December Bebis 2010 :)

5/1 kl 02.55 föddes min LEO, med akut kejsarsnitt. 11 dagar efter beräknad förlossning. Jag hade känns av lite svaga, svaga förvärkar sedan söndagen. Tisdag den 4e så ökade värkarna något, men var helt hanterbara. När det var tre min mellan värkarna så åkte vi till förlossningen. Kl 23.40 var vi på plats och blev inskrivna och fick träffa vår helt underbara barnmorska. Ctg sattes och därefter kollade hon hur öppen jag var, och konstaterade att det bara var förvärkar jag hade och endast var öppen för fingret och hade 2 cm kvar av tappen. Hon frågade om jag ville åka hem och invänta starkare värkar och föröka vila över natten. Hon gick ut igen och pratade med förlossningsläkaren, sedan kom hon tillbaka och de satte en ny ctg kurva. Under  denna fick jag en kraftigare värk som fick lilleman i magen att dippa från 155-135 till bara 45. Sambon reste sig ur stolen och undrade var 1an tog vägen. Svägerskan som fortfarande var kvar och som kört oss till förlossningen reagerade även hon. Strax efter kom Bm och en sköterska in och sedan blev det fart i rummet. Läkaren kom och bestlut om akutkejsarsnitt togs. Klockan hade paserat 01.00. Jag vet inte allt som hände runt i kring mig men dropp sattes och jag fick hjälp att komma i en långskorta. En narkoslägare kom och berättade om spinalbedövningen som skulle sättas. sambon fick klä sig i gröna kläder och sedan bar det i väg. 02.49 påbörjades operationen. 02.55 Kom Leo ut. Hela han  och navelsträngen och moderkakan var täckt i melankolium och Barnläkaren som tillkallats påbörjade sitt arbete med att göra honom ren och ventilera honom. Han fick 9 på apgar. 1p fick han på hudfärg. Syresättingen låg på 98% Innan vi för stod att han var ute och faktiskt levde så var det lite tungt. Jag skakade starkt, dels pga att hela kroppen blev som en isbit av spinalbedövningen men framförlatt p.g.a chocken att en timma tidigare vara på väg hem för att värkarbetet inte startat till att sedan örlösas med akut kejsarsnitt. 03.40 var jag ihop sydd och rullades ut till det rum de behandlade Leo i med motstånd för att vidga hans lungor och så hade de sugit med slang i näsan på honom.
Väl inne på förlossningsrummet så fick vi en värmelampa över oss då jag inte kunde sluta skaka. Med hjälp av sköterskan så tog Leo bröstet.
Vi fick stanna 3,5 dygn  på bb innan de gick med på att släppa ham oss. Dag tre hade Leo fortfarande ett blåsljud på hjärta så fick fick stanna en dag till. På kvällen dag 2 tyckte BM att Leo var sprittig och hon tog blodsocker på honom, som låg på 2,6 vilket är gränsen till förlågt. Detta blev nästan förmycket för mig och innan jag förstod att det inte var jordensundergång och att det inte var någon ytterligare fara för Leos liv. Han fick ersättnig två gånger under kvällen/natten då han. Nästa natt gav de ytterligare ersättning då han mestadels sov under dagen och knappt annat något.
På lördagen träffade vi Barnläkaren igen och nu var blåsljudet borta. Leo hade gått ned lite drygt 2 hg och hon var nöjd så vi fick lov att lämna sjukhuset.
Då sambon fått dubbel lunginflamation och en ny drabbning av influensan så bor vi hos mamma/mormor som njuter av nytillskottet lika mycket som jag. Pappan däremot har det jobbigt som inte får träffa sin son utan endast prata med oss över telefon. Jag är bara så väldigt glad att han hann bli frisk från julens influensa att han kunde vara med på förlossningen och att han först efteråt kände sig sjuk igen.

Leo är helt underbar och jag är SÅ glad för att han lever och är MIN. Bild kommer i morgon.

Ikväll e jag urless :( inte ledsen utan less. En av sambons vänner har problem med tjejen, och sambon har köpt ett Xbox, vilket resulterar i att vännen kommer hit på kvällarna o spelar. Dom spelar dessutom online. Detta gör att jag inte kan kolla på tv för den e ju upptagen, helst får jag inte vara ute på nätet för då laggar spelet, soffan e upptagen så jag får gå upp till övervåningen o amma och jag får inte en minut ensamtid med min sambo :( så jag får helt enkelt sitta i sängen själv o glo in i en vägg tills vännen går hem frammåt 23-00..

Fy fasen vad hemskt. vilken tur att det gick bra.

Grattis Maria! Vilken chock att huxflux bara sådär bli mamma utan förvarning! =) Men kul att allt gick bra och hoppas att sambon blir frisk snart!

Så nu kan jag äntligen skriva på datan ist för på telefonen där jag inte ser vad jag skriver... :)

Vilken himla tur att ni inte åkte hem Maris, usch vilken tanke om ni hade gjord det.
JObbigt att inte ha mannen hos sig de första dagarna, men hoppas han blir frisk snart så ni kan vara tsm.
Vilken lycka för dina föräldrar att ha sitt lilla barnbarn hos sig de första dagarna.