Min tjej är gravid och blivit ett monster!!!!

Tack och lov är man inget monster (tror jag). Surar lite mer än vanligt och gråter floder helt oväntat vid vissa tillfällen, men arg blir jag sällan. Hormonerna löper verkligen amok ibland och jag kan hålla med om en tidigare talare att man kan tänka "vad fan håller jag på med?" för man fattar verkligen ingenting.

Tror helt klart man ska prata om det när man är lugn och kanske tänka ut hur man ska lägga upp det i förväg för att förhindra vredesutbrott hos dessa "monster" :P