Hon stjäl min semester!!

Fast jag ser inte det som så konstigt ändå...
Vi kan inte åka till min mamma och bor där om min mans barn är hos oss, för vi får inte plats där helt enkelt. Och vi hade aldrig åkt till Astrid Lindgrens värld om de var hos oss (de är tonåringar och hade dööööööött av uttråkning om vi släpat dit dom, det hade varit lika stor plåga för dom som för oss...)
Eller så kanske vi har skaffat barnvakt till vår gemensamma och har hångel-planerat en weekend på hotell...
Finns många exempel där våra planer inte bara går att inkludera fler barn..
Har ingenting med att vi inte vill ha dom att göra... bara att det är planerat för något annat.

Ja det första svaret blir väl att det är bra att ha någon slags grundplanering innan 1 juli sedan f¨år man väl försöka lösa det som man får göra i alla familjer med barn med stor åldersskillnad. Gillar tonåringen att fiska? Kan man bo i en stuga utanför Vimmerby så att pappan och pojken får fisk en heldag. Är 14-åringen mogen kan han kanske välja själv om han vill följam ed till sagobyn elelr om han vill stanan i torpet. Lite problenmlösning som är svårt att se om man själv är delaktig i konflikten.

Det är nog inte själva problemlösningen som är det största problemet, det går ju att ställa in resan också vilket vi har fått göra ett par tillfällen.Men själva skapandet av problemet tycker jag är onödigt.

I en "kärnfamilj" skulle det väl aldrig falla pappan eller mamman in att själv planera eller planera om semestern utan att kolla med sin partner först...? Hade du fnissat av förtjusning och bara sett möjligheter med problemlösning, om din man plötsligt beslutat sig för en fotbollssemester på egen hand nästa vecka så du får se till att anpassa dig?

Läs mitt första inlägg där jag föreslår familjerådgivning. Så nej nu är det nog du som inte har förstått det jag har skrivit i grunden tror jag att vi menar samma sak. Men nu blir väl inte ts lämmnad ensam 1 vecka eller?

Som mycket annat i livet är det nog inte enkelt att bli bonusmamma till någon annans barn sedan är det nog helt individuellt hur duktig man är på att försöka lösa det. Men ja ska man leva som familj måste man ju försöka lösa problemen.

Jag trodde faktiskt du skulle förstå att det var ett exempel jag gav, för att du skulle förstå att det inte är särskilt kul med partner som förändrar din semester hipphapp utan att du får vara med och besluta. Hade DU gillat om din man gjorde nåt sånt? Eller bestämde att dina barns kusiner skulle hänga med till Legoland... utan att nämna nåt för dig? (igen... det är ett exempel så häng inte upp dig på om dina barn har kusiner eller inte). Eller att han beslutar sig för att bjuda med sin ensamma mamma på er romantiska weekend när ni lyckats fixa barnvakt.

I ditt första inlägg skriver du också
"Sedan ingår väl hela familjens barn i sommarsemestern. Ja väljer man att leva med bonusbarn så får man lära sig att acceptera det."
Det är ju inte det att ts (eller jag) inte accepterar bonusbarnen, det är det faktum att man plötsligt inte räknas som vuxen med rätt att vara med om beslut, utan det är bara att hänga på och se glad ut.

Fast nu glömmer du ju den gyllene regeln igen.
Bonusföräldrar har inget existensberättigande....
Att det ska vara så svårt att komma ihåg

;)

*tänkteintepådet*

Oj du förstår inte och du verkar inte försöka göra det heller. Jag fortsatte på ditt exempel för enkelhetens skull Astrid Lindgrens värld hade lika gärna kunnat vara Algarvekusten elelr Kolmården.

Vi pratar om varandra hela vägen här. Du pratade om att ts skulle bli lämnad ensam, jag tog det som en fortsättning på mitt exempel "din man sticker på fotbollsresa på egen hand". Ja ja

Är nog lika bra vi lägger ner, det kanske är värmen som ställer till det?
Vi får vara överrens om att vi läser ts på olika sätt. Jag ser verkligen inte det hemska du ger uttryck för när du skriver om att bonusbarnet inte skulle känna sig välkommet och att ts inte accepterar barnet. Jag ser bara en sambo som blivit irriterad för att hennes sambo planerat semestern utan henne. Det hade gjort mig förbannad vare det var bonusbarn inblandade eller inte.
Ha det bra!

Säkert ska gå och ta ett dopp nu
Själv har jag inga bonusbarn men har vänner som  både har bonusbarn och de som separerat från sina barns pappor de kan väl vara lika orimliga ibland tycker jag. Men jag förstår ju att det inte är lätt.

Hoppas ts och maken får till det i sommar och framförallt nästa sommar. Prata och planera i tid och kan ni inte göra det själva eller om det skär sig sig med ex-frun så ta hjälp utifrån.