Odd, min stackars man har gått i från försök i tre månaders tidmed sex varje eller varannan dag till total sextorka. Jag tar inga risker och kommer inte ha sex förrens i v 12 har jag bestämt mig för. Vill inte noja upp mig själv i onödan. Samt en normal graviditet, vad vet jag om den är normal eller inte??? De som har fått upprepade missfall rekommenderar dem ju att man väntar några veckor. Så jag kör på den linjen. Sen kan jag ju ärligt säga att jag inte är speciellt sugen heller ;P
När jag tog det i morse kunde jag inte sluta tänka "det här är egentligen slöseri för jag ÄR ju gravid"....visst blir jag lika glad av att SE det, men jag börjar nog bli övertygad nu 
Jo även Odd har vart iväg i USA :) Härligt att ännu fler gillar sitta här på morgonen. Hoppas det visar en frisk lite krabat. Nu på lördag går jag förbi dagen då MA konstaterades sist, (dvs då jag började blöda rejält). Då var jag i v 10+1. Kommer att bli en liten milstolpe.
På mitt ställe där jag går så har de inte längre NUP utan det har ersatts med KUB. Ditt VUL kommer säkert att gå kanon imorgon, är det inte lite ovanligt att de gör VUL när man är efter vecka 10+0?
Såklart vi har! Vi har plats för massor av fler gravida och speciellt för en snäcka som du Happiness!!! Grattis igen till plusset!!!
(alkoholfri)
Odd, jag hoppas så att du får behålla din efterlängtade bebis! Som sagt det kan vara helt normalt att blöda. Men jag tittar också på pappret varje gång jag går på toaletten livrädd för att se det du gjorde. Såklart för knippar vi med MF/MA det med något negativt. Men som solskenshistoriierna du har hört här på tråden så behöver det inte alls vara så! *styrkekram*
Kajsalisa, ska vi kanske länka till ursprungstråden i presentationen? Det kommer ibland in en del flickor som har precis fått MF/MA och berättar att de glädjs med oss och de ser att det är inte omöjligt att bli gravid och behålla efter detta. Hade vart bra om de kanske sett ursprungstråden och kan söka tröst där. Jag vet att jag har haft enormt stöd av er andra där *kärlek till er*
Mabaja härligt att fler från ursprungstråden har hittat hit! Och att ni fortfarande har era bebisar i magen som ligger och frodas. Ska bli mycket spännande och en milstolpe när den första bebisen kommer till världen ur våran tråd.
Inga..., Välkommen hit här lär du trivas hos superpinglorna! Känner ingen det du skrev. Jag är idag i v9+3 och inser att jag är gravid. Men vet ännu inte om det kommer att bli bebis av det. konstigt nog är jag bara orolig för MF/MA i små perioder eller timmar. För att sen tänka resten av tiden, att detta är min tur nu och jag känner någonstans på mig att detta kommer att gå bra. Första tiden var väldigt oviss, men efter vecka 6 så kom känslorna av självklarhet att detta kommer att gå bra. Och så får jag tänka fram till att motsatsen bevisas.
Har säkert missat att kommentera en hel del när jag läste igenom alla sidorna som ni flickor har skrivit :)
Bra odd att allt ser lugnt ut. Det är på tiden att det är din tur nu. Jag håller tummarna för dig och tänker på dig mycket vännen.
Mabaja, min var på VUL 15 mm då var jag enligt läkaren 7+5 (enl mig 7+4) Bild finns att se för er som inte redan har sett den :)
Kajsalisa, jag längtar så tils ditt VUL, sjukt att längta efter nån annans VUL, men jag vill så gärna att du saka se din efterlängtade bebis som växt precis lagom. Sen får du visa upp underverket genom att lägga ut nån härlig bild.
Cat79, vet inte vart hon har tagit vägen. Vi får ropa på henne....DANIELA var är du????
Jag är trött, ledsen och tom. Känslorna känns igen... Idag är jag hemma från jobbet, men imorgon tänker jag gå på avslutningen och sedan ska jag prova brudklänningen. Ikväll ska vi träffa prästen. Allt känns så absurt! Min älskade sambo grät han också idag. HAn var verkligen inte beredd på det här. Fostret hade inte växt som det skulle och det fanns ingen hjärtaktivitet och inget flöde till det heller. Fy fan! Jag vet inte om jag kommer våga försöka igen. I alla fall tar vi en paus nu över sommaren och försöker leva i nuet.
Usch idag, har jag blivit jättenojig att allt inte är som det ska att jag drabbats av ytterligare ett MA. Jag tror att det är att jag närmar mig dagen då jag fick blödningar sist och då det konstaterades att fostret dött. v 10+1, vilket motsvarar denna graviditeten på lördag.
Har fått molvärk idag igen vilket jag inte haft på några dagar och direkt får jag för mig att nåt är fel. Usch jag vill bara ta ultraljudsapparaten på jobb och köra över magen för att se om allt ser normalt ut, större och med hjärtslag. Men ska försöka stålsätta mig.
Varför är man så stark vissa dagar för att bara bli svag sekunden senare?
Man mår ju tyvärr inte bättre av att läsa om att andra drabbas av min största fasa :/ Är såå rädd för att hamna där igen.
Sådär detta blev ett total egoinlägg. Men kände att jag behövde ventilera lite *kram på er*