Plus igen efter mf/ma

Hallå tjejer! I all hast - nu packar jag ihop och åker till Tyskland där jag ska på retreat i 10 dagar. Hoppas att solen lyser på er, att orosmonstret håller sig på avstånd och att alla magar mår bra! Ha det fint så länge!

Fär jag gnälla lite?

Altså tjejjer....alla dem här mf har tagit så oerhört på min kropp.....och nu känner jag mig så himla tjock och oformlig...inte alls som jag vill

Innan jag blev gravid med "minibullen" i oktober förra året så vägde jag 72 kilo och mådde hur bra som hellst. Kände mig fit och fin och mådde bra, hade kondition!

Sedan gick jag upp till 78 i den graviditeten innan det blev skrapning i januari. Och där är jag nu....väger 79 kilo och mår inte alls bra

Efter skrapningen så har jag liksom inte hunnit gå ner i vikt igen och så blev det mf på mf på mf och jag deppade ihop pch brydde mig inte och fastnade i tänket "snart är jag säkert gravid igen och då går jag ändå upp en massa" istället för att göra något åt det.

Och visst är jag här igen, gravid. v9 och missförstå mig inte, jag är sååååååå tacksam att det verkar gå bättre denna gången och att vi kanske får vår bebis denna gången....men 79 kilo som utgångsvikt....det känns mindre kul.

Såg bilder på mig från min födelsedag för en dryg vecka sedan och fan....jag ser inte ut som mig själv ens Känner mig inte det minsta fin just nu....bara tjock! Och min kondition är helt åt fanders...blir andfådd av ingenting! Och jag är bara i v9

Känner mig ledsen att jag känner mig såhär och får nästan dåligt samvete för jag borde ju egentligen bara vara glad över att äntligen vara gravid med en liten som kanske klarar sig...men ja. Äsch....behövde bara gnälla av mig lite...tycka lite synd om mig själv. Tänkte att så fort illamåendet avtar så ska jag börja röra lite på mig igen....och vi har köpt en cykelkärra nu, då kan jag börja cykla lite när vi får hem den (köpt på tradera) och så kanske jag blir lite mer fit igen istället för bara tjock, trots att jag är på tjocken.

Gnäll gnäll....nu ska jag vara tyst...tack om du orkare läsa ända hit *kram*

Hur är läget idag Pinklove? Fortfarande under kontroll?

Måste få skriva av mig lite....har inget med mf eller ma att göra och knappt med denna graviditet heller så känns det ointressant så är det bara att hoppa över. Behöver bara ventilera i 2 sekunder och hoppas att det är ok att jag gör det härinne...

Jag känner mig så grymmt deprimerad just nu. Fick precis min nyaste advokatsräkning från min amerikanska advokat....nästan på 7000 dollar ligger den på! Eller närmare 6000 för jag har betalat en del fast det inte kom med på räkningen....men det är bara såååå deprimerande att se den summan.

Jag....vi....har lagt ut säkert närmare 200.000 kronor på denna advokat och i slutändan har vi fått....NADA. Jag är så besviken....så himmla besviken. och det har absolut inget med att göra att min advokat inte skulle göra ett bra jobb, för det gör han och han är väldigt engagerad, men det har bara inte hjälpt. Hela den här jävla kampen var dömd att vara lönlös från början....jag känner att jag hade lika gärna kunnat låta bli.

Och ändå...varje gång jag kommer på en ny anfallsvinkel så är jag hoppfull att NU, DENNA gången då ska det gå. då ska vi vinna....och så tickar pengarna iväg.

Och ja, det är bara pengar och hade vi vunnit så hade jag kännt att det var värt vartenda öre.....men nu är det ju inte så. Nu har vi ju fortfarande efter 3½ år inte vunnit....och jag måste nog inse att vi nog aldrig kommer att göra det heller.

Och förutom pengar till advokaten så har hela den här processen kostat oss så mycket mer. Känslor, hopp, kraft och pengar spenderat på annat. Vi har ju för fan köpt ett extra stort hus så vi skulle få plats om vi vann

Men vi kommer aldrig någonsin att vinna. Och vi kommer aldrig ha den storfamilj som vi egentligen är....kommer aldrig få ha alla mina barn hos mig. Någonsin.

lika bra att sälja och flytta till mindre....vad ska vi med bara 1 barn i en villa som har plats för 5? Ja, går allt bra så får vi ju 2 barn....men det är fortfarande 3 för lite.

Jag är mamma till 4 barn varav jag inte får ha 3 av dem hos mig. Varför? Jo, för att allt som kan gå fel i en vårdnadstvist i utlandet HAR gått fel. Äldsta barnet har blivit för rotat med skola och kompisar nu, mellanbarnet lever i nuet och är glad var  hon än är och minstingen....ja, hon vet inte ens om att jag är hennes mamma

Och jag...jag kämpar för drömmar.

Det känns bara så överjävligt orättvist just nu. Inte bara att jag har blivit berövad 3 barn jag burit och fött, som jag ammat och varit hemmamamma med och som nu har en ny kvinna i sina liv som dem kallar för "mamma" och som har fått dem bästa 3 töserna i världen  helt gratis utan att lyfta ett finger och kämpa för dem...nä, förutom det så sitter man med alla räkningar för slit som var helt meningslöst. Varför var jag så dum och kämpade så hårt när det ändå är och har varit förgäves?

Tänk så mycket känslor som bubblar upp för en dum räknings skull. Jag ber om ursäkt för mitt totalt ot inlägg...just nu orkar jag bara inte hålla ihop...det blev liksom så svart på vitt vad det "kostat" att kämpa för ingenting  

Fan altså. Får inte behålla de barn jag fött och knappt de jag fått äran att bära på heller. Jag hoppas så innerligt att vi får behålla denna bebis....jag klarar inte av att förlora fler barn.

*kram från en ledsen odd som loggar av för att kramas med det enda barn av fyra hon har hos sig*

jag vet det är verkligen inte lätt att ta det lugnt och njuta... jag har ju blödit båda graviditeterna som slutade i mf så jag förknippar ju inte blod med något bra.... men jag ska försöka ta det lugnt och slappan av några hg....!

förstår din oro, men försök att inte stressa allt för mycket ändå.

Jag vet inte så mycket om UVI för jag har aldrig haft det, men däremot har jag haft GBS mina 2 senaste fullgågna graviditeter. GBS _kan_ vara livsfarligt för bebisen _om_ den smittas eller om man inte behandlar när man har besvär av det. GBS kan orsaka tidig vattenavgång under graviditeten (största risken under graviditeten) och hjärnihinneinflamation hos bebisen om den smittas vid förlossningen. Har man GBS blir man därför behandlad med antibiotika vid förlossningen (hellst i 5 timmar innan bebisen föds) och så måste man stanna i minst 12 timmar efteråt.

Jag tycker att den absolut största faran med GBS är att det inte tas på allvar i Sverige och att gravida inte testas för det. Min första GBS upptäktes i USA och förra GBSen tjatade jag till mig ett prov....DET är det farligaste med GBS. Vet man om att man har det går det att behandla.

*kram*

Pinklove, jag tänkte på en sak.... Givetvis ska du ha stenkoll på det här med uvi, men har du provat den gamla husmorsmetoden? För mig har det funkat superbra att dricka en liter tranbärsjuice när jag känt att uvi varit på g. Det är inte speciellt gott, men symptomen har försvunnit inom tolv timmar...