• Anonym (ganska sliten)

    narcissist

    Finns det någon kvinna runt 40 som lever med en man som troligen är narcissist.

    Jag är helt slut och rådlös och skulle behöva prata med någon som har erfarenhet av snevridna karlar.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-04-20 08:33
    av personlighetdrag som kännetecknar en narcissist är:

    1.Narcissisten ser sig själv som mer värd än omgivningen.
    2.Narcissisten kräver, och tycker sig ha rätt till mycket uppmärksamhet av sin omgivning.
    3.Narcissisten kan inte se sina egna brister och svagheter.
    4.Narcissisten kan inte känna medkänsla med sina medmänniskor.Han har en brist på empati.
    5.Narcissisten kan inte ta kritik. Blir rasande och förödmjukad om han/hon blir kritiserad

  • Svar på tråden narcissist
  • Anonym (ganska sliten)
    puss skrev 2010-04-29 07:52:10 följande:
    men sluta sitt och fjanta med er amatörspykologi! är man inte lycklig i relationen så drar man. påhittade töntkriterier gör väl knappast saken bättre. är han inte en bra man, välj en bättre då. skit samma vad det beror på.
    Hm, känner igen din typ.....byt byt, gå vidare, ifrågasätt ingenting, kämpa aldrig.
    Kall människa som inte bryr sig om nått, det finns en diagnos på det med
  • Anonym (misstänker)
    Anonym (ganska sliten) skrev 2010-04-28 08:06:33 följande:
    Jag är kvar, hade hoppats på fler svar.... Varför tror du att din sambo är en?
    en mer egotrippad person finns inte...han är så kall så de skär i själen....
    är ledsen o deppig över allt
    o jag kan inte lämna honom det går inte......hoppas du finns här i kväll så vi kan prata??
  • Anonym (ganska sliten)
    Anonym (misstänker) skrev 2010-05-01 19:39:56 följande:
    en mer egotrippad person finns inte...han är så kall så de skär i själen....är ledsen o deppig över allto jag kan inte lämna honom det går inte......hoppas du finns här i kväll så vi kan prata??
    Jag va tyvärr inte inne igår.Kanske ikväll eller i em?
  • Snäckan666

    usch ja...been there done that! Sicket helvete!!!

  • Anonym

    Hej
    Jag är ihop med en narcissist... det var så underbart i början och jag trodde jag hade funnit min själsfrände.
    Men när jag började ifrågasätta hans beteenden som varför jag skulle betala räkningar och tyckte han kunde låte bli att dricka så mycket när han var pank och lånade pengar som han aldrig lämnade tillbaka etc, blev det ett helvetes liv...!
    Mina vänner och familj vill itne hälsa på för han är så irritabel...
    Flyttar isär i helgen. Han ställer till med sådant helvete så jag klarar inte ens att göra slut. Han vägrar acceptera det... och kräver att vi skall fortsätta försöka...
    Snacka om att inte lyssna på andras behov...
    Nåväl, jag säger bara. FLYTTA!!!
    Jag är 36 år och trodde vi skulle starta familj. Men nu är jag hellre utan barn än har barn med denna man som bara trycker ned mig... tufft men sant.

  • Saadie

    för tusan ts!!!!!!!

    har du en dotter som utsätts för honom??? HUR KAN DU???

    Det du har skrivit i din TS om narcisster är ju som en liten vindpust, en narcissist är en VÄLDIGT störd person som absolut inte lever i samma verklighet som oss andra!!!!!

    De har det här behovet att alltid var bäst, vackrast, mest älskade och uppmärksammade, därför glider många över i mytomani och börjar hitta på saker antingen för att verka bättre själva eller för att få andra att verka sämre!

    Narcissisten saknar empati. Vaddå andras känslor? Det är bara deras egna "JAG" som existerar. De sätter upp en falsk fasad (både gentemot andra och sig själva) att alla är avundsjuka på dem, egentligen är de sjukligt svartsjuka på varje liten positiv sak som inte tillfaller dem (beröm, att det går bra i livet, presenter, uppskattning, vänskap, kärlek mm).

    "Diagnosticeringskriterier enligt DSM-IV-TR


    Individen uppvisar ett ihärdigt mönster av grandiositet (i fantasi eller beteende), behov av beundran, brist på empati, börjar i det unga vuxenlivet och finns i varierande samband indikerat av fem (eller fler) av följande:


    Har en grandios självbild (till exempel överdriver framsteg och talanger, förväntar sig att bli betraktad som överlägsen utan lämpliga meriter). Är besatt av fantasier om obegränsad framgång, makt, briljans, skönhet, eller perfekt kärlek. Tror att han eller hon är "speciell" och unik och bara kan bli förstådd av, eller bara borde umgås med, andra speciella eller högstatuspersoner (eller -institutioner). Kräver stor beundran. Har oresonliga förväntningar på speciella förmåner eller omedelbar respons på hans eller hennes förväntningar. Är interpersonellt exploativ, det vill säga utnyttjar andra för att uppnå sina egna mål. Brist på empati; är ovillig att känna igen eller identifiera sig med andras känslor och behov. Är ofta avundsjuk på andra eller tror att andra är avundsjuka på honom eller henne. Uppvisar arrogans, hotfulla beteenden eller attityder.

    ---------------------------------
    Narcissistisk personlighetsstörning är en personlighetsstörning som kännetecknas av narcissistens extrema känsla av självhävdelse, bristande verklighetsuppfattning, sitt stora behov av att befinna sig i centrum och brist på empati. Denna patologiska narcissism skiljer sig från den naturliga narcissismen vi alla bär på, känslan av att vilja vara omtyckt. Personer med denna störning utmärker sig genom krocken mellan två motsatta självbilder - den idealistiska bilden av sig själv som storslagen och grandios, gentemot känslor av skam och självhat. I relationen med en partner kan narcissisten inledningsvis vara utomordentligt charmerande och karismatisk, för att plötsligt växla till ett obehärskat och kränkande beteende. Narcissisten har ett behov av att ha kontroll och kan i relationen te sig maktfullkomlig och/eller paranoid. Kontrollbehovet kan ta sig uttryck i ett tvångsmässigt beteende som han själv ser som fullt naturligt och där han kräver efterlevnad av omgivningen."

    ^^^Denna text är från wiki, men den är VÄLDIGT bra, men narcissiter är så djupt störda, jag känner själv en (tyvärr) och så mycket ångest och lidande den personen har skapat!!! Ni kan inte ana!!! Trots att vi bara är släkt på långt håll, hela tiden ska den passas upp som någon kunglighet (exempelvis bli skjutsad 200 meter till ett café i en STORSTAD för att det regnar och personen inte vill blöta ner sina skor), sker det inte så tar det hus i helvete och det börjar skapas problem, ljug om alla "hon sa så om dig, hon sa ditt och datt, han sa så om henne" för att intrigera och skapa konflikter och hat, och mitt i allt står narcissisten som en oskyldig ängel medans andra går under av hat och konflikter. Inte bara det att man kan passa upp på narcissisten och då undvika problem, nänä. Kommer det en exempelvis kusin som är vacker, snäll smart och älskvärd som andra tycker om, jo då börjar narcissten se svart (all kärlek och uppmärksamhet ska ju gå till narcissisten) och då börjar det här i igen "hon sa så om dig" tar åt sig äran för saker den andra har gjort, ljuger, skapar problem, fryser ut, mobbar, är elak...

    Okej, om en vuxen kvinna eller man vill leva med en narcissist så VARSÅGOD!!!

    Men jag tycker att det är för jäkligt att dra in barn som inte har något val!

    PS en professor i psykologi sa att det BÄSTA man kan göra med en narcissist är att ignorera den!
    (det fungerar för mig!)

  • Zaria
    puss skrev 2010-04-29 07:52:10 följande:
    men sluta sitt och fjanta med er amatörspykologi! är man inte lycklig i relationen så drar man.
    påhittade töntkriterier gör väl knappast saken bättre. är han inte en bra man, välj en bättre då.
    skit samma vad det beror på.
    Instämmer, börjar bli rätt tjatigt med amatörpsykologer som hittar en diagnos på nätet och sedan sätter en egen diagnos på kreti och pleti utefter det.
  • Anonym

    japp, helt enig!
    Blir du totalt nedkörd, sliten deprimerad och saknar livsglädje på grund av din relaition under en längre tid. Dra!! Mannen behöver inte ha någon diagnos för det. Och om man som i mitt fall ber mannen att han borde söka hjälp mot sin tomhetskänsla och självdestruktivitet, bara får till svar att det är jag som borde ha hjälp... ja då finns det ju inget hopp överhuvudtaget menar jag. För de lägger ju alltid skulden på omgivningen och aldrig på sig själva.

    Jag längtar så efter att bli fri från det här och få lägga energi på mig själv och de som faktiskt bygger upp mig istället för att fjäska för en empatislös och egoistisk idiot....!!!!

    Sorry, men ni som varit utsatta för en narcissist kan nog känna igen sig i irriationen...eller??

  • Anonym

    Från en som drog.Blev inte bättre för det.Har blivit förföljd i form av hot och utpressning i ett år nu.
    Ingen gör något åt saken trots att anmälan efter anmälan läggs in.
    Så, har du inte varit där, döm inte.

  • Anonym (jag)

    Har läst igenom tråden och vill gärna dela med mig av mina erfarenheter. Jag träffade en man för några år sedan och inledde ett förhållande med honom, det var väldigt passionerat till en början och jag var förälskad. Vi flyttade ihop efter något år och för två år sedan föddes vår dotter. Under relationens gång började jag känna mig mer och mer otillräcklig, deprimerad och framförallt missförstådd av min partner. Det var precis som han inte hade minsta intresse för mig och mitt mående, han såg att jag var nere men ville inte veta/ var inte intresserad av varför. Emellanåt kunde vi fortfarande ha kul ihop men alltid på hans villkor. Om jag inte ville gå ut en kväll var jag en stel tråkmåns osv. Han hade ett stort behov av att kontrollera vilka kläder jag hade på mig, och om han tyckte att jag satt på mig "fel" kläder kunde han anmärka på det under hela dagen. Det finns otroligt många exempel på hur hans personlighet kom till uttryck. Hursomhelst bestämde jag mig för drygt ett år sedan att lämna honom, efter att ha gått och tänkt på det sedan dottern föddes ett år tidigare. Under första året med henne betedde han sig så illa att det inte längre gick att försvara mitt beslut att stanna hos honom. Han ljög, träffade kvinnor på nätterna, spelade upp pengar osv. Det jobbigaste började dock då jag meddelade beslutet att lämna. Han VÄGRADE att acceptera och gjorde allt för att jag skulle stanna. Det var ett rent helvete, särskilt när man har barn ihop. Jag vek inte en tum från mitt beslut och flyttade till en egen lägenhet efter ett tag. Det är det bästa jag någonsin gjort! OCH... det är inte förrän nu, långt senare, som det börjar gå upp för mig att han faktiskt är störd. Kalla det vad man vill, men så här manipulerad och kränkt som jag blivit under åren med honom är inget som kan ske i en "normal" relation. Jag tänker fortfarande mycket på vad jag varit med om, och jag gick i terapi i samband med separationen. Jag har fortfarande ett helvete med honom eftersom vi måste kommunicera när det gäller dottern. "Barnets bästa" finns inte med i hans tankevärld, han förstår inte det begreppet. Allt handlar om honom - hela tiden.

    Så för att sammanfatta; se varningstecknen så tidigt det bara går, och lämna, lämna, lämna. För att överleva själv.

Svar på tråden narcissist