December Bebis 2010 :)

Här är det också utfodring var tredje timme dygnet runt. Ibland kan det gå fyra timmar på natten. Nu är vi tydligen i en ökningsperiod igen och hon vill äta varannan timme på natten...

Igår låg vi i sängen hela dagen och vilade och myste. Mannen kom upp med frukost i sängen

Skönt att kunna vila när nattsömnen blir lidande.

dramaqueen84: Varför ska hon få akupunktur om de håller på i 3mån?
 

Min har börjat sova ganska bra på nätterna nu, somnar  vid 22-23 och sover oftast fram till 4-5 för att äta och sen somna igen. Men det är jobbigt på kvällarna, börjar skrika runt 19  och gör det nästan fram tills han somnar där vid 22. Och det är pga magknip, hör verkligen hur det kurrar och bubblar i magen!

jusste 2barnsmamma min var 5320g och 57 cm för en vecka sedan den 15e ska vi iväg o mäta igen o sen blir det läkarkontroll.

Förresten måste fråga BVC om tuberkulosspruta för vi ska utomlands i sommar. Hoppas de ger den tidigare :)

Kikar in och kollar läget lite.

Här har man precis vaknat upp efter en natt med 40 graders feber pga mjölkstockning men nu är det på bättringsvägen igen som tur är. Dom två stora har tid på förskolan och dagis idag, mycket tacksam för det så att jag hinner vila upp mig lite igen.

Jag har haft lite svårt att ta till mig barnen men nu har dom passerat två månader och äntligen börjar det kännas riktigt bra. Dom börjar bli två personligheter och det är lugnare och mer avslappnat hemma nu när vikterna är bra. Nu senast vägde dom 4,4 resp. 4,5 kg och var 55 cm långa.

dramaqueen84: ok, vad jobbigt för henne! Hur är det på dagarna? Här får man inte mkt gjort alls, han somnar super bra i famnen hela tiden, men så fort man lägger ifrån sig han så vaknar han och så får man göra samma sak om o om igen :( och när han somnar så är i de 5min sen vakna av magen i ca 2min och sen somna om igen, kan hålla på så hur länge som helst! känner mig så otillräcklig på dagarna, dottern får vänta hela tiden och kan inte göra och hjälpa henne med allt jag vill för att han ska vara i famnen hela tiden :(

Det börjar ta nu. Riktigt jobbigt.
Runt februari varje år har jag en nereperiod. Eller ja, jag blir deprimerad... Jag orkar inte ta mig upp ur sängen och allt känns hopplöst och jag har ångest.. Går omkring i nån dimma. Trodde jag skulle slippa detta året men tji fick jag. Emil skriker o jag gråter. Han äter o efter ett tag börjar han "tramsa" vid bröstet, ligger bara o gapar o gnuggar, tar tag o släpper. Å skriker. Då e jag rädd att jag inte har mat så det räcker, fast det kommer när jag trycker ut. Så får han ont i magen , han stånkar och tar i, har man tur kommer det en prutt, å han gråter o jag känner mig som världens sämsta som inte kan trösta mitt barn. Tillsammans med sömnbrist blir allt ohållbart o jag bara gråter o gråter. Han är världens finaste bebis och är helt underbar när han ligger o ler o tittar på världen runt sig. Men börjar han skrika får jag nästan panik för jag e rädd att jag inte kan trösta honom. Men ibland e jag lugn som en filbunke och tål hur mkt skrik som helst. Han somnar bra på kvällen, sen är det fram till första nattmatningen, oftast runt 1, sen sover inte jag mer för då börjar han stånka o försöka prutta igen.
I natt ska jag prova att inte ligga ner och amma utan sitta upp även på natten. Det är den enda skillnaden jag kan komma på mellan dag o natt nämligen, att vi ligger ner o han äter, kanske inte spelar nån roll..?
Dessutom är han snorig nu, har försökt suga med nässug men han blir vansinnig..
När jag tittar på honom får jag så dåligt samvete för att jag är ledsen :(

Allt detta med sömnbrist, snorig bebis och gråtande mamma tär som fan på förhållandet också :(