Återigen har jag symtom för att vara gravid även denna månaden. Har väl BIM på ons-tors ngn gång, kanske tom fre, har inte räknat så noga. Men uj vad jag känner av tjejmagen. Å undrar om det inte är liiiite annolunda denna ggn?
Herreguuud, att man aldrig lär sig...'
Men det stramar å sticker.
Faktiskt.
Hmmm...
Undrar om mensen kommer tidigare även denna ggn då....
Men det funkar bara om vi lyckas nu.... Dottern kommer då få en tröja som det står storesyster på eller möjligtvis blivande storesyster i paketet på sin tvåårsdag 
i slutet av september! Hoppas så!!!!
Mensillamåendet gick över under fm, nu bara dragningar i tjejmagen igen...
Test igen i morgon.
Jag bara måste.
Kan inte låta dgr gå.....
Nervös!!
Har faktiskt inte känt så här mkt så länge innan, det MÅSTE bara vara ngt!
Så jag vill veta så fort som möjligt, så jag inte behöver hoppas..
Fast å andra sidan, visar det negativt hoppas man ändå fram tills mensen kommer,..
Känner ju mig lite knäpp med alla tankar som snurrar runt... =)
"Inte gravid"
Så mensen kommer väl i dagarna..
Ngn som har erfarenhet av att digitalt test kan ge neg besked innan BIM? Skulle köpt vanligt med det blev lite fel i ivern...
eller så får jag inse fakta...jag är skengravid...
Men alltså...jag är lite knas.....började leta i forumen om det står ngt om cb digital... Läste en tråd där det digitala har gett neg besked å andra positivt....pga att strecket är så svagt så det digitala ej kan läsa av det...så några hade plockat isär testet å kollat på stickorna...klart jag var tvungen att göra det...å såg ett streck dör brevid kontrollstrecket..
FASEN att jag ska vara så nojig! Så nu sitter jag här igen....å undrar....
Nåja. Lugn å fin. Om några dgr vet jag ju...
Mens.
Mensen kom aldrig igång idag....Konstigt.... Men det var ju minus på testet i morse. Sen en timma senare lite blod på pappret. Men inget mer. Inte ens symtom....
Vårblomma: Så här är det; Han har 3 barn nu, en gemensam med mig. Så för honom räcker det. Såvida det inte kommer "naturlig väg". För då välkomnar han det. Som nu när vi trodde att jag var gravid, han blev väldigt glad, sen besviken när det inte blev ngt. Utredning- han säger nej till det. Vet inte varför, han kan bara inte prata om det. Sist gjorde vi ju det, men det tog oxå slut i samma veva jag blev gravid, för det tärde tydligen på honom. Ngt gör att han bara inte klarar av utredning vilket jag inte vet anledningen till... Så jag flyttade, men vi hittade tillbaka. Vi har det väldigt bra ihop oxå, allt klaffar- tills vi börjar prata om utredning.
Hoppet är det sista som överger en, därför hoppas jag varje månad.
Att det kanske bara blir ett barn är ok, men jag har inte riktigt kommit över "sorgen" att det kanske bli så än.
Pratat med många som gjort IVF. Både för som som det fungerat för och inte. Majoriteten har tyckt att det varit väldig jobbig resa. Så det kanske inte heller är ngt för oss då.
Vet inte.
Jag bara hoppas =)