Stora tråden om Gastric bypass (GBP)

Bra att du kom upp på banan igen! Du kommer klara det här!

Skönt att du kom på rätt spår bara att du petar på mig om du behöver mer eller bara vill snacka lite skit en stund. Såvida jag är vid datorn då

Precis när det blev definitivt att jag ska operera mig så hade jag sån ångest varje kväll att jag grät. Jag är inte en person som oroar mig för saker i vanliga fall och jag har inte svårt för sjukhus eller något sådant, men ändå var jag så jädrans rädd. Jag fick tom konstiga ryckningar i läppen och har fått magkatarr så det här stressade mig verkligen och jag kan inte förstå varför. Någon skrev att man ju har tagit det här beslutet själv, det kan vara det som gör att det känns så jobbigt. Det finns en pytterisk att jag aldrig mer kommer hem till min son igen och det känns hemskt att tänka på det.

Nu har det gått två veckor och jag har ingen ångest alls, är supertaggad och ser verkligen fram emot det. Ge det lite tid så kommer det snart kännas bättre!

Jag tänker också en hel del på de här med dödsfall på 0,2% (eller var det 2?). Vad beror det på? Någon som vet?

Hej!

Hittade den här tråden och har läst igenom lite grann och tycker att det är en del intresant läsning :) Jag opererade mig i måndags på Sophiahemmet i Sthlm och mår nu efter en vecka helt toppen. Känner mig så glad och lycklig att jag bestämde mig för denna op. Önskar er alla lycka till som håller på med flytet och som väntar på op.

När jag var på gruppmötet (inför op) så sa läkaren att han har varit med om 1 dödsfall under hela sin karriär.

Det var en man som dog ca 2 veckor efter op.Han hade fått magsmärtor och haft hög feber i flera dagar, men han åkte aldrig in till sjukhus så han dog hemma.

Läkaren sa att om mannen hade åkt in till sjukhus så hade han troligtvis blivit frisk.

Grattis till op. Härligt att du redan mår toppen

Drygt fem månader efter operationen... från 93 till 64 kilo=normalvikt, BMI 25 för min del. Jag tänker att jag ska ner till 60, men helst inte under det. Jag är kort och ganska bred över axlarna, ganska kompakt stomme, så att säga, som jag dolt under fett alla år , så det skulle se tokigt ut om jag blev för mager...

I torsdags fick jag klartecken av läkaren att sluta med blodtrycksmedicin. Från 140/110 till 105/75 på några månader med blodtryckssänkande. Viktminskningen har sänkt trycket så mycket att man tror att jag klarar mig utan medicinen nu...

Har börjat om med den enda vinteraktivitet jag gillar, men som jag inte gjort på 15 år: åka slalom och det är helt fantastiskt!

Nu först (det tog lång tid!) har jag börjat kunna äta mer än 800-900 kcal/dygn, vilket gör mig mycket piggare och jag mår inte längre illa så fort jag äter nåt... numera väljer jag att äta sånt jag mår bra av, inte som ett medvetet hälsosamt val, utan just för att det är mer lättätet och för att jag inte mår dåligt av det. Och jag saknar inte hamburgarna och limpmackorna! Jag har blivit mer kräsen, men på ett vettigt sätt. 
Vill jag ha lite limpa så tar jag en halv skiva, med massor av pålägg. Men oftast tar jag bara ett par tuggor och äter upp pålägget. Godis äter jag ibland, men det är inga chokladkakefrossor längre, några bitar räcker. Bullar och kakor väljer jag bort oftast, det är inte värt att må dåligt. Om jag fikar tar jag hellre en torrare kaka än någon bulle eller annan mjuk kaka. Tänk att för ett halvår sen kunde jag trycka i mig ett helt paket Ballerina utan att blinka.

Jag handlar kläder hela tiden, mest på rea eftersom jag snabbt får lägga dem till handlingarna igen, de blir fort för stora
Just kläderna är ett kärt besvär. Det är fantastiskt att kunna gå på H&M, Cubus, Vero Moda, Carlings, Vila, istället för KappAhls och Lindex´s BigSizeavdelning.

Egentligen har jag inget negativt att säga om operationen, för mig har den varit räddningen. Men min önskan är att den som beslutar sig, ska vara väl medveten om hur operationen funkar, hur den går till och om följderna... och att det inte är en quickfix. Man ska ta beslutet för sin hälsas skull, inte för skönhetens.

Till mig sa de på gruppinfon att sockersuget brukar försvinna hos de som opererats. Redan då undrade jag om det verkligen kunde stämma, det är ju ingen lobotomi
Nog har jag fortfarande ett sockersug, det sitter i belöningssystemet i min hjärna... jag är helt övertygad om att sockret fungerar för mig på samma sätt som spriten för en alkis... men i och med att jag äter så lite socker nu, så triggas det inte lika mycket.  Jag var rätt säker på att få dras med sockersuget även efter operationen, och jag hoppas att ni som ska opereras eller funderar på det, ska ta med i beräkningen att det inte är bombsäkert att sötsuget bara blåser bort efter operationen.

I övrigt önskar jag alla Lycka Till, det är ett fascinerande nytt liv som väntar er

Åh, jag skulle verkligen behöva något att tugga på som river lite i halsen. Är sugen på chips bara av den anledningen men funderar på om man får fuska med en morot. Är det okej att tugga i sig en morot fast man går på flyt?

Va bra, har tänkt mycket på det och hoppades att du skulle dyka upp här igen. Kan ju inte säga att det är världens bästa beslut för jag har ju inte prövat än (tisdag som gäller för mig) är livrädd verkligen men känner att jag måste pröva jag måste våga för mig. Man lever bara en gång och jag vill inte leva det obekväm och känna att jag måste avstå från saker jag vill bara för att jag är tjock jag vill inte missa livet och känna att jag inte levt det till fullo. Ni här på forumet har vekligen hjälpt mig att komma igenom flyt perioden och lugnat mina nerver inför operationen. Så TACK alla här. hoppas nu vi kan göra det för dig oxå.