Inlägg från: Frogster |Visa alla inlägg
  • Frogster

    BF November,2010 DEL 2

    Vad skönt att ni skriver just precis det jag tänker!
    Då vet jag att jag inte nojar en massa i onödan...

    Jag känner mig inte orolig över blodtrycket så. Jag vet att det kan stiga när man är gravid och så länge det ligger under 90-gränsen så vet jag att det är "ofarligt högt".

    Men jag vill ju gärna hålla koll på det för att slippa bygga upp en oro kring det!

    Om jag hade gjort så som min bm föreslog och vänta 6-7 veckor med nästa koll så känns det som att det skulle kunna hända väldigt mycket om det vill sig illa och det känns så onödigt!

  • Frogster
    Vi 2 blir 3 skrev 2010-07-08 20:21:37 följande:
    För en frisk människa som äter, mår bra utan sjukdomar eller annat som kan påverka ett blodtryck så ligger de normalt på 120/70, ett  systoliskt tryck på 145 klassas som högt Ja. Man brukar dra gränsen för godkänt blodtryck vid 140-145 där du ligger ungefär, med gräns till högt blodtryck. Men mår du bra i övrigt och din BM tycker de är okej - då är troligen allt bra =) Kan inte tänka mig annat.

    Du har ju en hälsofaktor att du är gravid där ett högre blodtryck inte är ovanligt men de bör ju ändå hållas under uppsikt. Ring till vårdcentralen eller din BM igen och hör med henne.
    Super att det finns någon här som verkar kunna detta! =)

    Grejen är ju den att jag inte känner mig helt okej.
    Jag har misstänkt att det varit blodtrycket som knasar men har ingen koll på hur det "ska" kännas så när hon sade att allt såg bra ut så tänkte jag att det inte var något att hänga upp sig på då!

    Har flera gånger fått så att det känns som att hela kroppen bara tokrusar! Hela skallen susar, kroppen blir matt och totalt orkeslös och pulsen blir skyhög.
    Har inte kunnat sätta det i något sammanhang, därför jag inte brytt mig om att kolla upp det än plus att det ju lugnar sig på några minuter bara jag lägger mig och försöker slappna av och bara andas normalt.
  • Frogster

    Jisses.... Jag borde verkligen inte jobba natt!

    Tog mig massa grubbel att inse att jag blandade ihop dig Chanelll med Helen C. Tyckte att vad konstigt att det börjat ploppa upp en massa grattis till flickan när vi ju vetat det länge nu.....

    Vet ju vem som är vem av er i normala fall men inte nu i natt, hjärnan har stängt av för länge sen tror jag....
    Hade tänkt läsa ikapp lite men inser att det nog inte är någon idé att göra det nu.

    Hoppas det är bra med er allihop! Inklusive minikottarna förstås!

  • Frogster

    Även jag har beställt vagn nu =)
    Ingen syskon dock då vi ju inte har det behovet.....
    Tänkte först köpa begagnat och kikade runt på olika barnvagnsaffärer mest bara för att få lite känsla av saker och ting så jag visste lite mer vad jag skulle kika efter.
    Blev tokkär i en Carena Free! Passar min smak perfekt rent utseendemässigt och var trevlig att köra, inte alls så tung som många andra men kändes ändå tillräckligt mjuk för att vara smidig på hundpromenader.
    Höll på att smälla av när jag såg prislappen på den!
    Den kosta liksom lika mycket ny som jag hade tänkt lägga på en begagnad så det var inget att orda om =)

    Sen ca 3 veckor tillbaka bor jag med litens pappa =)
    Ni som minns... När jag berättade att jag var gravid (var ju oplanerat) så sade han kort och gott: Lycka till, du får klara det på egen hand!
    Hade typ noll kontakt på nästan en månad. Sen helt plötsligt stod han utanför en dag och bad om att få komma in och prata.
    Där och då erkände han vilken idiot han varit och att det hela bottnade i ren panik från hans sida. Han såg det som att hans liv skulle ta slut där på stört typ...
    Efter måååånga timmars prat och några veckors funderande på det så beslutade jag mig för att sälja min lägenhet och flytta in hos honom!
    Jag var till en början tveksam till allt då hans ord tog så jäkla hårt på mig.... Men trots att han fortfarande är rädd så visar han varje dag att han finns där, bryr sig, planerar och till och med drömmer!

    Det här har verkligen löst massor av de problem vi haft senaste åren. Vi har alltid haft väldigt svårt för att prata med varandra, det var det som gjorde att vi till slut blev särbos för ingen av oss orkade ha det så som vi hade det.
    Men nu har vi båda två varit tvugna att verkligen prata igenom saker och ting på riktigt! Visst vi har en bit kvar för att hitta tillbaka till det vi en gång var.... Men har bättre förutsättningar än någonsin så tvivlar inte på att vi kommer lyckas!

  • Frogster

    Tack för alla era gulliga ord, det värmer verkligen!

    Ser ni pratar massa kläder och tänkte passa på att fråga... Ca hur länge kan man använda respektive storlek? Förstår det är individuellt så klart men  tänkte man kanske kan få ett litet humm?
    Ungefär hur många uppsättningar behöver man ha?
    Visst det går alltid komplettera om det är för lite men jag vill gärna förbereda så jag slipper göra så lite som möjligt första tiden.
    Kommer liksom ha fullt upp ändå med liten, hundarna samt deltidsstudier....

  • Frogster

    Även jag börjar känna av att tiden bara ruuuusar iväg nu!

    Försöker i största möjliga mån att njuta av graviditeten..... Men det är svårt just i detta nu faktiskt. Har hamnat i en svacka då jag mest känner panik inför det som komma skall!
    Å ena sidan känner jag mig sååååå redo för allt! Å andra sidan så känns det som att jag inte vet nåt, inte kan nåt....

    Det är full rulle på miniskrutt här!
    Var på besök hos BM här om dagen. Lyssnade hjärtat, mätte, kollade urin och blodtryck.
    Blodtrycken var något bättre igen nu vilket var skönt!
    Allt annat var också bra, ligger mitt på linjen i tillväxtkurvan =)

    Har börjat ha fruktansvärt ont av foglossning!
    Vissa dagar går alldeles utmärkt! Andra dagar är kroppen helt förstörd bara efter morgonpinken med hundarna och den brukar bara vara en snabbis!
    Hade faktiskt känts lättare om kroppen vore mer konsekvent i det avseendet!
    Det är svårt att veta hur jag ska göra med jobbet när det är så här.... Min ekonomi är ju rätt skrutt så jag vill jobba så länge jag bara orkar!
    Vissa dagar känns det som att jag inte kan komma därifrån fort nog och att jag aldrig mer ska tillbaka.... Medan jag andra dagar klarar av att köra 12-timmars pass med mycket tunga lyft utan att känna av något alls!

  • Frogster

    Vecka 27 idag!
    Jisses vad det börjar kännas läskigt.... Går så fort nu!

    Haft ett lååååååångt samtal med försäkringskassan alldeles nyss och seriöst, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta!

    Precis fått mina papper som ska fyllas i ang. föräldrapeng. Visst det är självklart att lämna iväg pappret till min arbetsgivare!
    Men tidigare har jag officiellt varit arbetslös även om jag i själva verket har gått en utbildning via arbetsförmedlingen. Den har gett mig så kallat aktivitetsstöd.
    Så vad jag då funderar över är hur det ska skrivas...  På nåt ställe står det att man förlorar sin SGI på aktivitetsstöd, på nåt ställe står det att man behåller den....
    Hur som så måste det ju liksom "redovisas" på någon höger!

    Det enda jag fick ur TRE personer på över en halvtimme var: Ja men du kan ju inte ha aktivitetsstöd samtidigt som föräldrapeng...
    NÄÄÄÄ?! Vilken helt otrolig överraskning som jag aldrig någonsin hade kunnat räkna ut på egen hand! Försökte förklara på annat sätt men fick ändå samma svar...

    Känns som att de eventuellt borde ha någon form av intelligenstest som krav vid nyanställning på det där bygget!

  • Frogster

    Helen C - Tycker absolut att du borde få träffa kvinnan! Självklart vill man ju veta vad det är för en filur som har del av ens barns liv...
    Visst kan jag väl förstå om varken han eller hon vill ha ett längre möte med fika eller vad det nu må vara! Men åtminstone få se människan och slänga några ord i dörren när barnen hämtas/lämnas skulle ju göra mycket!

  • Frogster

    Tänkte fråga om någon mer upplever en ilande känsla inuti nånstans?
    Känns som att det sitter typ en bit upp i slidan eller nåt. Har svårt att avgöra själv....

    Någon som vet vad det är och varför det blir så?
    Vissa stunder så känns det bara lite "gnagande il" och ibland gör det så ont att jag måste stanna upp och bara koncentrera mig på att andas i några sekunder så brukar det släppa något.

    Är det normalt eller något jag bör kolla upp?

  • Frogster

    Åh vad skönt det är att inse att man inte är ensam om att inte riktigt begripa sig på detta med föräldrapengen.... Jag blir verkligen inte klok på nånting!
    Ju mer jag läser ju krångligare blir det... De har semesterstängt på FK här men så snart de är tillbaka ska jag boka tid för att få saker och ting utredda!

    Har äntligen fått in ny magbild nu! =)
    Den är dock ca en vecka gammal, tagen 25+5.



    Hur mycket har ni gått upp i vikt så här långt?
    Jag börjar känna mig nojig över min viktuppgång....
Svar på tråden BF November,2010 DEL 2