• tofsvippan

    Hon stjäl min semester!!

    Vi har två barn tillsammans 1 och 3 år... han har en 14-åring sen tidigare. Nu har han och pojkens mamma planerat hur semestern ska se ut och när han ska vara hos oss.... utan att fråga mig!!!!
    Visst jag vet att jag inte har nån talan i slutändan, men tänk om jag hade semesterplaner... ska HON bestämma min semester?
    Min man är så äckligt tofflig mot henne, dom har inte vart ett par på 13 år, ändå känner jag nån form utav svartsjuka bara för att han lyssnar mer på henne än på mig..
    Allt för att inte sonen ska ta illa upp och inte vilja komma hit... men jag tycker det är fel sätt att alltid låta henne bestämma.

    Visst valde jag en man som hade barn sen tidigare, men min man valde också att sätta två barn till världen med mig...
    Då måste man också acceptera vad jag har att säga eller hur? 

  • Svar på tråden Hon stjäl min semester!!
  • Ess

    När vi fick gemensamma barn och hans barn var i ålder med ts bonus, så gjorde vi så att vi bestämde när vi skulle ha semester och sen hade vi endel själva och ett par veckor då vi bjöd hit hans barn.
    Det funkar dåligt när utomstående ska bestämma semester åt en. Barnen var så pass stora att hade dom inte kunnat de veckorna vi bjöd dem, så hade dom kunnat komma hit när vi jobbade istället iom att dom klarade sig sjäva under dagarna.

  • tofsvippan

    Hmm, tack för alla fantastiska svar och råd:)

     

  • tofsvippan
    parvati skrev 2010-07-02 10:13:07 följande:
    Ja man tolkar nog väldigt olika men jag förstår faktiskt inte vad ts annars skulle mena. Varför kan inte ha sin semester med alla barnen i familjen? Om ts återkommer vill jag gärna veta vad hon menar och hur hon har tänkt sig att det ska se ut.
    Nä, men i första hand handlar det om att jag inte fått vara med och bestämma utan bara acceptera deras beslut..

    Och sen är jag helt ÄRLIG när jag säger det, enda gången vi kan göra nåt på semestern är när han inte är hos oss, pga av hans extremt vidriga tonårsbeteende, han går inte ha bland folk!
    Sen sitter han bänkad framför sitt tevespel hela tiden han är här och vägrar följa med nånstans... kan i och för sig förstå att han inte vill följa på lekland och 4-Hgårdar...
    Så SJÄLVKLART ser jag fram emot de två veckorna vi har tillsammans utan honom!

    JAG står för det jag säger (säg vilken familj som tillbringar hela sin semester med sin gemensamma 14-åring)???
     
  • ica
    LyckligtSlut skrev 2010-06-30 18:23:18 följande:
    Precis. Det är väl föräldrarna som får anpassa sig i första hand eftersom de valt att splittra sin egen familj? Andra, inklusive barnen, ska väl inte ta skit för det. De får väl lära sig prata och diskutera helt enkelt.

    Nej Tofsvippan, det är inte okej att de bestämmer allt utan att fråga dig. Din man får sluta toffla och diskutera med dig först och sedan får han och pojkens mamma kompromissa efter dina önskningar också.
    Precis din man måste alltid prata med dig innan han bestämmer med sin föredetta. En 14-åring kanske vill åka på läger nån vecka. Varför är så många män tofflar gentemot sitt ex?
  • sextiotalist
    tofsvippan skrev 2010-07-07 08:57:05 följande:
    Nä, men i första hand handlar det om att jag inte fått vara med och bestämma utan bara acceptera deras beslut..

    Och sen är jag helt ÄRLIG när jag säger det, enda gången vi kan göra nåt på semestern är när han inte är hos oss, pga av hans extremt vidriga tonårsbeteende, han går inte ha bland folk!
    Sen sitter han bänkad framför sitt tevespel hela tiden han är här och vägrar följa med nånstans... kan i och för sig förstå att han inte vill följa på lekland och 4-Hgårdar...
    Så SJÄLVKLART ser jag fram emot de två veckorna vi har tillsammans utan honom!

    JAG står för det jag säger (säg vilken familj som tillbringar hela sin semester med sin gemensamma 14-åring)???
     
    Åh, det är en hopplös ålder, numera när jag är ute på stan med min tonåring så är det 10 meter före eller 10 meter efter mamsen, datorn är viktigare än allt annat.
    Självklart skall 14-åringen vara ett hinder att göra saker med den lille.

    En liten tröst, om ett par år så är det över, då kanske det är tonåringen som tar sitt syskon till 4H-gårdar och det är inte helt ovanligt att 17-18-åringar gladeligen lånar yngre barn för att just gå på lekland (även killar).
  • TessaS
    tofsvippan skrev 2010-07-07 08:57:05 följande:
    Nä, men i första hand handlar det om att jag inte fått vara med och bestämma utan bara acceptera deras beslut..

    Och sen är jag helt ÄRLIG när jag säger det, enda gången vi kan göra nåt på semestern är när han inte är hos oss, pga av hans extremt vidriga tonårsbeteende, han går inte ha bland folk!
    Sen sitter han bänkad framför sitt tevespel hela tiden han är här och vägrar följa med nånstans... kan i och för sig förstå att han inte vill följa på lekland och 4-Hgårdar...
    Så SJÄLVKLART ser jag fram emot de två veckorna vi har tillsammans utan honom!

    JAG står för det jag säger (säg vilken familj som tillbringar hela sin semester med sin gemensamma 14-åring)???
     
    Japp japp... känner igen det där.
    Vi har att välja mellan att:
    1. Åker med tonåringen som är arg, sur och otrevlig. Vi lider, vår omgivning lider, vi blir stressade, yngre syskon måste stressa igenom roligheten för storasyster är sur.
    2. Åka utan tonåringen = hon gör det som han vill (sitter vi datorn)

    Sen har vi en äldre tonåring (17 år och kille) som har tagit sig igenom den fasen och numer kan umgås med oss på ett trevligt sätt. Vi ser fram emot att tonårstjejen kommer genom fasen också...
    (sen är det dags för vår gemensamma son om en sisådär 10 år... pust...)
    Klart man väljer det minst smärtsamma för alla!
  • sextiotalist
    TessaS skrev 2010-07-07 12:43:45 följande:
    Japp japp... känner igen det där.
    Vi har att välja mellan att:
    1. Åker med tonåringen som är arg, sur och otrevlig. Vi lider, vår omgivning lider, vi blir stressade, yngre syskon måste stressa igenom roligheten för storasyster är sur.
    2. Åka utan tonåringen = hon gör det som han vill (sitter vi datorn)

    Sen har vi en äldre tonåring (17 år och kille) som har tagit sig igenom den fasen och numer kan umgås med oss på ett trevligt sätt. Vi ser fram emot att tonårstjejen kommer genom fasen också...
    (sen är det dags för vår gemensamma son om en sisådär 10 år... pust...)
    Klart man väljer det minst smärtsamma för alla!
    Det går över, säg ja, snälla?, det gick över med sambons barn, det vet jag, men går det över med egna barn?
  • TessaS
    sextiotalist skrev 2010-07-07 14:42:17 följande:
    Det går över, säg ja, snälla?, det gick över med sambons barn, det vet jag, men går det över med egna barn?
    Jag måste ju svara ja på det... annars bryter jag ihop...
  • Turmoil

    Detdär låter lite som hos oss ts! Mitt barn skulle vara här en månad och hans en månad efter det, vips så var min son bokad här sin månad men hans son skulle stanna precis hela sommarlovet dvs 10 veckor. Och så undrar mannen varför jag varit irriterad och sur emellanåt för att jag känt mig överkörd, och ska då bli anklagad för att jag inte tycker om hans barn och att jag inte vill han träffar sin son mm. Handlar ju bara om att jag inte ens tillfrågats och att jag trott vi hade en överenskommelse. Speciellt sur blir man när förlängningen beror på att biomamman ska på resa som hon inte vill ha sonen med på och barnvakt fick hon inte ordnat dvs jag förväntas agera barnvakt...pappan jobbar nämligen också hela sommaren så jag som är bebisledig ska hantera en sur småtonåring dessutom i tre månader men egna sonen ska inte få vara här...

  • tofsvippan
    Turmoil skrev 2010-07-13 13:48:23 följande:
    Detdär låter lite som hos oss ts! Mitt barn skulle vara här en månad och hans en månad efter det, vips så var min son bokad här sin månad men hans son skulle stanna precis hela sommarlovet dvs 10 veckor. Och så undrar mannen varför jag varit irriterad och sur emellanåt för att jag känt mig överkörd, och ska då bli anklagad för att jag inte tycker om hans barn och att jag inte vill han träffar sin son mm. Handlar ju bara om att jag inte ens tillfrågats och att jag trott vi hade en överenskommelse. Speciellt sur blir man när förlängningen beror på att biomamman ska på resa som hon inte vill ha sonen med på och barnvakt fick hon inte ordnat dvs jag förväntas agera barnvakt...pappan jobbar nämligen också hela sommaren så jag som är bebisledig ska hantera en sur småtonåring dessutom i tre månader men egna sonen ska inte få vara här...
    Visst är det tragiskt att det tydligen är helt OK att biomamman vill SLIPPA sitt barn på resan, men vi bonusmammor ska älska dem och ha med dem överallt, och om vi skulle vilja fara någonstans med våra gemensamma barn så blir bonusen utanför.... 
    Snacka om att tala emot sig själva... man kan i bland undra vars barnen är mest älskade hos sin mamma eller kanske ännu mera hos sin bonusmamma.. är det där problemen kommer kanske...! 
  • ica

    Det är pappans sak att säga ifrån till biomamman. Dags att gå till domstol och få umgänget på pappret.

  • mimarie

    Tycker helt klart att ni två sla prata först vad ni vill göra i eran familj å sedan se när bonus barnen är lediga,när kan dom komma,vad har deras mamma för planer osv.Jag å min sambo har ett genemsamt å hen 2 sen tidigare.Vi pratar om ved vi vill göra,när kan dom komma,vad ska vi göra,under vilka veckor osv.Stå på, å tala om att du, din man/sambo är en familj nu med era barn.Bonus barnen ska självklart få tid med er,men ni behöver åxå egen semester ihop.Vet hur det är ,går igenom samma s..t nu vi åxå.Fast vi peaatar om hur vi ska lägga upp det först.Lycka till i fort!

Svar på tråden Hon stjäl min semester!!