Plus igen efter mf/ma

Jag har också börjat tro på riktigt nu, det känns fortfarande lite overkligt att allt skulle gå bra efter tre missfall. Okej, har ju lyckats tidigare, men ändå.  

I förrgår grät jag som en tok på kvällen och nojade mig för förlossningen och tiden efteråt. Hur sjutton ska det gå när man är nysnittad och har både bebis och överenergisk 4-åring att ta hand om? Vill åka hem tidigt från BB men vet ju inte om det går. Vill INTE sova själv där, men blir kanske tvungen... Nojar redan inför eftervärkar, ont i brösten när mjölken rinner till, hormonsvängningar, tredagarsdeppen osv. (ja, som ni hör så mådde jag inte så bra efter förra snittet) Men det där löser väl sig. Är ju lite känslig som gravid...  

Var ju så klart läskigare förra gången eftersom man inte haft barn tidigare, men jag har nog börjat bli lite tvåbarnschockad redan nu!  

Sugarrush: Det kommer med all säkerhet gå jättebra, du blir en toppenmamma tror jag! Men det hör nog till att oroa sig lite för det där. Det är tur att man har 9 månader på sig att förbereda sig. 

Yay, tror äntligen jag och min man hittat ett namn som vi gillar. Vi har försökt hitta killnamn i 5 år (!). Igår läste jag namnboken från pärm till pärm och hittade Hannes. Tror det skulle passa jättebra! Härligt! Hoppas det håller i sig eller vad man ska säga. 

Jättefina namn ni har kommit på!
Jag känner mig också lite nervös inför att säga Hannes eftersom man är rädd för dum-kommentarer. Finns ju vissa som väntar tills barnet är fött med att avslöja just för att det ska vara för sent då. Så ska det väl inte behöva vara?
Om det skulle bli en tjej så blir det en Stella, men jag är ganska övertygad om att det är en kille.  

Har inga andra vänner/släktingar som är gravida just nu som tur är, men visst fasiken hade man blivit sur om nån snott ens namn! Men då hade vi nog tagit vårt i alla fall tror jag. Surt med folk som inte har någon egen fantasi. 

Igår fick jag höra om ett barn som heter Fox. Det var ganska tufft, men rätt udda! (de är ganska ovanliga i hans familj) 

Skönt att höra att man inte är ensam, vi har haft sex en gång (mitt initiativ), är i vecka 17 nu. Först var jag rädd för missfall (fast jag vet att det inte ska påverka, men efter tre missfall tar jag inga risker!), nu handlar det mest om att vi är trötta och prioriterar annat. Mannen verkar inte överdrivet intresserad heller. Som tur är vet man ju att det går upp och ner med sånt här. Vi firar ju 10 år i höst. Förra graviditeten var jag rent av äcklad av närhet, det var jättejobbigt! Funderade på att gå till psykolog. Kopplade det aldrig till graviditeten. Men det släppte ganska snart efter förlossningen, så det var tur. 

2 barns mamma: Låter ju lite misstänkt, du får ta ett test sen!!  

Prommis: Lycka till på TUL idag! 

2 barns mamma84: Det är inte bara skengraviditet då? Brukar du bli skengravid?
Jag kunde bli sån även fast jag inte alls försökte bli gravid eller ens hade haft sex de veckorna. Jag blev alltid jätteskengravid när vi försökte också.  Oavsett vilket så är det ju väldigt störande! Särskilt när man inte ens vill vara gravid!

Skönt att du beställt test så att du kan få svar snart! 

Är TUL standard i era landsting eller är det pga stort SF-mått eller liknande? Har inte riktigt hängt med på det där innan.   

MCT79: Hoppas verkligen att det går vägen för er snart!  

Nämen, då var det ju inte skengraviditet i alla fall!! Wow, grattis!! Hoppas det stannar kvar och att plusset blir starkare ASAP!

Idag har jag blivit haffad två gånger på jobbet.  En kom fram och sa grattis och sa att magen syntes tydligt och den andra kom fram och sa "du ska ha barn igen va?". Okej, så fram till vecka 18 "klarade jag mig" denna gång, förra gången var det inte förrän i vecka 22-23.

Har fått en fruktansvärd foglossning idag, helt från det blå bara när jag cyklade hem förut. Har inte haft ont på nästan två veckor och sen slår det bara till. Har inte gått särskilt mycket idag heller... jaja, det blir till att ta det lugnt nu ikväll och vila.