Beteende i affär

Jag kan förstå att man tappar tålamodet och skiker någon gång även om det är fel, men ta hårt i armen tycker jag INTE är ok.

Efter att ha jobbat i butik tycker jag att det är ok att föräldrar säger ifrån.

Det är inte ok att barnen springer omkring, de kan skada sig när det ramlar, de flesta butiker har klinkergolv. Tycker så synd om små barn som lider när de slagit sig, det gör lite ont i en.

Sen skall barn inte springa barfota eller krypa på golven i matbutiker det kan hända att personalen missat en liten bit glas då en burk gått sönder.

Många föräldrar brukar bli arga på sina barn när de visar ett normalt barn beetende vid kassan, det känns ofta onödigt men man ser att föräldrarna är slutstressade och inte orkar. Sen finns det barn som lever vildar och borde bli tillsagda av sina föräldrar, men föräldrarna struntar i det totalt.

Jag tycker det är tråkigt med föräldrar som ger sina barn vad de vill ha bara så de inte skall skrika. Det är bättre att inte lära barnen att de får som de vill bara de skriker. Butikspersonalen får höra barnen skrika max 5 minuter, det är ingenting i jämförelse vad man som förälder får om de lärt sig att skrika till sig allt. Stå på er!

Siri bryr sig inte vare sig om jag sitter på huk och pratar med henne eller om jag skriker mig blå så jag går gärna och handlar utan henne om det är rusningtid.

Jag var i en butik häromdagen, men vände igen eftersom det helt enkelt inte var läga att handla...
Jag hämtar en tvååring efter 8 timmar på dagis, har får syn på en sån där bil som man kan stoppa pengar i utanför butiken den var tyvärr trasig, vilket min 2åring inte möjligtvis kan förstå. Där bröt han ihop. Jag kan inte i ett sånt läga kräva att han ska följa med in i affären och uppföra sig och jag går inte runt med en skrikande unge i affären. Vi åkte sonika hem och väntade in pappan så handlade jag senare. Man får välja sina stunder. Lite OT men jag önskar ibland att fler resonerade så.

Lillstrumpa 08, jag förstår dig precis.