Plus igen efter mf/ma
Hej tjejer!
Hemma och är förkyld och vill bara skriva av mig lite. Vecka 12+1 idag. Idag fyller jag 25 år och hela dagen har varit ett stort moln känns det som. Vaknade med huvudvärk till tusen men pallrade mig iväg till jobbet då jag varit hemma måndag-tisdag redan och kände väl att det var dags att gå och jobba igen. Väl på jobbet (förskola) regnar det och är kallt och jag blir bara sämre och sämre (får dock fin uppvaktning av två kollegor). Tillslut går det inte längre utan jag måste hem och lägga mig igen. Känns som att alla tycker att jag är klen som åkte hem och jag får dåligt samvete. Väl hemma bryter jag ihop och bara gråter, känner mig så ensam idag, fast jag har fått så mycket gratulationer och allt sånt, men ändå känner jag mig bara ensam och tom. Ringer mamma och gråter, sen måste jag gå och kissa (känns som urinvägsinfektion, blir jätteorolig, nu har bebisen säkert fått något virus), gråter. När jag kommer tillbaka till sängen och telefonen så har katten bitit av sladden till mitt headset. Mitt nya fina headset till min nya fina mobiltelefon. Jag bryter ihop. Har aldrig sett så mycket tårar. Jag blir arg på katten. Kastar ut henne ur sovrummet och stänger dörren. Nu får hon inte vara med mig någe mer idag. Jag är jättearg på henne (det är inte första gången hon biter av mina sladdar). Så blir jag sur på mig själv, för innan jag gick på toaletten tänkte jag att jag skulle lägga undan sladden så att hon inte skulle bita av den, men NEEEEJ hon sover ju så fint och jag ska jag bara på toaletten, men två sekunder senare har hon hunnit med detta och jag ORKAR INTE! Ringer min sambo och tycker att han ska äta lunch hemma, men han jobbar och har inte tid att prata med en gråtmild hormonell flodhäst så jag hinner inte säga att han ska komma hem på lunchen utan han säger att han ska ringa på lunchen och då är det ju försent. Då blir jag sur på honom och börjar gråta över det när vi har lagt på. Känner mig som världens mest ensamma. Han träffar säkert någon på sidan om också, det är jag säker på. För vem vill ha en gnällig, fet kossa som jag? Sen så har jag inga fler serier att titta på hemma för nu har jag varit sjuk så länge att jag redan har hunnit titta på allt, så nu sitter jag bara och väntar på att någon ska komma och fira mig. Men det dröjer ju flera timmar. Och sambon slutar jobbet klockan 20 idag. Kul födelsedag verkligen. Hormoner, jag? Kan jag väl aldrig tro.
Älskade mannen min fick envist förklara för mig att vi får tillbaks vår lilleman när vi kommer till förskolan, att dem inte tänker behålla honom...men ja, jag tycker det är skitjobbigt alltihopa.
Sambon skulle skoja me mig, jag tyckte inte de va roligt o skrek på honom, (har INGEN stubin längre.. blandat me min ADHD är de här döden för mig!) och nu sitter jag bara o gråter.. FÖR VAD? Suck.