BF November,2010 DEL 2

Tack för allas gulliga ord om min mage!
Inte utan att jag växte flera centimeter när jag läste.... Helt galet att man kan känna så mycket för den där lilla krabaten som växer där i

Mitt SF mått var 25cm när jag var på 25+4 vilket även det är i det närmaste mitt på linjen  

Jag har hittills gått upp 6,5 kg och är i 26+5.
Har själv inte tyckt det varit så mycket förrän jag fick höra från flera personer att det ju är jäääättemycket med tanke på hur långt det är kvar!
Blev lite fundersam i och med det...

Har ju rätt mycket viktnoja då jag har närmare 15 kg övervikt sedan tidigare och jag har vantrivts nåt enormt med min kropp!
Tog mig i kragen och gick sakta men säkert ner ett antal kilo när jag helt plötsligt började känna mig konstig och några dagar senare stod med ett positivt grav.test i handen!
Mådde såååå bra i mig själv när det började gå minus på vågen så därför är jag lite nojig över att lägga på mig alltför mycket onödiga kilon igen. Även om jag struntar blanka f-n i att jag går upp för jag kan ju snart göra något åt det igen! Men har fått lägga rätt mycket energi för att kunna tänka om och acceptera det hela så därför kändes det riktigt piss när jag fick höra att jag ju gått upp såååå mycket!

Men gulliga du!

Men ja... *host* vågen har precis gått över 70 vilket är mycket till min 156cm korta kropp!

Finns det alltså nån form av "standard" för hur mycket/ofta man ska gå till BM?
Jag har gått var tredje vecka nu vilket jag tycker låter jätteofta mot vad andra verkar springa där?
Flyttade ju så då fick jag komma dit i v.22 för att de ville se vad jag var för någon och få med mig i sina system.
Så fick jag nästa besök bokat i v. 25, 29/7 om jag inte minns galet... Och nästkommande tid är 19/8!

Än så länge tycker jag bara det är kul att gå dit!
Framförallt efter jag bytte bort den BM jag hade på "inskrivningen" här. Fy vad hon var otrevlig! Kort i tonen och hade pekpinnar åt alla håll! Pappa fick inte mer än ett snabbt handslag när vi kom in, sen knappt ens en blick!
Fick en lååååång lektion i hur jag ska sköta min kost efter att jag frågade huruvida marängtårtan jag åt (lite onödigt mycket av) på kvällen innan när vi var på kalas skulle påverka mätningen av mitt blodsocker.
När hon skulle ta blodprov i princip bara högg hon tag i armen och stack! Sade ingenting eller frågade om det kändes okej....
Den jag gick till nu senast var dock jätterar och tog enormt stor hänsyn även till pappa och lät honom verkligen känna att det här är nåt VI går igenom! Så klart är ju fokuset på mig ändå, men hon visade verkligen att han är viktig i allt det här....
Helt otrolig skillnad!

Halloj på er allihop!
Nu har jag återigen lite paus i jobbandet så jag hinner kika in här! =)
Ser att det händer massor! Både roliga och tråkiga grejer.....

Tänkte fråga er.... Jag kan som vanligt inte riktigt låta bli att noja när jag upptäcker något nytt som känns skumt
Det har börjat bli rätt trångt åt mini vilket märks tydligt när han vänder sig och dylikt. Det är inte längre så bara för honom att ändra läge och när han gör det så ser man precis hur han förflyttar sig där inne!
Mini är dock extremt högervriden!
Ligger i stort sett alltid på min högra sida och är expert på att ligga och typ spjärna där inne. Han har gjort det så mycket nu att jag har en viss punkt i livmodern som nu är helt galet öm!
Känner av det precis hela tiden. Så länge han inte ligger där så bara känns det, inte direkt ont.
Men så fort han lägger sig där på nytt (ligger på precis det stället typ 80% av dagen) och trycker så gör det nu så ont att jag knappt vet var jag ska ta vägen!

Är det normalt att det blir på det viset?  Och framförallt.... Är det ofarligt?

Nu i helgen råkade jag för första gången ut för en som tog på min mage. Riktigt obehagligt och jag tog instinktivt ett snabbt steg bakåt! Fick en väldigt intressant blick kan jag lova!
Är sån som person som inte alls gillar fysisk kontakt annat än med sambon då. Uppskattar inte ens att nära vänner eller släkt kramas och sånna saker även om jag "offrar mig" på sånt ibland!

Även jag har flera gånger fått höra att jag är sååååå stor!
Det gör mig förvirrad för när jag kikat omkring på magbilder så tycker jag själv att jag snarare verkar vara åt det mindre hållet!
Men som förstagångsföderska i en krets där de flesta har barn så kan alla allt redan och jag kan inget....

V 29 idag och ny bild på magen =)
Tyvärr av usel kvalitét. Min mobil har gått sönder så kör nu med en gammal skrutt med riktigt usel kamera!

Visst var det väl någon här vars mage sjunkit?
Har för mig jag läste det.... Har lite halvtaskigt med datortid nu mera så jag har svårt att hänga med!

Min mage har sjunkit nu under helgen.
Har noterat att mini inte har tryckt ens i närheten av så mycket på "favvostället" som han brukar men det var först igår kväll när jag gick förbi en helkroppsspegel som jag började undra var sjutton magen har tagit vägen!

Är det på något vis konstigt eller onormalt att magen sjunker redan i v.29?

Pratade med en kompis som jagade upp mig rätt rejält... Jag försöker annars att hålla huvudet kallt och ta reda på fakta INNAN jag oroar mig men hon fick det att låta som att mini kommer innan veckan är slut så nu har jag svårt att släppa panikkänslorna =(

Nej, jag känner mig egentligen inte orolig på det viset....
Känner mig rätt lugn men tankarna börjar ju ändå fara när man får höra sånna saker och det är svårt att koppla bort det.

Känner mig dock smått förvirrad efter samtalet med BM nyss!
Har massor av jobb inplanerat resten av veckan så tyckte det var lika bäst att ringa och höra nu när tiden till det finns.
Fick då höra att det är OMÖJLIGT att magen sjunkit.... Men varför har den då "försvunnit"?
Jo men bäbis har nog bara ändrat läge och ligger på tvären fick jag till svar....
Vilket i min värld kändes som fel svar med tanke på att jag kan lägga min hand över hans rumpa som befinner sig lite över min navel....

Är så klart inte säker på att den har sjunkit "på riktigt"!
Men skillnaden är så pass stor att den till och med noterades av min arbetsledare....

Ska se om jag kan få någon hyffsad bild.
Kan kanske vara svårt att se något alls med tanke på att min mage är rätt liten och alla bilder är tagna med massa kläder på....

V. 31 idag vilket "firas" med ny bild på degklumpen! =)
Och om någon reagerat på det så ja, jag försöker att ha samma kläder vid varje fototillfälle så länge det nu är möjligt. Tycker det är lättare att jämföra då....

Nu ska jag försöka läsa ikapp lite! =)

Min liten var tokvild typ v.20-25 och blev sedan jättelugn.
Så klart blev jag jättenojig men jag kände ju ändå att det faktiskt rörde sig.... Tog mig lite luskande att förstå varför han blivit så lugn helt plötsligt!
Förut sparkade han utåt, nu ligger han med ryggen ut och sparkar således inåt!
Så det enda jag känner nu är att magen "vågar sig"!
Väldigt få tydliga sparkar och inte alls mycket "vågor" heller. Men lägger jag handen på "hans ställen" så känner jag rörelser i handen även om jag inte känner det i magen så att säga....

Imorgon planeras en rejäl shoppingrunda på Ikea!
Tar gärna emot tips på vad vi inte får glömma till mini =)

Tänkte EGENTLIGEN bara åka dit för att köpa lite klädförvaring till mig själv.... Men så fick D en sån alldeles drömsk blick och ville vi skulle handla det vi behöver till liten också!
Hade tänkt vänta ett tag till men säga nej till den blicken bara inte går!

Det enda vi egentligen har så här långt är lite kläder samt en sängstomme.

Kommer ha skötbädd på tvättmaskinen så om någon har tips på praktisk förvaring av lite blöjor, tvättlappar och allt sånt smått man behöver ha lättillgängligt så vore jag mer än tacksam!
Tvättmaskinen står precis bredvid duschen så behöver vara något som skyddar mot eventuella vattenstänk....

Toppen!
Precis sånna tips jag behöver höra för det är så mycket sånt här smått och gott som man inte tänker på....