Jag är vansinnigt trött.. men det är är i princip mitt enda symtom med... sov på soffan igår em... la mig kvart i nio och sov till tio i åtta i morse....*död*
På tal om att vara synsk eller se spöken.. jag anser mig inte vara någotdera men har ett par/tre oförklarliga upplevelser med mig...
2001 blev min farfar sjuk i prostatacancer... det gick jättefort och på julafton hälsade vi på honom på sjukhuset.. På juldan skulle jag jobba så jag åkte tillbaka till den stad jag bodde i men på eftermiddagen fick jag veta att han var okontaktbar så jag åkte till min gamla hemstad igen..(mina kollegor skickade hem mig).. Jag var hemma i mina föräldrars hus och mina föräldrar satt och vakade hos farfar.. jag ville inte se honom så dålig.. När klockan var 21,30 så kände jag att jag ändå ville åka hem igen.. jag kunde ju inget göra, ville inte se honom död och skulle jobba dan efter å jag visste hur svårt det var med folk på storhelger. Så jag åker hem. Min dåvarande pojkvän kör och jag minns att jag tittade 21,59 på bilstereon och enrique iglesias "hero" spelas. Från att inte ha varit mer än ledsen under kvällen så blir jag fullständigt förtvivlad och gråter helt otröstligt... kvart över tio är jag hemma i mitt sovrum och då ringer mamma och säger att farfar dog kl 22... Jag tror han "tog kontakt" med mig på något sätt..
Ett par år senare har jag gått och lagt mig.. har svårt att sova och vrider och vänder mig.. precis när jag äntligen håller på somna så hör jag farfar "Malin du måste vakna!" Å det äckliga var att det var som att han var i rummet... inte i huvudet... mer brevid mig... Jag blev skiträdd men låg kvar i sängen.. När jag var nära att somna så upprepar sig samma sak "Malin du måste vakna!!" men mer bestämt... nu blev jag mer förbannad än arg och klev upp för att gå ut i köket och dricka vatten.. Där lyser en av plattorna på spisen ILLRÖD.. jag hade glömt den på... stängde av den, drack vatten och fick sen somna ifred....
För ca 3 år sen var jag på väg till Halmstad för att hälsa på min nuvarande sambo som bodde där då, det var vinter och snorhalt..... Precis utanför Linköping "hör" jag farfar i huvudet att jag ska ska släppa gasen och bromsa försiktigt... Den här gången gjorde jag det omedelbart och para 2-3 sek senare så snurrar bilen framför mig och smäller med en som kör om mig... jag hade en satans tur och tack vare farfar tror jag!
Sedan dess har det varit lugnt...
När vi flyttade in i det här huset för ett år sen så hade jag nån nojja när jag skulle upp ur källaren... det var skitobehagligt att gå de första trappstegen upp.. som att jag hade nån bakom ryggen... ville liksom HOPPA upp fort...
I våras fick jag nått ryck och vände mig om och sa "men försvinn härifrån!"... skrattade åt mig själv.. berättade för sambon som ABSOLUT INTE tror på sånt här... men sen gick det bara över??
Nån månad senare får vi veta att det dog en alkis i vårt kök i början av 2000-talet.. å för en månad sen frågar en granne om vi nångång märkt av att det spökar i huset? Jag sa nej men berättade om trappen... hon började skratta och sa att det bor en kvinna i ett radhus inte långt från oss som sedan april/maj säger att "miklos (alkisen) sitter på hennes yttertrapp och dricker"...
Han kanske flyttade ut när jag bad honom då? ;) Vet inte vad jag ska tro men kan inte förklara alls!!
Jag är också gasig och lös i magen Telge, jag är hård normalt och är rätt glad att jag inte blev ännu hårdare. Min tid kommer nog! ;)