Min förstfödda vägde 4600, 53 cm och hade ett huvudmått på 37 cm och det var en hemsk förlossning. Långdragen med mycket smärtlindring, krystade i 1,5 timme innan hon kom ut.
Stor blodförlust och dåligt blodvärde och hela tjosan..
Jag var fruktansvärt rädd när jag väntade tvåan.. Hur stor skulle hon bli, skulle förlossningen bli lika hemsk, ja tankarna var många. 2 dagar innan hon kom fick jag göra ett tillväxtul som visade att hon skulle väga 3610 gram just då men hon när hon kom vägde hon 4000, 53 cm och huvudmått på 35 cm, alltså större än beräknat. Men förlossningen var väldigt smidig, det gick snabbt när det väl satte igång, jag hade två krystvärkar och sen var ungen ute, mådde jätte bra efteråt..
Nu väntar vi trean som beräknas komma i augusti och jag går faktiskt och pratar hos en aurora just för att försöka få hjälp med min rädsla. Stora barn och många olika saker som gjort att jag många gånger bara vill backa ur, värst är det när jag får förvärkar, då triggar det igång rädslan.
Förra graviditeten fick jag en hinnsvepning 13 dagar innan BF som tack och lov satte igång det hela så jag fick tidigare.
Denna gången kommer man hålla koll på mig genom att kolla blodsocker, göra tillväxtultraljud och kolla om jag mognat och öppnat mig och det talas om ev igångsättning. Det känns jätte skönt att man blir tagen på allvar denna gång :)
