Min fru är otrogen
Jag har funderat en hel del om jag skall skriva det här här. Men nu gör jag det. Antar att jag behöver det som terapi. Jag ser ingen anledning att dölja mig jag är ju ändå anonym då ni inte vet vem jag är IRL
Min fru är otrogen. Det har tydligen pågått i ett antal månader. Jag har haft det på känn i någon månad och jag har nu fått det bekräftat. Hon vet inte att jag vet.
Så om du är less på att läsa om patetiska mäns och kvinnors spionerande på sina respektive så kan du sluta läsa här.
Vårt sexliv har varit kasst väldigt väldigt länge. Sedan vårt första barn föddes. Hon har inte haft något sexuellt intresse av mig. Hon har inte haft något sexuellt intresse över huvudtaget. Inga fantasier. Inga önskemål. Onanerar inte. Säger hon. Totalt asexuell. Till slut vänjer man sig och försöker rätta sig efter nya förutsättningar.
Så varför började jag misstänka otrohet? Ja...och nu börjar det patetiska.
För ca 3 månader sedan skulle hon i väg på en konferens över helgen. Klassiskt eller hur? Jag skulle stanna hemma och hålla markservicen med mat och skjutsningar till idrott och sport för våra tonåringar. När jag var nere i centrum på fredag för att handla inför helgen ringer hon och vill att jag skulle köpa ett par strumpor till henne. Hon hade glömt och var stressad över att komma iväg i tid. Jag fick nogranna och exakta anvisningar över telefon. Märke, modell, kvalitet, färg och storlek. Döm om min förvåning när expediten på Lindex plockar fram ett par exklusiva stay-ups. Jag sa inget. Frågade inget. Och hon nappade åt sig Lindexpåsen när jag kom hem. Sen stack hon iväg.
Och på söndag när hon kom hem så fanns inga stay-ups kvar. Hur vet jag det?
Ja...jag snokade helt enkelt genom hennes väska när hon inte såg. Patetiskt va?
Inte nog med det....
Jag hittade hennes "hemliga" hotmailkonto. Inte speciellt svårt om man vet hur man skall leta i loggarna på datorn. Inte svårt heller att lista ut lösenordet. Vi är alla rätt bekväma och förutsägbara när det gäller val av lösenord. Barnens mellannamn sammansatt alltså. Och här fick jag alltså allt bekräftat.
Det hade pågått i nästan ett halvår. Börjat lite trevande och avancerat ganska snabbt. En man på hennes jobb. Fint va? Dom har träffats rätt regelbundet efter konferensen. Jag satt faschinerad och lamslagen och läste emailkorrespondensen. Läste om hur jag var lurad. Läste om att hon har en enorm sexlust. Lurad alltså. Hon har en enorm sexlust. Hon är tydligen väldigt sexuellt drivande och påhittig att döma av hans email till henne. Så igår skrev hon:
"......jag läntar efter att få känna dina grova starka armar runt om mig, din stora kuk i mig och att få det jag aldrig fått hemma....."
Storleken har ingen betydelse. Jag har aldrig brytt mig om sånt. Det är ungefär så hon sagt till mig när detta har kommit på tal för länge sen.
Hon vet alltså inte att jag vet. Hon vet inte att jag följer med i deras hemliga korrespondens och har hygglig koll på vad dom planerar. Var, när...och dessvärre hur. Och på något sjukt sätt ger dig mig en bisarr tillfredställelse. Inte sexuellt ...men själslig. En fånig och kanske skimär känsla av kontroll.
Och så nu avslutningsvis något ännumer sjukt och patetiskt. Efter att ha smält detta några veckor, och hållit god min här hemma, så inser jag att jag kommer att fortsätta med det. Låta det pågå. Låtsas som om det regnar.
Nej...jag är ingen "cock-old" figur. Vill inte vara med och titta. Vill inte vältra mig i detaljerna. Men ändå känns det på något sjukt och patetiskt sätt bra att hon faktiskt har en sexlust och att hon är kåt. Även om det inte är med mig. Hellre en kåt och otrogen fru än en asexuell och trogen fru. Typ.
Sjukt...jag vet.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-05-18 21:46
Det har hänt lite sedan sist. Vi har börjat prata om vårt förhållande. Vi hade ju en lång helg nu senast och min fru och jag lyckades få en hel del tid tillsammans. Vi pratade om vårt äktenskap, våra tankar för framtiden och livet i stort.
Vi var båda överens om att vi har tappat bort varandra. Hon erkände också att hennes sexlust till mig försvann i samband med 1a barnet för 16 år sedan. Hon sa att hon de första åren hade dåligt samvete och ångest över detta men i takt med att jag fann mig i min lott så har det kännts lättare.
Jag är glad över att vi lyckades ha såna raka och ärliga samtal utan anklagelser eller beskyllningar.
Jag sa t.o.m att jag kan tänka mig att acceptera att hon tar sig en älskare om hon vill. Jag kommer att älska henne ändå. På min fråga om det aldrig har funnits någon annan så antydde att hon att det nog har gjort det.
Så nu har vi så sakteliga börjat bena i detta. Få se vart det tar oss.