Varför vill inte killar ha barn?

Jag har aldrig någonsin velat ha barn eller ens tänka på eländet. Alltid sett det som ett problem och något att undvika. 

Men sen träffade jag den rätta för sex år sen. Nu är jag 39 och tredje barnet är på väg. Jag har haft många långvariga ex som velat ha barn men jag har alltid sagt nej. 

Jag tror att en stor del av killars ovilja att skaffa barn är helt enkelt att de inte träffat râtt kvinna. 

Nej, jag skämtar inte. Driften är inte att sprida sina gener, driften är att ha sex. Resultatet är att generna sprids. Men det finns mängder med strategier för fortplantning som fungerar. Män, för däggdjur, har större valmöjligheter för detta än kvinnor eftersom de inte är begränsade på samma sätt.

Om du får 100 barn så spelar det liksom ingen roll ifall 10 dör, 10 klarar sig dåligt och 10 aldrig lyckas få egna ungar. Du har fortfarande 70 som sprider dina gener vidare.

"Frumaterial" är ett kulturellt fenomen och de som snackar om det har nog rätt ofta en "sidechick" också, ska du se. ;)

Notera att jag i första inlägget skrev "Det väldigt generella svaret är att...". Det betyder alltså att:

1. Det inte gäller alla individer överallt, det handlar om en generell skillnad.

2. Det finns individvariation. Det du skriver stämmer alltså inte även om jag har rätt.

3. Det inte är någon absolut konsekvens, utan att du kommer se nyansskillnader i mäns och kvinnors vilja att skaffa och ta hand om barn. Vilket vi ju gör.

Varför är det så viktigt med barn för kvinnor då? Ibland är barn ett bevis bara på att se hur redig jag är som kan göra allt detta, och fan ta den som har synpunkter på mitt omdöme, framförallt ska pappan hålla käft för han harit inte burit barn i 9 månader.

Med tanke på att man som kille ofta förlorar på att skaffa barn så är det konstigt att så många skaffar barn. Man blir mindre lycklig enligt studier av att skaffa barn. Som man kommer man ha mindre rättigheter till barnen om kvinnan man lever med blir sur och sticker. Man kan helt plötsligt inte göra något längre annat än att jobba och passa barn. Skaffar man inte barn har man hela världen öppen. Man kan få allt det roliga med barn genom syskons barn. Man kommer inte vara ensam när man blir gammal eftersom man har massor av vänner vilket dom som inte har barn har längre och ungarna har flyttat och kommer sällan. Man håller sig i form och får inte pappamage.

Jo det är obegripligt att dom vill ha barn också men det är oftast dom som trycker på om det. Sen har dom åtminstone en instinkt att vilja bli det.

Jo fast det fixar syskonen för dom har ju i stort sett samma dna. Så ser man bara till att dom fixar barn då får morsan barnbarn och själv får man ungar som är som ens egna fast man slipper den jobbiga biten.

Nja det är rätt mycket dessutom så känner man lika stark för dom som om dom vore ens egna. Det skulle man förövrigt göra även om dom vore adopterade.