December Bebis 2010 :)

Såg att det varit diskussioner om livmodertappen. Jag var på ett UL för att kolla den i v 24-25 någonting. Den var då 4 cm och helt intakt, dock mjukare än vanligt, men hade inte börjat öppna sig. På föräldragruppen i torsdags prata barnmorskan om att vissa har 3 cm medan andra har 4 cm och några stycken till och med 5 cm lång tapp, så det där är nog olika. Säger de att den ser normal ut, så är den säkert det.

Taivas var ett fint namn, tror dock att det kan vara något d-liknande uttal på T:et i början, i och med att det är finskt. Min mormor heter Alli, och vi funderar lite på det om det blir en tjej. Annars ligger Alice bra till, sambon verkar också tycka att det är okej. Algot om det är en pojke...

Foglossningarna är elaka idag, vet inte om det är för att jag tvättade kläder och grejade lite igår. En mycket lugn dag gäller idag, för att det inte ska värka så mycket...

Någon frågade efter om vi bloggar också, det gör jag på: http://zon8.blogspot.com

Vecka 30 idag, weeho! Känns som en milstolpe igen, men som ni säger - herregud, inte kan väl jag vara så långt gången? Men så är det, den växande mage tyder ju verkligen på det.

Har ni lyssnat på "Skymtar för en stund" med Sara Isaksson? Det måste vara världens bästa låt att lyssna på när man är gravid, lyckotårarna bara rinner nerför kinderna.

Har nu gått hemma sex dagar och fogarna börjar faktiskt bli lite snällare. De gör ännu ont, men inte så olidligt som när jag jobbade men nu gör jag verkligen ingenting. Stickar babykläder, tittar på tv, tränar avslappning.

Är det någon av er som vet mycket om dyktekniken? Har läst om den, men inte hittat så mycket... Tycker det verkar vara en bra tanke bakom. Har läst boken "Föda utan rädsla", inte för att jag känner mig rädd men för att förbereda mig. Där talar författaren om fyra verktyg man kan använda sig av... låter också vettigt. Ska höra mig för lite på föräldragruppen om dyktekniken också tänkte jag...

VI ska förresten på förlossnings-/BB-visning på vår fyraårsdag tillsammans, det trodde man kanske inte för fyra år sedan

Den handlar om att lära sig att man inte behöver vara rädd, då rädsla triggar igång vårt flyktbeteende. Såg att till exempel en björn skulle komma under värkarbetet, då skulle rädslan kunna stoppa upp värkarbetet för att vi skulle kunna fly. Idag behöver vi ej längre fly, men rädslan kan göra att förlossningen tar längre tid än den behöver och att det blir fler komplikationer. Man ska använda sig av fyra verktyg - andning, avslappning, rösten och tankens kraft. Grundtanken i boken är väldigt god, men riktar sig mycket till de som är riktigt rädda inför förlossningen. Jag tyckte det var en hel del lull-lull, men samtidigt så är det mycket bra tankar och jag är nu helt inne på att använda mig av de fyra verktygen alt. dyktekniken om jag skulle få veta lite mer om den...

Inte såg - säg....

Åh fy, jag blir såå irriterad! Har varit hemma sjukskriven i snart tre veckor pga. foglossningarna. Ringde och pratade med fk nu om beviljande, men då säger kvinnan att min arbetsplats EJ ANMÄLT att jag är sjukskriven. Från det att de gör det, kommer det kunna ta 30 dagar, SUCK!! Då de fått in det från min arb.plats, så ska jag fylla i en ny "Uppgifter - Inkomst och årsarbetstid för en anställd" och skicka in, som min chef också ska fylla i. Exakt samma blankett som för föräldrapenning, men det måste in en likadan för sjukpenning?! Detta är ju sjukt... Med lite tur kanske jag får pengar när bebis kommer, om två månader.... har en hel del räkningar som ska betalas innan det kan jag ju säga. Varför ska det krågla såhär???

Det räcker inte med att man går hemma och har konstant ont, man ska också tjafsa med än den ena, än den tredje för att alls kunna vara hemma, även om man hellre hade varit smärtfri och arbetat...

Hej tjejer!

Fogarna gör att jag inte kan sitta upp helt och hållet vid datorn så mycket. Jag läser och sådär, men kommenterar inte så mycket. Spännande, men samtidigt lite läskigt att bebisarna börjar vilja komma redan nu. Det gör att det känns så mycket närmare för en själv också, samtidigt som man inte vill något hellre än att få träffa liten därinne. Vi var på förlossningsbesök i tisdags och det kändes jättebra. En jättegullig barnmorska visade oss runt, och förlossningssalarna såg trevliga ut.

Denna tröja med tillhörande mössa har jag stickat halvliggandes i soffan i alla fall. Nu ska jag ta tag i dopklänningen som jag börjat sticka för länge sedan.

Förra helgen så läste min sambo att Peter Jöback ville ha barn, och vi fnissade lite och pratade om hur de skulle lösa det. På natten drömde jag att vi fick reda på att min sambo väntade tvillingar och eftersom han var karl och inte kunde föda på vanligt vis skulle jag vara tvungen att köra honom till en pytteliten by 20 mil bort, för det var endast där de snittade karlar. Jag blev lite panikslagen, "herregud, två nu i oktober och sedan en till i december. Vi som bara har saker till ETT barn. Och vad ska jag packa med mig, nu när jag ska vara förlossningspartner?!". Jag vaknade till lite grann, och höll på att väcka sambon för att höra hur långt han hade mellan värkarna, haha! Så knäppt!!

Bebis har sedan en vecka tillbaka börjat trampa mig på revbenen och håller konstant tryck så det känns som att jag måste flytta på hela kroppen och trycka tillbaka. Var på BM-kontroll i tisdags. Allt var bra, och bebis ligger med huvudet nedåt men har inte fixerat sig än. Har bara gått upp 3 kg hittills, så det känns väldigt bra då jag är överviktig.

Får väl också skriva om hur vi blev tillsammans :)

Vi blev utsatta för match making av våra vänner. De är tre par som alla har anknytning till en och samma by på något sätt, antingen tjejen eller killen. Då det tog slut med mitt ex i januari 2006 så började de tjata om Robert, och hur bra han var. Han arbetade i familjeföretaget, en handelsträdgård, och eftersom jag älskar blommor och trädgård lät det lite intressant. Jag blev dock tillsammans med en norrman och lärde mig flyga skärm den sommaren, men det tog slut då vi ville olika saker i livet. Under tiden jag var tillsammans med norrmannen så träffades jag och Robert ändå på en grillfest och jag såg honom leka tillsammans med sitt syskonbarn som var där, och tyckte han var så gullig med henne. Hade inte släppt tanken på honom då det tog slut med norrmannen och så skulle ett av kompisparen ha inflyttningsfest i sin nya lägenhet. Robert skulle dit, så jag tänkte: "få se nu då..." och hade väl lite förhoppningar. Tyvärr så kom han inte, och jag tog mod till mig och ringde honom. Han är rätt blyg och tystlåten mot folk han inte känner, så jag pladdrade på massor. Han sa kanske tio ord, haha. Detta var i alla fall på lördag, och vi kom överens om att träffas och bara se om det kunde finnas något där. Senare på kvällen fick jag ett sms "Har du kul ikväll?" stod det, så då visade han ju lite intresse i alla fall. På torsdagen gick vi ut och åt tillsammans. och efter det är vi ett par. Blev tillsammans i oktober 2006, flyttade ihop i april 2007 och köpte huset i april 2008. Nu är bebis på gång fyra år senare, underbart. Det är verkligen jättekul då vi är fyra par som umgås och känner varandra. De är mäkta stolt över sin match making

Idag är det dags för näst sista föräldragruppen. Info från försäkringskassan. Har ej fått något besked från dem ang. min sjukskrivning än, men vi får väl se. Fick skicka in papper i veckan på hur jag själv upplevde att det påverkat min arbetssituation, så jag hoppas det går bra.

Bebis har börjat sparka, eller snarare trycka riktigt hårt på mina revben så det gör riktigt ont och när det rör sig i övrigt känns det som att huden ska spricka ibland då den verkligen trycker för att ta sig runt. Jag har dock inte alls några sammandragningar eller förvärkar. Det verkar som de flesta av er har det??

Och till Ninnie - stort grattis till lillkillen!

Så skönt att höra att någon mer inte har det. Vi ska nog skatta oss lyckliga, men trodde det var onormalt att inte ha det. Vi får väl vara glada så länge de håller sig borta.

Här spelar då hormonerna in nu. Tårarna bara sprutar. Mitt jobb hade ju inte anmält till fk att jag var sjukskriven. Det blev jag den 21 sept, skickade in papprena samma dag. Jobbet anmälde det först förra måndagen (11 okt), nu i måndags fick jag papper där jag skulle skriva hur foglossningen påverkat min arb-förmåga. Skickade in det på tisdag, så fk anser att jag inte ansökt om sjukpenning förrän 20 okt, då de fått in papprena. En hel j*la månad till ingenting, och tänk så får vi nej i beslut.... då kommer jag vara utan inkomst i minst tre månader... fyy, det här är inte kul. Man har ont så man har lust att skrika, man kan inte göra något aktivt, man kan inte sova för att det gör ont, och så ska man oroa sig för att man inte ens ska få vara hemma... det är tur att bebis rör på sig därinne och påminner mig om att det är värt allt!

Ninnie - vilket otroligt vackert barn! Grattis!!

Jessika - grattis!! Vad skoj!

Försäkringskassan ringde mig för en liten stund sedan för att meddela att de godkänner min sjukskrivning. Är så otroligt lättad att lyckotårarna inte är långt borta. Så underbara nyheter, och bebis i magen verkar också tycka om det. Den har säkert fått en massa lyckohormoner därinne och rumlar runt
Underbara dag!!!