Varför vill inte killar ha barn?

Oj, själv har jag en sambo som är på som fan med att skaffa barn! Han längtade enormt efter barn och nu är jag äntligen gravid. Vi har pratat om att det finns en chans att det kan bli missfall och han har ett flertal gånger påpekat att OM det blir missfall så är vi på det igen och försöker en gång till! Detta är hans ord och jag har inte sagt nåt sånt alls. Tror verkligen att han längtar enormt efter att få bilda familj med mig. :)

Istället för chans menar du? Är man så dum och inte förstår vad jag menar och måste rätta mig så beklagar jag. :)

Ställde frågan till min sambo. Han sa att det handlar om ansvar. Han har alltid varit omhuldad. Blivit upppassad på som yngsta barnet i en skara om 5. Sladdis på det. Han är livrädd för ansvar. Att behöva ge upp, avstå och ge förmåner. Han säger att han blivit lat och bekväm. Sett från sin egen bekantskapskrets är det ganska lika inställning. De är rädda för ansvar och att göra uppoffringar för livet. De som gjort värnplikt i hans krets är de enda som har barn. De är i åldrarna 30-40 år. Han har alltid haft en önskan om barn men vill inte riktigt ge upp friheten. Han kan tänka sig att skaffa barn med en kvinna som vill ta större delen av ansvaret. Därför kommer vi aldrig skaffa barn tillsammans. Jag vill ha en man som delar ansvaret och VILL det. Han vill ha barn med en kvinna som är beredd att ta större ansvar för hem och barn. Jag känner inte att jag måste ha barn. Det vore kul men säkert jävligt jobbigt. Vill inte stå ensam med allt ansvar. Däremot kan jag inte leva utan hundar så vi är överens med villkoren och trivs med varandra.

För att vi inte vill ha barn helt enkelt. Vi kan teoretiskt sett bli pappor även när vi är lastgamla (I teorin då, vilken fertil kvinna som vill ha en då är nog en på miljonen) så vi har ingen stress över det.

Den enda anledningen till att vi kan tänka oss att bli pappor är för att vi gillar en speciell tjej så pass mycket att vi kan tänka oss att ge henne ett barn. För att hon vill det.

Vi skaffar inte barn. Vi hjälper henne att göra det, och hjälper henne att ta hand om barnet. Detta för att hon vill det och vi vill ge henne det inte för att vi själva vill. Vi  Vi lär oss att älska våra barn först när vi ser dem. Vi längtar efter dem först när de finns. Inte innan.

Så att en man ibland kanske är lite gnällig i sitt föräldraskap beror antagligen på att han blir gnälld på när han inte tar hand om barnet precis lika mycket som hon gör. Han kan ju inte säga detta rent ut, men han har gett henne ett barn för att hon ville det och då känns det lite sådär att bli gnälld på och inte bli visad någon tacksamhet.