December Bebis 2010 :)
ondar skrev 2010-06-29 14:56:25 följande:
Nä precis, för min egen del så tror jag faktiskt inte heller det här är jordens undergång:). Jag och pappan har aldrig varit tillsammans utan barnet blev till i ett kkförhållande efter tre o ett halvt år och efter många om och men beslutades det att vi skulle behålla- jag ville det hela tiden men han var väldigt emot det först.Många runtomkring däremot har haft väldigt svårt att acceptera vårt val men jag tror att de äntligen börjar förstå att det här är väl genomtänkt, så väl genomtänkt det kan vara med första barnet:). Hur mkt man än läser och planerar så kan man ju aldrig vara fullt förberedd för något man aldrig har gjort förut.
Min mamma är lycklig över att bli mormor och jag tror min älskade lilla brorsdotter kommer gilla att få en kusin med bara ett o ½ års mellanrum:).
Jag har sagt till pappan att hur mkt jag än älskar honom så vill jag inte att vi blir tillsammans för barnets skull, är han inte kär i mig så ska vi givetvis inte tvinga oss in i nåt heller. Han är en av de bästa vännerna jag har och hoppas hellre att vår vänskap kan bestå livet igenom istället.
Hur gick det för dig och pappans gemenskap? Har ni kunnat hålla sams och så?
Tack så mkt och detsamma förstås

Vi hade bara en liten flirt så att säga, vi passade aldrig ihop.
Jag var helt ensam under graviditeten och vi hade ingen kontakt alls.
Efter att sonen blev född så försökte vi som sagt men var verkligen inte menade för varandra, vi bråkade alltid!!!
Så det är klart att vi bråkat en del efter seperationen men det beror ju som sagt inte på att vi varit tillsammans och gått isär utan just det att vi ALDRIG passat ihop som personer.
Men nu så har jag lärt mig att ignorera hans utfall av elaka ord så nu skiter jag totalt i det och då märks det också att han tröttnat på att "bråka" med mig. Han får inte ut någonting av det.
Men han har en bra relation till sin son vilket är aboslut viktigast :)
Jo, folk har mkt fördommar, dom vill gärna tala om för en hur man ska leva sitt liv.
De flesta tycker att jag var en idiot som behöll barnet när situationen var som den var men jag var tvungen att få leva mitt liv...
Vad skönt att du och pappan verkar vara bra vänner iaf, det underlättar.
Och barn med separerade föräldrar blir lyckliga barn dom också! Allt dom behöver är kärlek
och det kan man ge som ensamstående mamma också ÄVEN fast folk där ute inte verkar fatta det... Haha
. Låter ju toppen att du är så stark och att han tillslut verkar ha tröttnat. Tråkigt att han skulle börja från första början:/.