SandraLindholm skrev 2010-04-28 13:55:10 följande:
Ja, jag vet ju inte hur det är att ha barn i två olika åldrar.Det enda jag vet är att jag bara visste i 6 veckor innan de kom att jag helt plötslig skulle få två barn när jag egentligen hade tänkt mig ett barn ( menar absolut inte att jag inte vill ha mina tvillingar nu ) och jag har haft väldigt svårt att smälta allting. Jag har ju faktiskt aldrig valt att få två barn på samma gång medans andra faktiskt valt att skaffa barn tätt. Jag har bara fått rätta mig efter situationen, blev helt enkelt "tvingad" in i detta.. Och jag tycker inte alls att det varit lätt med tvillingarna, det börjar kännas bättre nu men det har varit flera månader av en massa jobbigheter. Och jag sa aldrig att man inte får klaga, oavsett hur många barn man har, utan att de jämför tvillingar med två barn med olika åldrar vilket jag tycker är konstigt för det är inte alls samma sak.
Jag vill verkligen inte förminska din situation och jag läste i din presentation om hur små dina tvillingar var när de kom (mina var jätteklumpar på 1900g
) och hur länge ni fick ligga på sjukhus. Jag kan inte ens föreställa mig hur det kändes.
Det jag vill komma åt, var mer att vi tvillingföräldrar inte har patent på att ha jobbigt. Jag menar, en person kan ju har en mamma som gått bort i cancer samtidigt som hon fått barn och allting känns nattsvart, en annan har trasslig relation till pappan och en tredje påminns om sin jobbiga barndom som påverkar hur småbarnstiden känns.
Och man bestämmer faktisk inte alltid hur tätt man får barn heller. Första barnet kanske tog två år att bli till (och föräldrarna tänker att det är lika bra att börja försöka igen efter ett par år efterssom det tar så länge för oss) medans andra blev till på första försöket. För min del hade jag precis opererat bort sköldkörteln och läkaren sa att det kunde ta låång tid innan värdena blev så inställda så att jag kunde bli med barn, men det tog sig direkt.
Sist måste jag säga att jag tycker verkligen inte heller att allt har varit lätt med tvilligar. Det har varit mycket trassel med allt från sondmatning, vaknätter med två skrikbebisar till tunga vagnar.
Men det jobbigaste, som jag har tyckt, har nog ändå varit att ha en en 2-åring med en massa behov mitt i allt som jag känner att jag hinner med för lite och som nu är i trotsåldern. Och just det problemet har ju även enlingsföräldrar med 2-års ålderskillnad på barnen.
)