Måste klippa och klistra lite från en annan tråd jag skriver i, blev uppskakad efter en grej på jobbet i går, säkert bara jag som överreagerar pga gravidkännslighet men måste bara skriva av mig!
Det var iaf på jobbet och jag hade under flera tillfällen under dagen telefonkontakt med en mycket missnöjd kund, jag förskte förklara att jag gjorde allt för att hjälpa honom men att han inte gav mig stora chanser till det, han bröt en del när han pratade och extra mycket när han blev riktigt arg så vi hade lite kommunikationsproblem av den anledningen också, vid ett tillfälle ringde jag upp honom för att försäkra mig om att han hade möjlighet att ta sig till butiken igår eller idag om jag lyckades få fram en bra lösning för honom och ja det hade han, men på söndag var det försent för då skulle han flytta från landet och det skulle inte på något sätt gå att få tag på honom. Nåväl jag arbetade fram en lösning, han skulle få en helt ny vara som ersättning för den som han skickat in på reparation men som blivit försenad där, då blir han (igen) helt galen och säger att han absolut inte har någon som helst möjlighet att ta sig dit innan han skulle flytta, han kallade mig dum i huvudet och allt möjligt, jag försökte igen få honom att lugna ner sig och undrade hur jag skulle kunna hjälpa honom eftersom det var fredag eftermiddag och han vägrade lämna några kontaktuppgifter så vi kunde nå honom på måndag, till slut sa han (efter mycket om och men) "Okej, okej hur länge har ni öppet idag? Okej jag skall skicka dit någon okej, MEN det är ingen jag känner och jag har inget ansvar för dem eller vad som händer när de kommer dit okej!" Jag blev helt ställd och lyckades inte få en syl i vädret då han pratade högt och hetsigt hela tiden, tillslut fick sa han att jag skulle skicka mail till honom på måndag om en lösning på problemet, som inte var hans problem utan mitt, förstått!
Och givetvis har jag inte lyckats få tag på min närmsta chef eller regionschefen så jag har ingen aning om hur i glödheta jag skall lyckas få en bra lösning på det här, är ärligt talat rejält uppskrämd och tycker det känns olustigt att gå till jobbet idag, (man är ensam större delen av arbetsdan dessutom), ser för mig hur det kommer en galning och sticker en kniv i magen på mig, (alla rädslor numera handlar ju om att barnet skall skadas!) Drömde dessutom om det inatt, kom då någon galning till jobbet och hotade och höll fast mig och jag förskte på tusen vis slå numret till väktaren men kom inte fram, vaknade panikslagen av att jag grät och förskte skrika och hade sån hjärtklappning så det sprängde i bröstet lång tid efteråt, är så orolig för hur det påverkar barnet när man mår så!
Usch blev säkert väldigt rörigt och otydligt men var bara tvungen att skriva av mig detta, usch nu skall jag tvinga i mig lite frukost och sedan åka till jobbet :(