Inlägg från: en grönsak |Visa alla inlägg
  • en grönsak

    Hur funkar det att vara ensam mamma egentligen?

    Jag väntar mitt första barn som kommer i Juni. Jag kommer då att vara ensamstående mamma och har försökt att förbereda mig mentalt på det under hela min graviditet och ser fram emot det,men hur har det funkat för er ensamstående mammor?

     Hur ser era dagar ut?  är det jätte tufft?
    Nåt speciellt man ska tänka på,några tips ni kan ge ni som redan gått igenom det?

    Kom gärna med både positiva och negativa erfarenheter/sidor av att vara ensamstående mamma.
  • Svar på tråden Hur funkar det att vara ensam mamma egentligen?
  • en grönsak

    Tack ni som har svarat!  Måste säga att jag blev positivt överraskad av att läsa om era upplevelser och erfarenheter,trodde man skulle få höra sånt som i stil med: Ohhja,det kommer bli jätte tufft och du kommer aldrig få sova,så förbered dig på eviga sömnlösa nätter:P och just det,du kommer knappt ha tid att dusha osv:)   Men ärligt,när hinner man dusha egentligen? :P tänker ex om barnet har orutinerade sovtider och bara vill vara i famnen:P   Nää men ni förstår vad jag menar;)

    Sen är det nog som ni säger,att man kanske får en rutin ihop och vet vart man har varandra osv. Blir nog ganska mysigt:)

  • en grönsak
    Eisa skrev 2010-05-03 21:33:48 följande:
    Nej det är verkligen inte jättetufft. Det har jag aldrig tyckt. Skillnaden mot sammaboende är väl att jag måste släpa med min sonen i princip överallt. Om jag så bara ska köpa en liten mjölk så måste jag ta med sonen, och det tycker sammanboende verkar jobbigt, men det är inte det. Man anpassar sig helt enkelt, gör saker på sitt sätt. Dessutom är det ju bra att ungen kommer ut. Nej allt har verkligen gått jättesmidigt. Jag kanske låter överoptimistisk men jag känner verkligen så! Det är så lugnt och stabilt liksom. Bara han och jag, man får ett särskilt band. Det blir tryggt på nåt sätt. Man vet var man har varann.
    Vad roligt att höra att du upplevt det så positivt:) Handlar nog kanske väldigt mycket om ens egen iställning till det hela? ex om man från början tänker att: Usch,det här kommer bli såå jobbigt så blir det ju det? än om man istället tänker att: visst,det här kommer att gå bra och  tar det för vad det är:P   Och att det nog kan bli ganska mysigt och harmoniskt om man lyckas hitta en bra balans,vilket man säkert gör;)
  • en grönsak
    emzzzz skrev 2010-05-03 22:10:20 följande:
    Hej!  Vill bara säga att du kommer att klara det alldeles utmärkt! För det gör man även om det kan kännas lite tufft ibland. En positiv sak med att vara ensamstående är ju att du får chansen att skapa precis det liv som du vill ge ditt barn, du behöver inte kompromissa med någon annans värderingar utan kan följa ditt hjärta! Det som jag tycker har varit tuffast som ensamstående är att man inte har så stor möjlighet till avlastning när man behöver. Mitt bästa tips är därför att bo nära din familj om det finns möjlighet! Mina föräldrar bor i en annan stad o det är inget jag rekommenderar faktiskt... Stöd är viktigt! Att närsomhelst bara kunna ta vagnen o gå hem till mamma (eller någon annan likvärdig) en sväng är stor avlastning. Om du inte redan har det är egen tvättmaskin guld! Det är rätt jobbigt att springa upp o ner för trapporna med en unge på ena höften o en tvättkorg på den andra...  En annan grej är att sänka kraven rent allmänt på städning, matlagning o så... Hos mig ser det ut som kriget emellanåt, eftersom jag hellre satsar på att få sömn o extra tid med sonen :) Sen vet jag ju inget om din relation med pappan, men det underlättar väldigt mycket om man har en bra relation. När vi först separerade var stämningen inte vidare trevlig o det var jobbigt. Men nu har jag förklarat väldigt noggrant för pappan hur viktigt det är för sonens skull att vi har en bra relation, så nu funkar det bra. Vi ringer till varandra o umgås till o med ibland alla tre. Det uppskattar sonen väldigt mycket!  Men själv tycker jag att livet som ensamstående är helt klart övervägande underbart, o det kommer säkert du med att tycka! Grattis till din lilla bebis!  Mvh Emma
    Nu bor min familj i en annan stad och det är långt dit så det är lite trist,em jag ska väl klara det iaf;) Men klart,det hade ju varit smidigare att bo nära de så att man kunde få lite mer avlastning. Men men;)
    Sen får jag se hur jag gör med tvättmaskin,om jag skaffar en eller nöjer mig med tvättstugan nere i källaren..

    Hoppas och ska satsa på att försöka få en bra relation med pappan,det är ju som du säger,både bra för barnet och en själv.

    Tack så mycket:P Det ska nog gå bra det här! Bara lite pirrigt och nervöst när man inte vet vad som väntar en *biter på naglarna* hihi:)
  • en grönsak

    Undrar om man kan amma sig själv:P Upptäckte nu att jag når ner till min bröstvårta om jag lyfter upp bröstet lite:)  Nää nu går det för långt känner jag hihi..{#lang_emotions_embarassed}   Men allvarligt,undrar om det går. Läskigt om det kom mjölk{#lang_emotions_surprised}

  • en grönsak
    en grönsak skrev 2010-05-04 10:57:07 följande:
    Undrar om man kan amma sig själv:P Upptäckte nu att jag når ner till min bröstvårta om jag lyfter upp bröstet lite:)  Nää nu går det för långt känner jag hihi..   Men allvarligt,undrar om det går. Läskigt om det kom mjölk
    Haha! den här hamnade visst i fel tråd..  Hoppas inte nån blir stött;)   Anteckna gärna så ni inte glömmer den här viktiga infon;)
Svar på tråden Hur funkar det att vara ensam mamma egentligen?