Förlängt underhållsstöd?

Man kan fortsätta stötta mamman ekonomiskt genom att ta hand om sin del av ansvaret OCH ta tag i frågan hur flickan ska försörja sig när hon blir 21.

Men, jag är inte förvånad över att en man som inte tagit sitt ansvar på så många år (och jag ber på förhand om ursäkt om han FÖRSÖKT men inte fått för mamman och trots att alla till buds stående medel har använts för att han skulla få ha kontakt med sitt barn och ändaå har han inte lyckats) inte vill ta sitt ansvar för ett barn som helt uppenbarligen pga sitt handikapp inte kan räknas som riktigt 18 eftersom de med ADHD behöver ganska mycket stöd och  hjälp för att fungera. Visserligen är alla olika, men med tanke på den ringa kontakt TS man har haft med sitt barn är det inte troligt att han kan avgöra om hon är kapabel till att förstå att om hon inte går i skolan så har pappa rätt att skita i att se till att jag har det drägligt och då får min mamma bära hela bördan själv.

Men dottern är 18 och räknas då som myndig hon är vuxen. Går hon då inte i skolan så ska hon inte ha nå underhåll nå mer. Och inget studiebidrag heller. Är man 18 och inte kan försörja sig själv så får man gå till sociala som alla andra vuxna får göra om dem inte kan försörja sig själva. Man kan inte begära att föräldrarna ska försörja henne för det har dem väl kanske inte råd till att göra och ska inte heller behöva göra det.

visst kan man väl stötta sitt barn men att ge det pengar är väl ändå att göra en björntjänst. hon måste lära sig att ta sitt ansvar det måste alla människor göra när dem blir vuxna. Visst är det tråkigt att hon har adhd men det finns medicin och hjälp man kan få för att underlätta.

Nej, uppenbarligen har inte mamman lyckats hittills, men har du ett barn med en funktionsnedsättning själv? VET du hur det är att leva med ett sådant barn? Att VARJE morgon tvingas kämpa för att få barnet till skolan? Att försöka gång på gång få barnet att förstå nödvändigheten av att gå i skolan?
NU har inte mitt barn ahdh och heller ingen färdigutredd diagnos men det är på gång och jag har haft det ASJOBBIGT för mitt barn kan för sitt liv inte förstå VARFÖR hon måste gå i skolan eftersom hon kan lära sig lika bra, ja tom bättre själv hemma eftersom hon då kan arbeta i sin takt som rä det dubbla (minst) gentemot andra i hennes ålder.

Nu har vi lyckats hitta en form för skolgång som fungerar för henne, men hon hade inte SJÄLV kunnat göra detta vilket TS mans dotter kanske inte heller kan. Och mamman hade kanske lyckats bättre om hon fått dela ansvaret med pappan? Att som pappan gör i detta fallet, glatt låter mamman stå för alla kostnader själv tycker inte jag är en bra lösning. Dottern behöver antagligen hjälp för att veta vart hon ska vända sig för att få ytterligare hjälp framåt och tills det har kommit igång måste hon äta och bo någonstans och det kostar pengar.

Men vad fan! Pappan har ju RÄTT att strunta i det. Liksom att umgängesföräldern har RÄTT att strunta i umgänge och inget händer för det  medans om boendeföräldern i sin tur vägrar lämna barnet till umgänge nså kan han/hon bli vitesskyldiga.