• Jossofräs

    Skit ARG!

    Alltså är det fler än jag som har hummör så det skriker om det?
    Jag är så jävla förbannad, hela tiden, på alla och för minsta lilla!! Det är jätte jobbigt för jag är inte alls sån som är sur och lättirriterad annars och var inte det sist jag var gravid heller men nu är det precis som att jag har rabies eller nåt.

    Hoppas det går över med tiden, än så länge verkar det bara bli värre för varje dag och jag är bara i vecka 4+3... Tycker synd om min karl för det går ju inte att behärska sig heller.

    Är ni fler morrhoppor där ute, och har ni några knep?

  • Svar på tråden Skit ARG!
  • Jossofräs

    Jag har ingen pms över huvudtaget i övrigt, varken med eller utan p-piller, jag hade heller ingen pms alls när jag väntade dottern så för mig kommer allt detta som en chock!

    Ska jag vara ärlig så har jag innan trott att folk som skyller på att dom är otrevliga för att dom är gravida har överdrivit och skyllt på det för att få uppföra sig hur man vill för hur svårt är det att kontrollera hummöret lite.

    Jag ångrar att jag någonsin tänkt så och ber om ursäkt för det! Nu förstår jag hur det ligger till.

  • milia80

    Ilskan och aggressiviteten känner jag igen, har varit ett riktigt monster när jag väntat alla mina söner. Sista gången "råkade" jag hamna i bråk med min svärmor (som jag hade haft svårt med tidigare men ändå stått ut med & bitit ihop) och vi pratar ännu inte med varandra. Så här i efterhand har jag svårt att förstå varför jag inte kunde hålla tyst & bita ihop istället för att skälla ut henne.


    Jag har hört att det är testosteron som gör detta.. Väntar du en pojke denna gången kanske? 
    Själv har jag varit betydligt lugnare och mer harmonisk denna gången. Ingen ilska eller agg, ledsen har jag däremot varit och lipat över små grejorna :D 
  • Sylvia30maj
    JossBergendahl skrev 2010-05-07 11:06:19 följande:
    Jag har ingen pms över huvudtaget i övrigt, varken med eller utan p-piller, jag hade heller ingen pms alls när jag väntade dottern så för mig kommer allt detta som en chock! Ska jag vara ärlig så har jag innan trott att folk som skyller på att dom är otrevliga för att dom är gravida har överdrivit och skyllt på det för att få uppföra sig hur man vill för hur svårt är det att kontrollera hummöret lite.Jag ångrar att jag någonsin tänkt så och ber om ursäkt för det! Nu förstår jag hur det ligger till.
    Hmmm, undrar varför det blir som det blir...!
    Jag tycker att det är skönt att du är ärlig, det är inte många som är. Man vet att folk tycker det, att man är knäpp, men de törs inte säga det eller fråga om det. Jag har just blivit bitch-förklarad av min sambos vänner. Kul. De tycker bara synd om HONOM!!! Som får ta en tiondel av allt de få timmarna som vi ses per dag. Jag brottas ju med detta dygnet runt, försöker hantera det gigantiska åskmoln som har flyttat in i min hjärna. Jag är vanligtvis väldigt ödmjuk och det gör mig så ont hur jag kan bete mig nu. 
    Skulle vara så skönt att höra någon säga att de tycker lite synd om mig, att det måste vara jobbigt att vara jag när man blivit så förändrad. Att det inte kan vara kul att säga och göra elaka saker som man eg inte står för, men måste för att det är en massa hormoner som tagit över min hjärna!
    Ju närmare förlossningen jag kommer, desto bättre blir det. Det sägs att man får mer förlossningshormoner istället som gör en lugnare. Men jag kan minsann få mina utbrott fortf, mejade ner en stackars tjej härom dan. Jag tyckte att hon skulle flytta på sig eftersom hon gick på "min" sida, det tycker jag iofs fortfarande, men vanligtvis så skulle jag kanske inte bara ha gått rakt över henne med mina 85 kg mot hennes kanske 45...!
    Den enda som förtstått mig i denna grav är min bm, och faktiskt fk! Fick igenom min sjukskrivning pga hormonerna och hur det påverkar mig och mitt liv utan bråk, och då hör man hela tiden storys om vissa som inte får igenom för foglossning mm.
    Jag har en liten kille i magen iaf. Betyder det att han har mycket testosteron då? Att han kommer att bli väldigt manlig=)?
  • Lillpyret2011

    Det här är mitt tredje barn och tidigare graviditeter var jag aldrig arg. Bara lipig. Har två pojkar sedan innan

  • Jossofräs

    Intressant teori att det har med att göra vad man väntar för kön! När jag väntade dottern sist så var jag ju inte alls såhär, snarare som lillapyret2011 säger, jag hade lättare för att ta till gråten än vad jag brukar ha i vanliga fall. Satt och bölade till våra bästa år haha!

    Nej nu är jag ett monster, jag känner inte igen mig själv och det är jätte hemskt. Tycker synd om min stackars sambo, slängde på i örat på min mamma idag också.. Stackars mamma :( Och du Sylvia30maj, jag förstår dig faktiskt och jag känner med dig! Det ÄR skitjobbigt att vara flyförbannad och redo att smocka på någon dygnet runt.. Det är jätte jobbigt att hantera och det är ruskigt svårt att försöka kontrollera det så man inte råkar göra någon ledsen.

    Man lyckas ju långt ifrån varje gång och då får man så jäkla dåligt samvete också, för efter en stund så förstår man ju att det man gapat om varit helt i onödan...
    Jag är än så länge bara i vecka 7 och hoppas allt vad jag orkar att det kommer gå över runt vecka 12 som resten brukar göra, så jag och sambon och resten av världen slipper ha mig såhär.

    Den enda som klarar sig undan är faktiskt min dotter

  • mrs maniac

    många igenkännande inlägg här

    jag var ett riktigt aggro förra grav. (en kille)
    och nu är jag likadan igen!

    inget tålamod alls och hugger direkt för minsta motgång.
    mannen får ju sin beskärda del och lite till, men jag är som tur är inte långsint
    utan kan skratta åt eländet när det värsta gått över...

    kanske är en kille nu med?    

  • Jossofräs

    Måste säga att mitt i allt det arga så är det himla skönt att det finns flera bitchar där ute.

    Och det är en himla tur att min karl är så tålmodig! Här om dagen efter att ha tagit massa skäll och härj så sa han bara lugnt och stillsamt "nä, nu får du sluta gnälla på mig en stund" :P

    Jag har faktiskt tänkt kolla könet sen vid RUL, kanske inte behövs då, verkar ju rätt genomgående att det är pojke man väntar när man är såhär flyförbannad jämt! :P

  • Sylvia30maj

    Önskar att min sambo var lite mer förstående och inte tog åt sig allt så hårt. Tycker att han borde veta vem jag eg är och när det är hormonerna som tar över.
    V 7? Ja då finns det hopp att det lägger sig när värsta stormen är över!! En annan går ju in i v 39 snart... Över 30 veckor med denna skit. Som om det inte räckte så tror jag att jag har fått alla andra graviditetssymtom också, förutom foglossning. Till och med min bm säger att jag är en kämpe, och hon har väl sett några andra grav=)

  • Jossofräs

    Usch! Stackare att behöva gå med det hela graviditeten! Men är du i vecka 39 så är det åtminstone snart över! Du kan ju alltid hoppas på att den lille vill ut lite tidigare så du blir av med det snart..

    Själv har jag tvärtom, jag har inga andra symptom över huvudtaget, bara skitarg och foglossning! Hade foglossning som attan mitt i graviditeten när jag väntade dottern, kunde inte gå ibland. Och den har tråkigt nog redan kommit den här gången.

    Foglossningen står jag ut med, även om jag inte kan gå vissa dagar. Då är det värre med ilskan!

  • Lillpyret2011

    Så det finns en chans att detta håller i sig hela graviditeten...? :S
    Fy vad hemskt, orkar inte vara arg så länge...

Svar på tråden Skit ARG!