Stora tråden om Gastric bypass (GBP)

Är så förväntasfull, resväskan ligger på sägen i gästrummet och pö om pö kommer jag på fler saker jag vill ha med mig upp till stockholm.  Idag är det exakt 1 vecka kvar, vid den här tiden då är jag la klar :) Shit läskigt, spännande, overkligt och lättande. På fredag åker vi upp och på tisdag smäller det. Nåt ni tycker att jag ska ha med dig?? orkar man läsa/kolla film??

Jag har ätit morfinpreparat sedan början på oktober-2011 för smärtan i magen, i och med magsåret, och då jag är en sk hög metabol ”Ultrasnabb metaboliserare” så behöver jag dubbla, ibland tredubbla dosen mediciner, jämfört med vanliga människor. Vilket då säger sig självt att det lätt kan skapa ett beroende om man äter medicin under lång tid, vilket jag nu har utvecklat.

Igår tog jag mina sista Tradolan, och idag har sådan abstinens att jag på riktigt vill hoppa från balkongen, det är riktigt vidrig.

Jag har nu läst att Tradolan kan ge svåra utsättningsbesvär. No shit…

Jag svettas, fryser, kissar hela tiden, är otroligt arg, har myrkrypningar (mer än vad jag brukar ha), mår illa, huvudvärk, olustkänslor, klåda över hela kroppen…

***KILL ME***

För ca 2,5 år sedan så skickade jag in en remiss till landskrona lasarett ang en gastric bypass. Jag hade då bestämt mig att det fick vara nog med att vara så här stor! Månaderna gick, år gick och jag glömde av remissen eftersom jag inte hörde något.

Jag gick till VC och fick reductil utskrivit, då gick jag ner 20 kg. Jag var otroligt stolt över mig själv. Sen blev reductil stoppat i Sverige och jag gick upp 8 kg igen.

Jag väger 140kg + lite till. Jag måste gå ner för att rädda mitt eget liv.

Idag, 2,5 år efter att remissen skickades in fick jag ett brev från Landskrona lassarett;

Jag är välkommen den 28:e Januari för gruppinformation och sen ett enskilt läkarsamtal.

Jättekul tänker ni kanske nu, men under dessa 2,5 år så har jag börjat ångra mig. Jag vill klara detta själv, jag vill inte operera mig. Men nu när jag fick brevet så vet jag inte längre.

Jag är helt förvirrad. En operation hade varit så lätt men ändån riskfyllt.

Nån som kanske kan dela med sig av sina tankar och erfarenheter?

En peration är inte enkel, och det är ingen helgardering. Det finns risker, jämförbara med en gallstensoperation. Det enda som är säkert är att riskerna med att förbli fet är många gånger större än risken med operationen.

Att gå ner i vikt är inte omöjligt, men har man nått ett så högt BMI är det ytterst få som kan gå ner och behålla sin nya vikt på längre sikt.h

Fan vad jag mår dåligt . Jag har ringt Ersta, och bett om hjälp mednedtrappning, hoppas att dom ringer upp pronto, och att dom vill hjälpa mig...

fick remissbekräftelse från ersta idag.. 6 månaders väntetid...
fick min remiss tillbaks från s:t görans sjukhus + en post it där det stod: vi accepterar inte egen remiss mvh.
om man bara hade råd o göra en op privat..

Idag har jag varit och inhandlat träningskläder och ett årskort på Gerdahallen i Lund. Mitt första träningspass blir imorgon. Ska bli så jäkla skönt att komma igång igen! Nu är jag nere på 80-talet och min nästan tre månaders platå verkar förbi. Har varit väldigt yrslig och trött i veckan, men det är inte så konstigt när jag tappat 1,5 kg på en vecka Nu är det väldigt nära -40kgs decimalen, och när jag kommer dit så ska jag lägga ut före och efterbilder.

Är så nervös så jag mår illa, bokstavligen talat! 

I morgon får jag äntligen veta om jag blir godkänd för operation, eller inte. Blir jag godkänd så får jag dessutom
ett operationsdatum och information även om det, samtidigt - i morgon! 

Jobbar till 19.15 idag (så dagen lär gå fort!) och i morgon 06.30 åker jag och sambon mot Kristianstad och Aleris.

Håll tummarna för mig snälla! ;)

Jag skulle ha åkt upp till Sophiahemmet idag på 1årskontrollen men jag ligger hemma med feber 38,7 så jag fick omboka både tiden och tågbiljetten.

Kram Annicka