngste sonen och provade att utesluta och provocera med olika livsmedel, mycket dryg metod... men vad gör man inte?)
Berätta gärna mer! Hur gammalt är barnet? Vad är det som du misstänker? Varför?

Är själv mamma till två pojkar som också haft massor av magknip ("fisar på tvären") som små (nyfödda upp till några år). Båda har haft detta som enda symptom. Med förste sonen testade jag mjölkfritt under amning i tre veckor tror jag det var, tar tid först för det att gå ur mjölken och sen ska bebbens tarm ha chans att återhämta sig så att man kan se effekt. Jag kunde tyvärr inte märka någon skillnad på vad jag åt och hans symptom. Jag fick sluta amma honom vid fyra månader. Provade olika ersättningar, dock aldrig mjölkfri, men hade fortfarande en son med  knip i magen. Som förstagångsmamma trodde jag på BVC som sa att han inte var allergisk. Idag hade jag provat mjölkfri ersättning direkt. Provade sedan mjölkfritt igen då det var dags för välling o gröt o mat. Inte förrän sonen var 1,5 år kom vi något på spåren. Plötsligt en natt hade han inga besvär av magen! Gav samma mat igen och åter besvärsfri. Utgick sedan från den maten och la på en sak i taget (med gott stöd av fantastisk dagmamma). Efter ett halvår med denna kost (som var lite märklig på många sätt, men fungerade. Det var utan mjölk och ägg, bara bröd som varit fryst, färskt fungerade inte och vad mer minns jag faktiskt inte nu. Vi hade helt enkelt en lista av specifika livsmedel som fungerade) provade vi att införa mjölk, och det gick, sen införde vi stegvis allt i kosten igen och under ett drygt halvår åt han allt och mådde bra. Därefter utvecklade han "riktiga" (i blodprov mätbara) allergier som yttrar sig som klåda i munnen, blåsor kring munnen och ibland kräkningar. Började med fisk och kyckling. Sen hade vi en lång period då han hade klåda i munnen och vi varken visste ut eller in. Först nu efter sommaren, då han fyllt sex år, har vi konstaterat alla tretton saker han inte tål (bland annat fläskkött, potatis, tomat och banan).
Så långt det blir... kör lillebrors historia i nytt inlägg.

Fortsätter här med lillebror...
Andra sonen hade samma typ av magknip från början. Direkt började jag att ändra min kost. Tog bort det ena och det andra. Avvaktade några veckor, införde igen osv. Hade då kontakt med barnläkare som inriktat sig på födoämnesallergi hos barn. Hon rådde att fortsätta att amma sonen då hon ansåg att bröstmjölk var det absolut mildaste för hans mage. Och jag ammade på. När han var runt ett halvår provade vi att införa smakportioner men han vägrade konsekvent att äta något. Jag tog bort mer och mer av den mat som det är vanligt att man är allergisk mot ut min kost, slutligen åt jag enbart ris, älg och rapsolja och sonen fortsatte att ha magknip av gaser. Nu var han snart ett år, över tio kilo, en rund och go liten kille - och jag smal som en sticka. Det togs prov på honom om han tålde laktos och det gjorde han. Men nu var min gräns nådd, jag orkade verkligen inte mer. Så dagen innan hans ettårsdag slutade jag, helt abrupt, med amningen. Sakta men säkert började han äta och mådde faktiskt bättre av mat än av bröstmjölk (vi gav honom till att börja med bara sådant som det är ovanligt att vara allergisk mot). Men länge hade han besvär av gaser. Slutligen fick vi prova medicin mot förstoppning, trots att hans bajs alltid varit relativt löst. Vi fick Movicol Junior. Och det hjälpte! Plötsligt fick den lille killen ro att sova flera timmar i sträck! Långsamt har han blivit bättre o bättre, har fortfarande sin Movicol, undviker att äta ris som sätter tvärstopp i magen. Han har just fyllt fyra och nu är det kanske någon natt i veckan som han vaknar en gång av sina "dumma fisar" och ibland på dagen säger han till att det gör ont i magen. Vi tror inte att detta är något allergiskt utan att det har med hans tarmfunktion att göra.

Hoppas att något av detta kan vara till nytta för dig i dina funderingar över hur du ska hantera din lille plutts magbesvär!

Ni som har barn med luftburna allergier: Hur resonerar ni kring att vistas hos andra? Jag funderar kring om man kan kräva att andra inte ska tillaga / hantera / servera / ha hemma det som barnet reagerar på? Eller ska den med luftburen allergi aldrig få vistas hos andra? Här tänker jag på situationer som att leka hos en kompis eller att det är kalas hos en släkting.
Själv tycker jag att detta är väldigt svårt. Å ena sidan tycker jag inte det är för mycket begärt att vår son ska kunna få gå på kalas, samtidigt som jag kan förstå hur begränsande det är för den som bjuder. Ibland kan jag fundera på om det kan vara värt en allergisk reaktion att få lov att vara med. (Sonen får klåda på tungan o senare i rumpan, blir även humörpåverkad)
Vore skönt att höra andra föräldrars funderingar.

Jag skulle ha litat på magkänslan och sökt läkare. Jag tänker att när du skriver om det här så tyder det på att din magkänsla säger dig att något är fel med honom. Jag hade kontaktat den läkare som hanterar hans allergier, eller annan barnläkare. Lycka till!

Ja, det där med kalas är riktigt svårt. Finns så många aspekter, både att barnet känner sig annorlunda, kanske inte vill gå på kalas för barnet oroar sig för maten. Och så känner man sig synnerligen besvärlig som förälder, både om man förväntar sig att kalasföräldrarna ska ordna allt eller om man själv kommer med eget.
Jag har varit med på de kalas som sonen (6,5 år) har varit på. Jag anser inte att situationen på ett kalas är sådant att de vuxna där kan ta ansvar för vad sonen äter och han ska inte själv behöva bära det ansvaret (än). men hur kul är det att vara "han som alltid har sin mamma med sig"?
Här har jag även  besvär med kalas o högtider inom släkten. Har så svårt att få till hur vi ska göra med specialkosten. Är det verkligen mitt ansvar att se till att något finns för sonen att äta? Eller är det den som bjuder? Givetvis ställer jag upp o hjälper till, både med tips, råd och att ta med mat om det behövs. Jag menar själva huvudansvaret för att ta upp frågan. Är så innerligt trött på att ringa o fråga om den som bjuder har tänkt på vår son... Eller är det givet att det alltid ska vara föräldrarna som tar med till sitt multiallergiska barn?
Sen har vi luftburna allergier, som är ännu svårare. De får inte ens laga det han inte tål... Där känns det ännu svårare (jag menar att jag kan ju alltid ta med, då blir det liksom inget extra arbete för den som bjuder, men att begränsa vad de får laga tycks ibland inte alls populärt...)
Aj, vad det gör ont i mammahjärtat.... Sonen får inga allvarliga reaktioner, så jag brottas med tanken om vad som är värst; att vara annorlunda på kalas eller att få klåda på tungan (plus ett antal dagar av oro o dåligt humör)??

Fy så innerligt förbannat besviken jag är på försäkringskassan. Fick idag besked kring vårdbidrag och det blev inte alls som förväntat. Vi hade ansökt om halvt vårdbidrag plus en ansenlig summa för merkostnader. Fick fjärdedels vårdbidrag och inte en spänn för merkostnader! De motiverade inte alls vårdbidragets storlek medan de motiverade merkostnaderna. De ansåg att summan inte var så stor att den berättigade till vårdbidrag. Den största posten som vi begärt merkostnader för är maten. Sonen är allergisk, även luftburet allergisk, mot kyckling, fisk och fläskkött. Han tål inte heller ägg i större mängder och ett flertal grönsaker (bla baljväxter). Detta gör att han, och resten av familjen, får äta nötkött, vilt och kalkon. Detta är avsevärt mycket dyrare mat! Har också svårt att handla kött till lågpris som vi gjorde förut.
Försäkringskassan ger oss ersättning enbart för sonens mat och räknar då att vi får halva kostnaden som är enligt Konsumentverkets beräkningar som normal kostnad för kött o chark och fisk vid glutenfri kost för barn. Hallå!? Vilken relevans har detta?
Fy så ledsen och besviken jag är!

Tack! Det framgår av läkarintyget att det är luftburet. Jag skrev i min ansökan att jag, ibland, lagar mat till oss andra på kvällstid, efter det att sonen somnat, och med hans sovrumsdörr stängd, hans fönster öppet och fönstret i köket öppet. (detta hade jag med som mertid). Fk tyckte att jag därmed visst kunde laga vanlig mat till oss andra och sen värma. Jag framförde det orimliga i detta, dels vill jag faktiskt inte tillbringa mina kvällar med att laga mat, dels vill vi andra äta nylagad mat men framför allt så anser jag inte att sonen ska behöva känna sig mer annorlunda än nödvändigt hemma. Jag vägrar att sitta och äta sådant som han behöver avstå från här hemma. Jag vill att han ska kunna slappna av här hemma och vara helt vanlig liksom... så gott det nu går. Ja, jag kommer absolut att överklaga om det behövs. Väntar beslut denna vecka. Fy så mycket energi detta tar i anspråk...

Fy det låter jobbigt detta. Måste känna er maktlösa alldeles tänker jag. Hoppas verkligen ni får ett bra bemötande och mycket hjälp på onsdag! Håller tummarna!
Nej, här har vi varit förskonade från blod i avföringen.

Ja, jag tror att reaktionen kan bli värre efter uppehåll från det man inte tål. Om man utsätts konstant så hanterar kroppen det på något vis, men sen får den vila o koppla av liksom och blir mer chockad när det kommer igen. Detta är vår erfarenhet och även den barnläkare som vi går hos, som har lång erfarenhet av allergiska barn, bekräftar detta. Men visst låter det ologiskt och märkligt!?

Vårdbidrag. Fick beslut idag angående vår ansökan om vårdbidrag och vi är så ledsna o besvikna. Det blev en fjärdedels vårdbidrag och inget för merkostnader. Vi är på flera punkter inte alls överrens med försäkringskassan och jag är besviken på beslutets utformande också. I min ansökan redovisade jag varje krona och varje minut, jag bad om att få ett beslut som bemötte detta. Avseende kostnaderna bemöter de varje punkt och svarar med vad de anser vara kostnaden och varför, detta är ett bra sätt att svara på tycker jag. Avseende tiden får vi liksom ingen motivering, de bemöter inte våra punkter. Känns då mkt svårt att veta hur de har resonerat. Jag blev utlovad att få redovisat hur de resonerat.
(skulle kunna skriva massor om konstigheterna som vi fick i beslutet....)

Fråga: Vi kommer att överklaga. Kan det bli så att de tar tillbaka sitt beslut? Kan vi riskera att få mindre än vi fått nu? Vi kommer att ansöka om ersättning från försäkringsbolaget också (Trygg Hansa). Påverkar det att vi överklagar? Kommer vi få fjärdedels ersättning nu, eller hålls allt inne tills överklagandet är hanterat? Hoppas någon vet...

Hej!

Jag har själv två barn och har haft graviditetsdiabetes båda gångerna, så jag vet hur det är med tillägget som dom vill ge. Första barnet är allergiskt mot många saker och jag ville verkligen inte att de skulle ge ersättning till tvåan, vet precis hur fel det känns att hälla i ersättningen. Det tar verkligen emot.
För oss blev facit som så att tvåan inte alls är allergisk, men har en mycket känslig tarm som inte vill fungera riktigt utan Movicol (som gör avföringen lösare) och han har ofta magknip.
 Men jag har ett förslag till dig. Du skriver att du just slutat amma. Kan man inte på något sätt komma bort från ersättningen genom att ordna med egen bröstmjölk? Hur tänker jag då? Jo, jag tänker att du inte borde ha svårt att få igång mjölkproduktionen i och med att du just slutat amma. Kanske du kunde pumpa ur och ta med till förlossningen? Eller pumpa igång så att du har gott om mjölk? Här ser jag mest som problem hur det blir med råmjölken, jag vet inte om det kommer råmjölk om du skulle pumpa nu och frysa in, eller om den kommer först efter bebin kommit. Eller om du behöver ha den paus du nu har i mjölkproduktionen för att få råmjölk till nya bebin. Här får man nog rådfråga någon som vet. Men annars tror jag det kunde vara en lösning. Jag tänker också att din mjölkproduktion troligen kommer igång väldigt snabbt, om bebin är igång o suger, så du kommer nog inte behöva ge ersättning så många gånger.
Som sagt, tror jag vet hur du känner men tror egentligen inte det är någon fara!
Lycka till!! 

Det är absolut inte ok! Jag håller med ovanstående, det borde gå att ordna så att barn som vill äta det får gå till annan avdelning eller liknande. Ditt barn har rätt att inte utsättas för allergen på förskolan. Trist att behöva stå på sig, men det måste man i sådana här lägen.
Lycka till! 

Fy så deppig o nedstämd jag är nu...
Lite bakgrund: Sonen, nu 6,5 år, har sedan han var två år haft ett extremt humör. Explosiv och nästan utan tålamod. (detta var så pass extremt att vi sökte hjälp på BUP) Som bebis hade han magknip och kräktes mycket. Sedan han var fyra har han klagat på att det kliar i rumpan och att det kliar på tungan. Vi provade att utesluta än det ena och än det andra, men utan resultat. Han får blåsor runt munnen av fisk o kräks av kyckling så det är sedan länge ute ur kosten.
Förra sommaren, innan han fyllde sex, gick vi ner till baskost. Det var enormt jobbigt men det resulterade i att vi hittade över tio födoämnen som han inte tål (bla potatis, fläskkött, tomat och banan). Det resulterade också i att vi fick en helt ny kille! Humöret lugnade sig avsevärt.
Detta var i samband med att han började i förskoleklass. Jag tänkte att det kanske var så att han helt enkelt trivdes bättre i förskoleklass än på dagis. 
I slutet av förra veckan provade vi att ge honom lite potatis. Mycket lite i gröten på morgonen, tre mornar. Det kliade inte på tungan (vilket brukar vara en direkt reaktion) och jag tänkte att det var för bra för att vara sannt, och det var det! Efter några dagar började klådan i rumpan, lös i magen och ett humör som inte är av denna värld. Som han exploderade!
Det var så tydligt, så otroligt tydligt, och avklingade under söndagens eftermiddag.
Det gjorde mig så ledsen, av två anledningar, dels hoppades jag ju att han verkligen inte var allergisk mot alla saker utan att han kunde tåla något, som potatisen. Men värst var insikten att vi, under hela fyra år, utsatt honom för detta. Att vi gett honom mat han inte tål som gjort att han mått så väldigt dåligt. Att han har behövt vara så fruktansvärt ilsken, arg och frustrerad. Vi försökte söka hjälp, BVC, BUP, tre olika barnläkare med allergispecialitet och ingen av dom kunde hjälpa oss! Jag blir så ledsen, så ledsen över att fyra av hans barna-år har fått vara såhär. Det gör mig ont. Jag kan inte se att vi kunnat göra annorlunda, men ändå känns det oförlåtligt.  

Jag brottas med frågeställningen hur pass mycket övriga familjen ska anpassa sig till allergierna. I vår familj är vi fyra stycken, lillebror 4 år som tål det mesta (magen klarar inte mycket ris eller baljväxter) men som är väldigt petig och inte vill äta så mycket olika saker. Sen har vi storebror 6,5 år med många allergier (bland annat fisk, kyckling, fläskkött, tomat och potatis). Jag själv tål allt. Min man är överkänslig mot många kryddor o grönsaker (som lök, paprika, kål, baljväxter och många rotfrukter).
Den mängd mat som alla i familjen kan äta är inte stor alls. Dessutom reagerar storebror luftburet vid tillagning av fisk, kyckling och fläskkött så det är helt uteslutet att laga.
Jag är enormt trött på den mat vi äter (som mest består av nötkött, pasta, mjölk, mjöl, gurka o majs). Samtidigt som jag ogärna står o lagar många olika rätter så vill jag heller inte ha så dålig variation som vi har idag.
Jag är orolig att storebror ska bli ledsen om vi andra äter det som han inte tål. Vid något tillfälle har vi provat och då har han blivit väldigt ledsen.
Hur gör ni andra? Hur kan man prioritera i detta läget? Ska vi andra sympati-avstå från det storebror inte tål eller ska han ta smällen?
Innan storebrors allergier var kända så åt vi mat baserad på det som min man tål. Detta innebär att det som mannen inte tål men som storebror tål är barnen inte alls vana vid att äta. Så när jag försöker laga sådant (exempelvis olika rotsaker, kål och spenat) vill barnen inte äta...
Ibland önskar jag bara att jag kunde få en paus från allt det här. Några dagar då och då när alla allergier plötsligt var borta o vi kunde äta som "alla andra"!