Plus igen efter mf/ma

Sist kräktes jag hela graviditeten, började i v 5 och slutade v 42+2, 6 timmar efter dotterns födelse ungefär. Läkarna säger att det inte måste bli lika denna gången, men tyvärr är det väl ganska troligt. Hur ska jag stå ut...? Och hur ska man och dotter stå ut med mig så länge, som bara ligger i sängen och aldrig orkar lyfta ett finger?

Fick en kallelse till cellprovtagning den 14:e, alltså när jag är i v 13. Hur är det, kan man göra det då, eller finns det risker med det? Ngn som vet?

Röntgensyrran och Havsklippan: jag känner som er, att jag kommer bli jätteorolig om det börjar blöda osv, så jag låter nog bli. Var bara 3 år sedan sist ju,  så det får nog vänta tills jag inte är gravid, så jag slipper en extra sak att nojja över.

Idag är jag så glad och stolt över min 4-åring som i natt sov utan blöja med gott resultat för första gången! Hon slutade med blöja dagtid innan hon fyllde 2, men har inte velat släppa nattblöjan, och vi har inte heller tjatat på henne utan tänkt att det kommer när hon är mogen. Hon gjorde ett försök på eget bevåg för ett par månader sedan, men kissade ner sig och ville ha sin blöja igen. (fast den oftast är torr på morgonen) Så igår sa hon igen att nu ville hon ha trosor och inte blöja... och det gick bra! Hon var så lycklig när hon kom in till oss i morse!

Nä. Och inte hade det varit ett dåligt tecken om du haft mkt molvärk heller. Men jag vet att allt känns som dåliga tecken till och från, jag är också orolig av mig... Blir ju lätt så när man har tråkiga erfarenheter sedan tidigare!

Förra gången ville både jag & maken ha en tjej, och så blev det.  Denna gången spelar det absolut ingen roll för någon av oss, bägge könen är lika välkomna! Det vore praktiskt med en tjej till, så vi får återanvända alla söta klänningar, men samtidigt vore det skoj att få en av varje... Även om det inte spelar ngn roll vad det blir, kommer vi ta reda på könet, antagligen åker vi till stora staden och gör 3D/4D UL längre fram, oavsett om vi får reda på´t på RUL eller ej. Jag tycker om att veta i förväg, och liksom kunna knyta an till bebisen redan innan den är född mer på ngt vis, kanske välja namn redan innan och så... (Det gjorde vi med dottern, vi sa redan innan könsul att det var en Alma. och det stämde ju när hon kom ut också. Hade det varit en Greta eller Elsa istället, hade vi väl fått ändra oss då, men det kändes helt rätt hela tiden)

Jag har slutat läsa alla missfallstrådar här på FB, jag får sådan ångest! Ändå råkade jag idag snubbla över en annan medlems MA, där fostret dött i v 13, i en tråd om ngt helt annat, och blev alldeles kall. Tänk om min lilla är död där inne nu, och jag sitter och pladdrar om kön och namn och gud vet allt!?! *råångest*

I mina ögon är det också bra siffror, jag blir väldigt glad om jag får 1:20000 på de värre trisomierna...

I dag har jag haft en eländig dag, spydde 10ggr på de första två timmarnba jag var vaken, och sedan har resten av dagen varit en illamående dimma bara. Nu på kvällen är det lite bättre. I morgon är det inskrivning för mig, hoppas min bm är bra! Hade en sådan värdelös bm med dottern, jag hoppas att jag denna gången har skinn på näsan nog att byta bm om jag inte trivs.

Jag har lite dåligt samvete över min dotter. Hon mår så dåligt över att mamma bara ligger i sängen och är sjuk, blir ledsen och grinig och gnällig, och allt är jättejobbigt för henne. Hon vet ju varför, men det är ändå svårt att ta in och förstå när man bara är 4 år. Jag har ju mått så här till och från i typ 1 år, med alla graviditeter och mf, och det sliter på henne. Känner att jag är egoistisk, som envisas med graviditet på graviditet, trots att lilltösen mår kasst av det..

Hemma från inskrivningen, som inte hann bli färdig på den avsatta timmen. Jag hade för mkt med mig i bagaget, med reumatiska besvär, hyperemesiss, missfall, förlossningsdep. osv... Så fortsatt inskrivning om en vecka då.

Fick prova en angelsound idag, och tänkte att det skulle ju lugna mig. Eh... hörde inga hjärtljud? Däremot hörde jag navelsträngens svochande, så maskinen fungerade ju iaf...

Nu är jag ju snarare MER orolig, inte mindre...?!  Skulle inte testat den där maskinen!

Vid närmare eftertanke... Visst borde fostret leva om navelsträngen pulserar? Den pumpar väl inget blod till ett dött foster?!  I så fall borde allt vara i sin ordning ändå...  Om inte jag misstog navelsträngsljudet för ngt annat då, men jag vette tusan vad det skulle kunna vara, det är ju ett väldigt speciellt ljud, det där svochandet...

När jag läser på nätet verkar det så iaf. Hoppas det. =/

Det är ju så svårt att veta varför jag inte hörde hjärtljud, hittade jag inte fostret? Är det för mkt fett i vägen (är lite rund...) Ligger moderkakan i vägen? Jag vet ju ingenting. Usch, jag är riktgit upprörd över det här nu.