Leksaker

ja men jag anser inte det är fel, att vi överför det till våra barn. jag vet man formas mkt efter sina föräldrar, och det är både saker man för över medvetet och omedvetet. anser inte det är tråkigt när det sker så, utan vi är ju olika, varför ska det döljas ?

nej där misstolkar du, om jag inte vill ha min son flickig vill ja väl inte ha min dotter grabbig ?? du får gärna tycka det är trams, vi tycker olika så det är bara att låta det vara så.anser inte jag begränsar min son till en roll han inte passar in i.

Jag vill att min son ska ha dockor. Men han är inte så intresserad. Det är mest lego, matlekar och fordon som gäller. Han är 2 år nu. Och jag kommer trycka på honom en docka så småningom. ;) Jag hoppas det ska väcka en vårdande sida hos honom. Det är ju superviktigt anser jag!

Mår vidrigt av att läsa vissa kommentarer på denna sida som Juleja's. Tvinga ett barn att leka med en viss typ av leksak, då det är av ert egna intresse? Avstå från barn framöver om du anser att ditt egna triviala intresse går över barnets.F.ö. har biologer bevisat att det leksaker som barn dras till ligger i biologin. Tester har gjorts och visar att pojkar är mer intresserade av teknikleksaker och flickor dockor.Även apor visar samma resultat - pojkaporna visade mer intresse för en mobiltelefon, medans flickaporna visade mer intressen för ansikten. Testerna kommer från Harvards universitet.

Lady Dahlmer: Du har fel, finns inget stöd i det du säger. Dessutom förnekar du barnets eventuella vilja efter sin önskemål. Vilket är ett fel i sig. Dessutom, som jag har redan nämnt i mitt tidigare kommentar, så uppfattar pojkar och flickor leksaker olika, och leker med dom av olika anledningar. Givetvis finns det avvikande inom denna punkt, men detta är den generella slutsatsem som tillgänglig fakta visar.Förlåt, men tyckte det var komiskt att du skrev "pojkar till känslokalla förövare" och "flickor till offer".  Varför denna slutsats? Sist jag såg så var en mycket stor minoritet bland pojkar/män förövare. Extremt liten del. Det är däremot feminister som kollektivt skuldbeläggar män (manlig diskriminering) och målar kvinnor som offer utan eget ansar (kvinnlig diskriminering). Detta är inte biologi, utan ideologi.

jag anser att så som jag är uppväxt (dock har inte mina syskon gjort samma som jag tänkt göra vilket lätt till många diskutioner hemma med) är rätt. de har låtit sina söner leka med dockor mm, men jag har aldrig köpt docksaker mm till dem på födelsedagarna, för jag är inte för det. jag har en väldigt bestämd syn på hur män och kvinnor är och ska vara, och anser efter levt så många år att det är rätt. varför ändra på något som jag tycker fungerar bra ? Sen att den är gammalmodig, so be it ! Trivs med det.

jo men anser inte det som jag läste på länken du skrev var något för mig. jag anser ju inte det är fel det som jag gör, så varför ska ja läsa om hur man ska undvika fällorna mm för det med flickor å pojkar ?

åh, catrin vad du är klok. :)jag tycker precis som du, att varför ska man begränsa dem och tvinga in dem i snäva könsroller som enbart begränsar dem? jag tror att alla vill göra det bästa för sina barn, utefter de förutsättningar som finns och de kunskaper man har. skillnaden här är att en del människor sitter där på sina höga hästar och tror att allt de vet är rätt, att "såhär är det!" inget kan ändra deras åsikt. jag menar att man gör sina barn en rejäl björntjänst om man inte kan kliva ut ur sin roll och tänka "varför tycker jag såhär?" "vart har jag skaffat mig min kunskap?" jag var själv ingen hardcore-förespråkare för genus och jämställdhet innan jag fick barn, och jag fattade väl egentligen inte syftet med hela grejen. läste om det, men FÖRSTOD inte. trodde att alla genusförespråkare bara ville vara kärringarna mot strömmen. men nu när jag läst allt med ett öppet sinne, vågat påverkats, vågat vända på begreppen och IFRÅGASÄTTA mig själv och mina val jag gör för min son, såå känner jag mig som en bättre människa. liksom, varför ska allt vara förutbestämt? jag tror stenhårt på att det berikar personligheten att i största möjliga utsträckning låta dem välja. det handlar inte om att ta bort, utan att tillföra! TILLFÖR din son redskap för att kunna känna de traditionellt kvinnliga känslorna och att kunna uttrycka dem. att vara omhändertagande i leken med dockor, (gör honom till en bättre pappa i framtiden), att kunna berätta huruvida han är besviken eller ledsen och tillåta dessa känslor, (gör honom till en mindre sluten individ med färre karlakarl-förväntningar på sig som vuxen, kan vara väääldigt användbart i relationer) m.m. på samma sätt ska du uppmuntra din dotter att våga ta för sig, våga ta plats, synas och höras,m smutsa ned sig utan att få höra att "fina flickor i klänning gör minsann inte så!" för då har du skapat en rejäl kvinnofälla åt ditt barn om 20 år.jag kan tipsa alla som vågar öppna sitt sinne om två saker som förändrat mitt liv och mitt tankesätt om barn avsevärt (förutom att jag fick ett eget!) och det är dels lady dahmers blogg, helt fantastiskt klok människa med otroligt mycket bra att säga om genus och kompensatorisk pedagogik, och dels boken "ge ditt barn hundra möjligheter istället för två" som ger mycket handfasta tips och spännande vardagssituationer i frågan. den boken borde alla föräldrar läsa...