Vi som längtar efter plus efter missfall del 3

MCT79: GRATTIS GRATTIS!!!!! Såg bilderna på dina fina plus ( skrev i andra tråden oxå). Snyggt jobbat!
Hur är ordspråket nu igen...trägen den som ger sig

MCT, grattis till det fina plusset! Tycker det ser finfint ut!

Vad gullig du är! Du är inte ensam! Jag känner mig dock rätt ensam om att vara inne på 5:e försöket. Känns som alla andra plussar mycket fortare. Jag vet att det är normalt men fem månader efter missfallet känns som lång tid.

Känner mig lite smånere den här månaden, det känns extra tungt på nåt sätt. Försöker fokusera på annat men känner mig lite småsorgsen hela tiden, det är inte likt mig. Provade ju ÄL-test för första gången och det känns faktiskt bara ännu värre när mensen kommer då tycker jag. Vi prickade in så himla rätt och så tog det sig inte i alla fall. Vet inte om jag ska ta test nästa månaden. Vill helst bara låta allt vara. Men då kan det ju ta ännu längre tid....jag vet inte.

Nu ska jag säga något som är sjukt svårt att leva upp till..

Slappna av! Försök tänka bort "bebisverkstaden" lite. Jag skrev ju massor här under slutet av juli och augusti, att jag levde livet, drack vin, satt på uteserveringar, hade poolparty, gick promenader, hade myskvällar.. Jag bara levde. Jag tänkte inte, för vi hade då tagit alla prover till utredningen och jag slappnade av totalt. I mitt huvud var det "Åååh va skönt, när ja blir gravid nästa gång finns de hjälp o få. Och de kommer när de kommer.." POFF! Gravid - igen. Och såhär långt har ja inte kommit innan, jag tror faktiskt på att om man kopplar bort det lite så kommer de naturligt. Annars blir kroppen stressad omedvetet. Därför tycker jag en resa låter kanon för er, åk dit, sola bada och njut. Ta hand om varandra.

Deppa inte ihop. Ju mer du ändå tänker på de, mår dåligt, blir stressad - desto längre tid tror jag nog de tar faktist..

Ge inte upp, snart är de er tur! Men tills dess, njut av livet - gör saker du mår bra av. Sysselsätt dig. Och låt inte sexet bli ett "tvång" under ÄL tester..

Tänker på dig! Snart ses vi i den andra tråden! :)

Kramar!

Sofy: grattis till plusset. Du är så rätt att man måste slappna av men det är så svårt. Jag hade varit så otroligt orolig i hela mitt liv för mamma, att något hämskt ska hända med henne.(hon hade sina problem) Sen var jag med om ngt tragiskt och hittade henne död. Även om jag sörjer henne jätte mycket men från den dagen så släppte den där stora klumpen i magen och jag behövde inte vara orolig för henne längre. Det värsta hade ju redan hänt. Kände i hela kroppen att mitt i sorgen så hade allt det där jobbiga och oroliga försvunnit. Svårt att förklara hur man känner. Men poff, 1,5v efter som fick jag mensen av mig själv, tog pergo som inte hjälpt tidigare. Fick min första äl och ett par dagar efter mamma begravning plussade jag. Vi har kämpat i 2 år då och just när mamma dör blir man gravid. Så visst jag tror på det du skriver.
Tyvärr så blev det mf i v7.

pacakes: jag fick mf i början på maj så jag vet hur du har det. kommer också i depp perioder och man känner sig så nere. Sambon tycker man är så tråkig men jag orkar inte vara social eller känner inte för att göra ngt roligt heller. Man ska nog få deppa ett tag för att orka må bra. men man ska det inte få vara så för länge. Det kommer att gå bra för dig, 5 månader efter mf är inte ovanligt att kroppen fortfarande inte är i balans. Du ska se att det löser sig inom ngn månad.

 

Pancakes - jag hade en sådan deppmånad förra månaden, så jag vet hur det känns.. Blev inte riktigt glad på flera veckor! Jag fyllde 30 (har alltid tänkt att jag ska ha barn innan 30, sen korrigerat drömmen till att när jag fyller 30, då ska jag stå där med min fina mage, sen till att på kalaset då ska vi berätta för alla att vi ska ha barn... för några veckor sedan var det ett år sedan vårt första mf, då trodde jag att jaja, snart har vi vår bebis, men nu har det gått ytterligare ett år och vi är inte ett dugg närmare att bli föräldrar ändå, snarare tvärt om med ytterligare 2 mf...) men denna månaden känns det faktiskt bättre, lugnare... så, släpp ut sorgen, låt dig själv va lessen, men sätt också stopp för det, säg till dig själv att nu räcker det, det finns en massa underbara saker i livet som jag missar om jag bara går runt och är lessen hela tiden... Svårt jag vet, men vi måste kunna va glada också, annars tar sorgen över totalt!

Jag försöker få snurr på andra delar av mitt liv som jag vill förbättra, komma igång med träningen, äta bra, njuta av min sambo, vår relation, våra vänner... Försök njuta av allt det där "man inte kan göra när man fått barn"..

Stor kram till dig Pancakes, jag hoppas du snart mår bättre!!!

En fråga till er experter!! Enligt min egen uträkning bör jag ha äl någon gång måndag eller tisdag i nästa vecka.. Har fortfarande inget utslag på äl-testerna, men tycker mig ha älflytningar, och jag har haft små blödningar i går och i dag (rött blod på pappret när jag torkar mig)... vad tror ni, äl nu eller inte? Tycker ofta att äl-flytningarna kommer någon dag innan jag får utslag på testerna, någon som har erfarenhet av detta? Vad kan det betyda?? Tror ni på att mysa nu för bästa resultat, eller vänta till äl-testerna ger utslag??

Vi myste i lördags morse, men tycker det är lite konstigt att jag blöder i dag då...

Myra, så sant det du skriver. Det tar på en att få missfall / göra abort. Min särbo tyckte att det var så enkelt att göra abort, för han ville inte detta barn. När jag klagade på illamående, medan det fortfarande var ett frö i magen, sa han bara " men det går ju att åtgärda" VAddå åtgärda? Ja med abort., tyckte han.
Det har tagit jävligt hårt på mig att han inte ville ha bebisen, även om jag vet att det inte var planerat och att han inte önskade några fler barn. . Men för mg som längtat så många år och  är 45 så var detta verkligen WOW last chance!
Jag e deppig som fan fortfarande och det e bara en vecka efter cyteotec

Myra - usch vad jobbigt med din mamma!! Ville bara "bekräfta" det du skriver - min systers sambos mamma hade också sina "problem" under många år.. Sambon var väldigt orolig och stressad på grund av detta... tyvärr gick mamman bort tidigare i år, otroligt jobbigt för familjen så klart.. Men - syrrans sambo har blivit mycket lugnare sedan dess, tror att hans oro för att mamman ska råka illa ut har släppt, det värsta har ju redan hänt..

Stor kram till dig!!

Myra, förstår att din mamma haft ett jobbigt liv. Att ens mamma dör är ändå hemskt, även om hon har det bättre nu. Min mamma va 75 och hade haft kol länge och levde inget värdigt liv på slutet, tyckte hon själv. Men det var ändå en chock att hon dog och att se henne död. Får svårt att andas när jag tänker på det ibland....
Hon är med dig ändå, Myra! !

Tjejer det där med att man ska försöka att slappna av, det är ett helvete att leva upp till. Man blir så jävla arg på varenda jävel som säger något sånt.. JAG VET!
MEn det kan faktiskt vara värt att testa...
Jag försökte skaffa ett syskon till min dotter i 2 år... visserligen blev jag hgravid, men det slutade bara i mf.. och det tog låååångt mellan varven. jag blev mer och emr desperat på att jag måste bli gravid SNABBT!
Tillsist gav jag upp.. den månsden sket jag i att testa febrilt med äl test och grav test och sexa hit och sexa dit.. och vad hände? jo jag blev gravid...
sitter nu här och går in i vecka 10 imorgon..
Så det kan vara bra för kroppen att pausa lite från stressen som en bebisverksta gör..
med det sägher jag sjävlklart inte att man släpper alla tankar kring bebis, för det går INTE, men man ger sin kropp en chans att få leva normalt.

Jag vill med detta ge alla er tjejer extra kraft och lite pepp på vägen.. Lycka till..
Ni kommer klara det!