Orolig för min dotter

Hej!
Vad roligt att det för en gångs skull är en pappa som skriver om sin oro. Jag börjar svaret bakifrån med dina funderingar på hur mycket du som 50%-förälder kan påverka din dotter.
Min övertygelse är att du är en 100% pappa även om du bara träffar din dotter 50% av tiden. Du har i alla fall alla möjligheter att påverka henne i den riktning du vill. Du har ju redan konstaterat att hennes mamma förstärker vissa beteenden hos henne. Du kan göra likadant, fast förstås välja de beteenden som du vill se. Barn har nämligen en utomordentlig förmåga att härbärgera föräldrars olikheter.
Men bortsett från att pappa och mamma i hög grad påverkar sina barn så finns det faktum att barn föds med olika genetiska förutsättningar att bli den ena eller den andra personligheten. Detta är något som ej går att sudda ut, men som föräldrar har att förhålla sig till. Som jag ser det är det varje förälders plikt att lära känna sitt specifika barn med dess styrkor och svagheter och utifrån det påverka dem i en så positiv riktning som möjligt. När du tycker att din flicka är för passiv, upptagen av skador eller pussig med dig behöver det inte bero på att hennes mamma har förstärkt dessa beteenden, det kan vara hennes sätt att hantera det ömsesidiga boendet. Hennes kanske grundläggande försiktiga förhållningssätt till livet blir övertydligt och då vill du få igång henne. Det tror jag är bra, men tänk på att hjälpa henne med att komma igång, att leka självständigt. Börja inte med att honska hitta på själv, ta egna initiativ etc utan ta med henne i dina aktiviteter, och hitta på saker åt henne. Börja med att göra det tillsammans. Barn lär sig genom att imitera, genom samlek innan de blir självständiga och tar egna lekinitiativ. Den här utvecklingen tar olika lång tid för olika barn och du finns ju där för att hjälpa just din flicka.
Apropos att öka 3dagarsvistelse till helveckas har jag inga speciella synpunkter, men man brukar säga att ju mindre barn desto kortare intervall mellan bytena. Det viktigaste även här är att detta inte blir en stridsfråga mellan föräldrarna utan en hänsyn till vad det specifika barnet faktiskt mår bäst av.
Med vänlig hälsning
Margit