nattskräck!

Min kollegas barn har nattskräck....och vi kollade tillsammans på internet, samt råd från hennes läkare....
Och vad jag vet så kan det inte förhindras...

Man ska ta upp barnet och prata med lugn och sansad ton...(om ens det)...klappa/smek barnet försiktigt...sitt och kramas i regel...

Det finns inte så mkt man kan göra än att sitta med barnet till det går över...man ska inte tillrättavisa eller "hetsa" barnet till lugn...utan låta det gå över av sig självt....

Min stora son har nattskräck, han är 7 år och har haft anfall till och från i drygt 4 år.

Det finns en teori om att stora omställningar och att barnet är väldigt trött kan orsaka att de får sina anfall men jag vet inte jag....Vi har försökt klurat ut vad som kan han orsakat anfallen men aldrig hittat en röd tråd....

Det enda du kan/ska göra när det händer är att försöka få dem lugna igen och lägga ner dem i sängen. Jag brukar lägga mig brevid honom och hålla honom tätt mot mig och hela tiden prata lungt. Vet att det kan kännas skrämmande när man inte får kontakt med dem och de beter sig som om de är fulla i panik, men det gäller att hålla sig lugn.

Våran son är ju ute och vandrar och kan komma ner till oss och gråta och då tar det oftast ett tag innan man riktigt vet om han är vaken eller om det är ett anfall igen. Första gångerna blev jag nästan lite arg på honom och försökte få honom att "skärpa" till sig, men nu vet jag ju mer hur det fungerar.

En tröst är ju att de oftast inte kommer ihåg något av det som händer. Dock har han börjat vakna till lite på slutet de senaste gångerna och minns lite, fast vi har aldrig fått en riktig förklaring på vad han har drömt. Vore kul att veta

Enligt läkare jag har pratat med brukar det växa bort vid 7-8 års åldern, så vi väntar bara på att det ska ta slut....Men det finns ju alltid undantag.

Tänker på dig/er!

Vår son har oxå "nattskräck" första gången han hade ett anfall var han knappt året och skrämde upp oss ordentligt. Efter några gången som riktigt skärrade föräldrar åkte vi in till akuten med honom. Givetvis hade han lugnat ner sig innan vi kom fram men vi fick reda på vad det var och det var det viktigaste.

Nu kommer dessa anfall inte så ofta men det vi har märkt är att det är viktigt att han får sitt utrymme att vara "hysterisk" på men att vi finns nära.
Vi kan inte hålla honom när detta inträffar, han skriker, gråter, viftar, vrider osv helt utan kontakt tills han tillslut lugnar ner sig. Vi väntar ut anfallen med honom, tyvärr är det ju allt vi kan göra för den lillekillen.

Intressant!
Kan ni länka hit info?
Detta låter litet likt hur vår stora pojke(snart 3år) beter sig ibland.

Tack alla!
Det känns skönt att veta att det finns flera som har det, för man blir ju jätte rädd första gångerna.
Våran läkare har skickat en remis till fysiologen där han skall kolla upp hjärnverksamheten när han är vaken och sover. Skall dit nu på fredag, så vi får väll se vad som händer då!

Min förstfödda hade nattskräck. Han var runt 1 1/2 år när det börjad. Vaknade fullständigt hysterisk och det var jättesvårt att få honom lugn igen. Det här fenomenet försvann efter en tid iaf. Men det var mycket jobbigt när det höll på. Ibland tog det en dryg timma att få honom lugn igen.

Tack ts för att du startade den här tråden!!
För nu fick jag äntligen en förklaring på vår sons beteende
Han har vaknat på natten och skrikit och varit upprörd,och ingenting vad vi gjort har hjälpt.
Jag visste inte att det fanns nåt sånt här.
Men nu fick jag lära mig något nytt och fick ett svar på hans utbrott.TACK!

måste fråga, kan det hända innan de somnar och kan det hända på dagen?

Eyry - Av det lilla jag har läst om Nattskräck så kommer det bara på kvällen/natten och oftast efter bara någon timmes sömn. Vissa är tydligen så regelbundna så att de får sina anfall nästan på klockslaget. En rekommendation jag läst var att väcka upp dem lite innan det klockslag de brukar få anfall för att stoppa det. Men då krävs det ju att de är regelbundna vilket inte är fallet för min son iallfall.

Lillan har haft nattsrkäck av å till sen hon var 5 mån.
Det kom då oftast när det var fullmåne (tro det eller ej)
Nu får hon det oftast när hon inte har sovit middag på dagis på dagen.

Barn som sover djupt å drömmer intensivt får lättare nattskräck.

Som flera redan har skrivit, så är det inte mycket man kan göra när det väl händer. Barnen vet inget av det själva å kommer inte ihåg något alls efterråt, så egentligen behöver man inte göra något alls. Men det är så svårt när de gråter så hemskt. Jag brukar ta upp lillan å vanka omkring med henne å prata lugnt tills det går över.

Här om natten skrek hon att hon ville till mamma, fast jag hade henne i famnen.

Det är jobbigt, men inget som är farligt. Jag har varit i kontakt med Malin Alvén å pratat med henne om just dotterns nattsrkäck. Hon sa bara det som jag redan har skrivit.

Hej, så det finns fler i vår sits, skönt det!
Har en son på 3 år, som haft nattskräck i stort sätt VARJE natt sedan 11 månaders åldern, jag vänjer mig aldrig. Men jag trodde bara de hade det en gång per natt, han kan få det upp till 3-4 gånger per natt och utöver det sova super oroligt.
Han gallskriker, slåss, försöker "komma undan" , gråter.. ja ni vet ju hur det är! tar evigheter innan man får honom lugn.

Jag vänjer mig aldrig

PILAR,s ka ni göra ett SÖMN EEG ?

Det har de gjort på min son för att "lägga undan" orsaker till hans förfärliga nattskräck.

(De kollad eifall han hade epilepsi)