Förra graviditeten var jag enormt nojjig. Tror jag ringde BM en gång/vecka 
Jag läste ALLT jag kunde komma över på internet, vilket gjorde att jag oroade mig ännu mer. Men jag njöt inte desto mindre för det.
Den här gången hinner jag knappt oroa mig. Känner mig lugn och tar en dag i taget.
Som skrivet, jag nojjade mig jättemycket under första grav, men allt var ju så nytt och man undrade om det man kände var normalt osv. Tycker inte alls att det är konstigt att nojja sig. Dessutom är det ju svårt att göra nåt åt. Dumt dock om det övertar hela glädjen över att vara gravid. Då måste man nog åtminstone _försöka_ att tänka annorlunda, att man inte kan påverka det som händer.
Men det där är svårt oxå. Minns att jag var nojjig över att saker inte stod rätt till och var rädd att inte kolla upp saker om och ifall att jag kunnat påverka, exvis om man haft UVI utan att ha jättetydliga symptom och man därför struntat i att kolla upp det och det sen visar sig ha påverkat på nåt sätt.
Illamåendet håller i sig här, men kollegorna vet om mitt "tillstånd" iaf =)
Just det ja. Jag ringde till kliniken där jag ska skriva in mig idag. Har inskrivning i vecka 10 (+ några dgr, är inte helt säker). Då gör man ett VUL oxå. Idag tänkte jag kolla om fosterdiagnostik, få lite info och så, men hon jag pratade med hade ingen koll utan tyckte jag skulle ta det med barnmorskan på inskrivningen. Fast, blir det inte sent då?? Om vi nu vill ha NUPP och/eller KUB-test, så kanske det är väntetid för att få en tid? Hur tidigt/sent kan man göra såna test?
@Emelle & MajMamman08:
Tyckte det var en kul idé att skicka UL-bild. Håller med om att det inte känns alls lika speciellt att berätta om andra barnet, faktiskt. Kollegorna på jobbet och mina närmsta vänner här vet redan om det, så nog borde mina och sambons päron få veta det snart oxå, även om det fortfarande känns så tidigt.
Bloggen blir nog bra. Är inte så många som läser, mer än närmast sörjande =)
@Emelle:
Ja, det sägs ju att man mår mer illa med flickbarn. Mår oxå piss den här veckan. Knappt jag pallar med jobbet.
Joinar de trötta här inne... Vilken grymt förlamande trötthet. Somnar var jag än lägger ner huvudet.
När sonen sov middag igår så passade jag på att ta en långsovning på 2 timmar, men hur mycket man än sover så är man lika förbenat trött.
Det går i slow motion på jobbet. Tack och lov har jag ett stillasittande jobb, men hjärnan är inte särskilt alert.
Haha, ja, drömmarna kan bli hur knäppa som helst.
När det började närma sig förlossningen under min förra grav så drömde jag att jag låg på operationsbordet för att förlösas med kejsarsnitt. Men istället för att plocka ut en bebis så började läkaren plocka ut det ena silverbesticket efter det andra. Jag var skitförbannad och skrek att jag ville ha min bebis, men läkaren tyckte inte att jag skulle vara så upprörd; det var ju äkta silver, så vi skulle bli rika.
Sjukt!! :)
@we wish for a baby:
Beklagar verkligen! Herregud så många dubbla känslor det måste vara :(
Kramar till dig/er!
Hej tråden!
Vecka 10 nu (troligen) och har inte alls haft energi till datorer om kvällarna. Jobb till klockan 17 eller 15 (om jag hämtar lilleman på dagis), sen är det high life tills dess att lilleman somnar vid 20-tiden och då slocknar jag i soffan tills dess att sambon väcker mig och tycker jag ska borsta tänderna och släpa mig till sängen.