Ha ha ha Lallan. Jag kollade din blogg. Den ligger ju redan på mina favoriter 
. Du är jätteduktig och har fått ursöta barn!
Det är så härligt att komma in här efter en skitdag på jobbet och läsa alla positiva saker. Idel glädje!
Jag behöver verkligen jullov nu. Är inne i supertröttperioden och dessutom nolltålamodsperioden. 
För att trösta mig själv klickade jag snabbt hem tre(!) klänningar och två(!) underklänningar från Ellos. Undrar om mannen blir glad...
Om en vecka ska jag på mitt förhoppningsvis sista VUL. Är då i v.10+5. Om allt ser bra ut ska jag luta mig tillbaka och njuta!
Havsklippan: Jag vet inte vad jag ska skriva. Massor med kramar och jag håller, liksom alla andra, tummarna stenhårt för att allt ska gå bra.
3barnsmamman: Vilken goding du har fått! Åh vad jag längtar till juli! Det känns ju inte alls långt bort när man tittar ut genom fönstret...
Röntgensyrran: En sådan där mage skulle jag också vilja ha! Du ser så liten och nätt ut, precis som om du skulle kunna sticka ut och jogga hur lätt som helst.
Ego: Vi var hos svärmor inatt. Vi hade tänkt vänta med att berätta, men genast bjöds det på glögg. Jag stod där med ett glas och visste inte vad jag skulle göra... Min man hävde det i ett obevakat ögonblick
På kvällen hällde svärmor upp ett glas vin åt mig, och då berättade jag. Hon blev jätteglad. Hon hade varit så ledsen vid vårt senaste MA. Det kändes konstigt, för vi har inte vågat glädjas ännu. Hon började prata om bebis i sommar och spjälsäng osv. Vi satt där och hummade. Det är kul att någon blir så där glad som man själv skulle vilja våga vara. Hoppas att VUL ser bra ut på torsdag nu!
Någon (sorry att jag inte kommer ihåg vem) frågade hur många VUL jag får göra. Om allt ser bra ut är det här det sista innan RUL. Då har jag gjort tre stycken (+RUL i februari).
Härligt Odd!!!!
Vilket härligt julkort!!!!
Vad "kul" att ni pratar om bröst. Jag har 75D/E i vanliga fall och nu känns det som att de är proppade med silikon. Hårda, spända och ömma Inte alls roligt tycker jag. Det känns lite ofräscht när de inte riktigt får plats i bh:n. Och jag som bara är i v. 11!! Jag vet att mina bröst kommer att bli enorma när jag ammar, men jag väntar gärna tills dess.
På väg mot syskon: Vad spännande! Nu måste du gå och vara ganska så pirrig va?
Hej på er!
Idag är en bra dag! Jag och mannen var på VUL. Jag trodde att jag skulle gå under av nervositet innan och försökte förbereda mig på det värsta. Det är ju liksom det man har blivit van vid. Tyvärr... MEN!!! Där låg ett litet pyre och sprattlade. Ett stort tydligt hjärta hade h*n också. Jag har blivit tillbaka flyttad ett par dagar, så idag är jag i v.10+3, men vad gör väl det? Allt såg perfekt ut och jag har gått och svävat på små rosa moln hela dagen. Jag vågade t.om berätta för min närmsta kollega, som vet vad vi har gått igenom, och hon blev så glad så tårarna började rinna. Jippie!
Odd: Vad snygg du är! Jag önskar att jag såg så ung ut.
Röntgensyrran: Jag är imponerad över din styrka. Själv hade jag nog inte orkat med en skilsmässa samtidigt som en graviditet. All heder åt dig!
Angående slempropp, så var min helt genomskinlig och hade samma konsistens som en manet, fast kanske lite klibbigare. En stor klump.
Havsklippan: Vad ledsen jag blir. Vet inte vad jag ska skriva mer än massor av kramar till dig och din familj!!!
Ego:
Nu börjar vi närma oss tiden då det är dags att berätta för resten av familjerna att det väntas tillökning. Det borde vara kul, men jag har en stor klump i magen och behöver era råd. Jag har säkert berättat det här förut, men here we go again:
Min bror och hans fru fick sitt första barn genom IVF. Nu vill de ha ett till barn och har försökt lääänge och misslyckats. När jag berättade förra gången att vi skulle ha ett barn till (mitt första MA) bröt min brors fru ihop. Nu har det gått ett år och jag vet att de har haft det jättejobbigt med många missfall, de har tagit ut fler ägg, men inte lyckats än. Hon har berättat att hon tycker att det är jobbigt att se gravida personer, träffa min systerson (som är 7månader) osv. Allt för att det påminner henne om att det inte har ett syskon till sitt barn, och kanske inte heller kommer att få.
Hur ska jag berätta för dem på ett så skonsamt sätt som möjligt? Hur hade ni gjort?