Vi Gravida från RMC Malmö del 9

Hej vad kul, jag har helt missat denna tråden. Jag och min sambo har också gått på RMC i Malmö. Efter tredje försöket blev vi gravida! Helt underbart!
Enligt familjelivs uträkning har vi bf den 11 november :)

Kram kram

Hej alla,
Tänkte berätta hur min förlossning blev.

Det började den 19 mars på kvällen. Kände att magen var hård hela tiden,vilket den inte varit tidigare. Jag gick och la mig men vaknade vid 23.30 och då hade jag en blodig flytning. Jag gick och la mig och 01.30 vaknade jag av mensvärk. Kunde inte sova och var på toa, mer av slemproppen kom då. Kände att det var svårt at somna om men vilade ändå och räknade lite hur tätt sammandragningarna kom. De var oregelbundna och olika långa. Jag väckte inte min man utan väntade till morgonen. 
Vid ett tillfälle på natten ringde jag förlossningen då jag var osäker på om vattnet gått, det hade det inte trodde BM som svarade och tyckte jag skulle ta Panodil och en dusch.

Jag duschade hemma och försökte slappna av och andas. Tyckte också det fungerade bra att vara uppe och gå. Tyckte det funkade jättebra men vid lunchtid på lördagen blev det intensivare och mer regelbundet mellan sammandragningarna.Vi har ca 20 min att åka till sjukhuset och jag kände att det var jobbigt att sitta en längre stund...kanske bäst att åka in??!!
Vid 14 var vi inne på förlossningen och jag var öppen 4 cm. Efter att de tagit CTG så sa de att Arvid var väldigt stressad, låg på hög puls hela tiden. Jag fick tyvärr då inte bada eller duscha då värme kan stressa upp ännu mer.
Fortsatte med andning och stöd av min man och syster, fick massage m.m....när jag var öppen 6 cm (17.30) så tog BM hål på hinnorna då mitt vattten inte hade gått. De ville se om han bajsat....och det hade han inte, vilket var positivt. BM satte en skalpelektrod och sedan skulle det tas prover från hans huvud då han fortfarande låg på hög puls. Jag var då tvungen att ligga i gynställning vilket var fruktansvärt jobbigt och jag klarade inte riktigt av det pga värkarna. BM övertalade mig då att prova lustgas vilket hjälpte lite grann. Tyvärr blev jag yr av den och mådde illa samt fick nästan lite panik....märklig känsla.

Det blev 3 prover tagna från Arvids huvud och värdet (mjölksyra) bara steg. Till slut var de rädda för att han skulle få syrebrist. Jag var då (kl 22.15) öppen 8 cm(och hade varit det ca 2 timmar, haft krystvärkar också men fick inte krysta) och då bestämde läkaren att han måste ut snabbt (= akut kejsarsnitt) och en halvtimme senare var han ute!!! 

Ja det blev ju inte som man helst hade velat men var oerhört lättad när de bestämde sig för att snitta. De visade sig att han låg med ansiktet vidöppet (måttet blir större och barnet kan då inte passera den smalaste delen av bäckenet) och kom därför inte ner sista biten. Enl BM så känner känner man då krystvärkar lite tidigare och det var ju precis så det hade varit.
Arvid mådde bra när han kom ut och man är ju verkligen tacksam för svenska sjukvården som är fantastisk!!

Min förlossning blev ingen skräckupplevelse trots att man var lite besviken precis efteråt. Arvid och jag mådde ju bra  :)
Nu njuter vi både av vädret och mitt sår har läkt fint. Det har varit lite jobbigt i början på nätterna att vända sig i sängen och resa sig upp med mera. Det har verkligen känts i såret. Jag fick också komplikation efter spinalbedövningen, hade huvudvärk i 1,5 vecka. Men det har nu släppt och jag börjar hitta tillbaka till mig själv och har börjat gå lite promenader.

kram på er alla
skriver mer en annan dag...

vivillblitre: Välkommen hit o grattis!! hoppas du mår bra och kan njuta.det är verkligen härligt att vara gravid!! :)

Jag glömde skriva att jag lagt in lite bilder på vårt hjärtebarn :) kika gärna....

Kan inte se ditt bildgalleri!?

vivillblitre: välkommen hit och grattis till graviditeten. Visst är det mycket härligare att hänga i "äntligen gravid"-tråden än den andra =)

bTigger: det är så intressant att läsa om förlossningar och hur olika de kan bli. Du verkar ha haft det tufft med lille Arvid innan han kom till världen. Det är skönt att höra att förlossningen aldrig blev någon skräckupplevelse. Men visst var det ett dramatiskt sätt för Arvid att komma till världen. Snart är han ju 1 månad gammal. Tiden går fort! =) Förresten, ett jättefint namn ni valt till er pojke! Var inne och skulle titta på det lilla underverket men där fanns inga bilder =(

Här hemma flyter det på med Viggo. Han är 6,5 månad och rullar runt från mage och tillbaka HELA TIDEN! Lägger man honom på sängen så är han inom 30 sek på andra sidan sängen =) Man måste hålla koll på honom hela tiden, inte som när han var pyttepytteliten och låg så fint och sov på soffan =) Den tiden är förbi. Tänder är också på G. Läkaren sa på 6 månaders kontrollen att inom 1 månad borde han ha sina första tänder. Vi får se hur det går. Vi har även sänkt botten på spjälsängen så nu ligger han långt ner och det verkar han trivas med. Han ser allt inkl. djuren här hemma (hund och två katter). Dessutom har han de senaste nätterna sovit HELA nätter utan att jag behövt byta blöja på honom eller ge han mat. Vi får se hur länge det håller i sig.

I förra tråden var det några som pratade om syskon till sina små och vi har tänkt påbörja den resan nästa år runt sommaren/hösten. Vi har 10 embryo i frysen, man tycker att något ska väl klara upptining och fastna så småningom men man vet aldrig. Bara det att man ska behöva genomgå stress och oro som man gjorde vid de två första försöken gör en orolig men vi vill så gärna ha fler barn och då måste man orka ta sig igenom det.

Nu vaknade Viggo, dags för gröt!

Kram

vivillblitre: vet inte varför inte bildgalleriet syns....hhmm konstigt....

tiderna har jag läst i min journal. fick ut journalkopia att ta med hem  :) nej tiderna kommer man inte ihåg annars.  :D

hej har lagt det i en mapp som heter skrutten...kan ni välja mapp???

bTigger: Kan tänka mig att man kanske känner sig lite snopen när det blir ett snitt fast man varit inställd på att föda vaginalt. Men huvudsaken är ju att allt gått bra!
För mig var lustgasen rena himmelriket!
Synd vi inte kan se ditt galleri!

Lydisen: Åh har ni 10 embryo i frysen! Man blir lite avis! Vi har inte nått! Men har också börjat fundera över ifall vi ska försöka med syskon. Eller nöja oss med ett barn. (om det inte kommer ett till av sig själv!)
Ni får fortsätta göra era försök på RMC då va?
Vi måste byta. Antar att vi vänder oss till Cura i så fall.
Känns ju som om man vill dra igång ganska snart igen om vi bestämmer oss för att försöka igen. Man vet ju aldrig hur lång tid det tar..

Undra om man kan ha samma tur en gång till att det tar sig på första försöket!?