emzzzz skrev 2010-05-03 22:10:20 följande:
Hej! Vill bara säga att du kommer att klara det alldeles utmärkt! För det gör man även om det kan kännas lite tufft ibland. En positiv sak med att vara ensamstående är ju att du får chansen att skapa precis det liv som du vill ge ditt barn, du behöver inte kompromissa med någon annans värderingar utan kan följa ditt hjärta! Det som jag tycker har varit tuffast som ensamstående är att man inte har så stor möjlighet till avlastning när man behöver. Mitt bästa tips är därför att bo nära din familj om det finns möjlighet! Mina föräldrar bor i en annan stad o det är inget jag rekommenderar faktiskt... Stöd är viktigt! Att närsomhelst bara kunna ta vagnen o gå hem till mamma (eller någon annan likvärdig) en sväng är stor avlastning. Om du inte redan har det är egen tvättmaskin guld! Det är rätt jobbigt att springa upp o ner för trapporna med en unge på ena höften o en tvättkorg på den andra... En annan grej är att sänka kraven rent allmänt på städning, matlagning o så... Hos mig ser det ut som kriget emellanåt, eftersom jag hellre satsar på att få sömn o extra tid med sonen :) Sen vet jag ju inget om din relation med pappan, men det underlättar väldigt mycket om man har en bra relation. När vi först separerade var stämningen inte vidare trevlig o det var jobbigt. Men nu har jag förklarat väldigt noggrant för pappan hur viktigt det är för sonens skull att vi har en bra relation, så nu funkar det bra. Vi ringer till varandra o umgås till o med ibland alla tre. Det uppskattar sonen väldigt mycket! Men själv tycker jag att livet som ensamstående är helt klart övervägande underbart, o det kommer säkert du med att tycka! Grattis till din lilla bebis! Mvh Emma
Nu bor min familj i en annan stad och det är långt dit så det är lite trist,em jag ska väl klara det iaf;) Men klart,det hade ju varit smidigare att bo nära de så att man kunde få lite mer avlastning. Men men;)
Sen får jag se hur jag gör med tvättmaskin,om jag skaffar en eller nöjer mig med tvättstugan nere i källaren..
Hoppas och ska satsa på att försöka få en bra relation med pappan,det är ju som du säger,både bra för barnet och en själv.
Tack så mycket:P Det ska nog gå bra det här! Bara lite pirrigt och nervöst när man inte vet vad som väntar en *biter på naglarna* hihi:)