Plus igen efter mf/ma

23 mars, så det är en bra stund kvar.

Jag gjorde TUL för 10 dagar sedan, och då var den lilla +10%, därför ansåg BM att det verkligen inte var ngt att oroa sig över. + att det kan vara svårt att hitta kanten som sagt ja, och att måttet kan variera med hur den lilla ligger där inne... Men ändå! det är så lätt att nojja upp sig över saker som egentligen inte är ngt att bekymmra sig över, när man redan är orolig. (Jag blev tom lite bekymmrad över hjärtljuden: 136. bara för att de alltid tidigare legat högre, mellan 148 och 160...)

Jag frågade BM om fostervattnet, och hon tyckte inte att det var ngt att oroa sig över. Visst hade det minskat lite, men var tydligen fortfarande helt normalt. Hon sa att det är väldigt olika hur mkt vatten man har också. Att 1½liter var lika vanligt som ½ liter, typ...

Tack för snälla ord. Känner att jag hetsar upp mig mer och mer för det här nu. Även om BM poängterade "femtioelva" ggr innan jag gick att jag absolut inte fick gå hem och oroa mig över det här nu, för allt var alldeles normalt och det fanns inga tecken på att ngt var fel...

Jag känner ju till att bla njurfel och dålig funktion på moderkakan kan ge för lite vatten. Nu var ju inte mitt vatten "för lite" utan bara "minskad mängd", men i alla fall! Gudars, denna ständiga, hysteriska oro! Jag förstår inte hur jag ska stå ut i 3 månader till och hela tiden se det värsta framför mig...

Önskar att min BM kunde varit den som fick ta beslutet om eventuell igångsättning sedan, och inte en främmande läkare på sjukhuset... som jag förstod det på henne så skulle hon själv kunna tänka sig igångsättning efter 36+0, och sedan KS om det inte gick. Tänk om läkaren kunde säga det samma, det vore lycka det! Fast kanske inte riktigt så tidigt som 36+0, men iaf i början av mars...

Tack för din omtanke sofy! (skönt att slippa skriva miraclee när man tänker sofy!!! )

Förstår precis hur du menar ang vattnet, och det var ju det BM sa också. Och att det naturligt blir lite skiftningar. Antar att de inte sa ngt till mig om det hela eftersom de ansåg det normalt och inte ville oroa mig i onödan, men det gör jag ju ändå. Jag oroar mig för allt, med eller utan verklighetsförankring, och det blir nästan värre ju längre tiden går. (Fasen vad jag längtar till hösten, när våran bebis förhoppningsvis är född och har klarat sig igenom tiden när man oroar sig för PSD...)

Oron är så jobbig, nu det sista har jag fått jättemkt spänningsvärk uppe i ryggen av all oro också, vilket gör att jag sover dåligt och vaknar ofta. Och varje gång jag vaknar så kan jag inte somna om förän jag känt liten röra sig där inne...

Hjärtljuden varierar ju som sagt, och idag var hon lugn där inne: tidigare har hon alltid blivit ilsken när dopplern åkt fram och sparkat och vridit sig bort, antar att det är det som är skillnaden. hjärtljuden lät jättebra, så där finns inget att bekymmra sig för alls, men tanken kom ju upp ändå.

Det vore jättebra om jag kunde få igångsättning, framförallt för att då har de koll på bebisen hela förlossningen. Tyvärr beror det ju helt på läkaren jag träffar, och dennes inställning.  Jag skulle förhoppningsvis få tid till samma läkare som jag träffade sist, som jag kom bra överens med, men har ingen aning om hennes åsikt om igångsättning...  En igångsättning blir ju oftast jobbigare än en naturlig förlossningsstart, men det är skit samma, bara vi får ut våran bebis levande!

Kapplöpning mot bebis för er alltså, hi hi!

Gott Nytt År på er allihopa! Hoppas det blir ett glatt och lyckligt år då vi alla får våra efterlängtade små!

Vårat nyår blev väldigt lugnt, precis som planerat. Mitt under matlagningen försvann dock strömmen, så ett tag var vi beredda att åka iväg och äta, men lagom tills att vi bestämt oss kom strömmen tillbaka och vi fick lagat klart middagen.

Ägnade kvällen åt att bara umgås, dottern (5 år i april) fick vara uppe så länge hon ville: strax före 22 somnade hon där hon satt. Vi hade lovat att väcka henne lagom till 12-slaget och fyrverkerierna, och det gjorde vi. Tyvärr, kanske man ska säga. För trots att hon absolut ville se dem, så grät hon sig igenom fyrverkerierna för att hon var så trött. Sedan skålade vi i alkoholfritt, och gick och la oss ganska tidigt ändå.

Jag nojjar lite (mkt) över igångsättningssamtalet jag ska ha med läkaren om ca 3 veckor. Vad ska jag säga, så att h*n förstår, och så att det blir som jag vill? Känns jättesvårt att förklara för en främling också. Mkt lättare med min egen BM som jag känner och litar på... Och jag vet ju inte alls vad läkaren har för åsikter om igångsättningar öht. Jag kommer bli jättebesviken och ledsen om läkaren bara säger att "nej, det blir inget med det"...

Funderar lite ang det här samtalet jag ska ha gällande igångsättning. Jag vet att jag kommer tycka att det är jättesvårt att få fram det jag vill ha sagt, och att jag antagligen mest bara kommer att gråta hela tiden. Kan jag skriva ner mina tankar och känslor osv, och be läkaren läsa, och att vi sedan kan disskutera utifrån det? Kan man göra så?

Är det ok att be läkaren läsa det också tycker du? För det känns väldigt konstlat att sitta och läsa innantill, vilket det skulle tendera att bli i det här fallet...

lyckades posta innan jag var färdig... forts. följer här:

Det här handlar ju om hur jag mår psykiskt, så det är inte särskilt konkret oavsett utan handlar om hur jag tänker och känner och mår, liksom...

Med 1:a barnet som vägde 4580g  när hon kom på BF+15 låg jag på 29 i v 30. (TUL i v 32 visade på +24%)

Den här gången var sf-måttet 27 i v 29. (TUL knappt 2 v tidigare visade på +10%, och en minskad mängd fostervatten...)

(Jag har ju hela tiden tidigare också nojjat över ett stort barn, medan jag nu helt plötsligt har vänt helt. Varför växer magen så "dåligt"? (kurvan har dippat från över medel till medel) Varför är magen mindre nu med andra barnet? Tänk om jag får ett jättelitet barn? Nu känner jag nästan att ett barn under 4 kg fullgånget för mig, tyder på att ngt är fel. Alltid är det ngt... *suck*)

Kan du inte göra ett privat TUL happi, så du får lite klarhet i hur det ser ut?

Jajamensan, gott om snö. Igår var det plusgrader, så nu har vi ett halt och trevligt islager överallt, och det väntas mer snö till veckan som kommer...