Har också varit skitarg under stort sett hela graviditeten, på allt och alla! Har skällt ut alla vänner(är inte vän med flera av dem längre..), mina kollegor, kunder på jobbet, min familj och för att inte tala om min stackars sambo!
Vi har haft flera krislägen, han känner ju inte igen mig, och jag har mått så dåligt för det känns som att det inte är jag som gör och säger allt det dåliga men det är jag som få stå för det efteråt! Känns så orättvist! Är i v 37 nu och har varit sjukskriven pga detta sen v 28... Kunde knappt gå utanför dörren förut utan att explodera, sparkade folk i tunnelbanan som trängde sig, sa spydiga saker till folk i affären, har nästan kört över två personer vid övergångsställen(de gick fast det var rött och jag bara tutade och körde så att de fick kasta sig...). Sen jag har fått vara hemma och vila mer så har det lugnat ner sig lite, men min stackars sambo undrar fortfarande om det här är mitt "nya jag" som kommer att hålla i sig=(
Det har verkligen varit jättejobbigt, senast igår hade jag ett utbrott... Hade tänkt oss fler än ett barn, men vi båda är mycket tveksamma nu, då får jag nog flytta till en öde ö direkt efter att jag plussat... Allt detta gör mig så ledsen, trodde det skulle vara mysigt att vara gravid=( Men jag har till o med varit arg på min stackars bebis, när han sparkat mig, eller hållt mig vaken med sitt sparkande på nätterna mm, jag skäms.
Förlåt om jag drog ner ditt hopp om att det ska gå över snart, men jag hoppas verkligen att det gör det! Jag hoppas att mitt fall är unikt och att ingen annan någonsin kommer att få det som jag har haft det. Det jobbigaste är nog att det är så svårt för andra att förstå mig, men jag skulle nog inte heller förstå någon annan om de var i min sitts.