Vi med ångest/panikattacker och depressioner...

Hej på er.....

Hatr inte varit inne på länge på fl.
Har iaf startat på ångestgruppen och börjat fylla i en stämingsdagbok, men ena stunden tror jag att jag kan lida av bipolär sjukdomm men samtidigt så är det så mycket som inte stämmer in.
Att jag lider av GAD är snarare nog helt klart.

Har fortfarande svårt att acceptera att jag känenr mig annorlunda, tappar kontroll öve rmig själv o inte känner mig som jsg brukar- det e det jobbigaste samt att självkänslan är i botten, helst vad gäller mina barn...Dem bråkar o kyssnar inte o jag känner mig som världens sämsta- Är inte konsektvent o klarar inte av gnället o stimmet.

Har massa fysiska symtom, såsom värmesvallningar, kalla kårar längs kroppen, fy fasen samtidigt som jag tänker i min trånga hjärna "jag e inte sjuk", så jävla trött på mig själv.

Ursäkta om jag inte svarar er alla - däremot hoppas jag att ni som är nya i tråden känner er välkomna och att det är roligt (även om man nu kunde tänka sig en miljon roligare saker) att ni hittat hit, det är ju bra att få spy ut allt äckligt!

Mammas gossar - Jag känner igen mig i din beskrivning. Det där med att acceptera läget så som det är. Jag vet inte, jag trodde att jag hade gjort det, men ju mer jag tänkt på det ju mer inser jag att jag faktiskt inte har det, jag vill inte acceptera det heller tror jag. På något vis har man bilden av det "normala" jag, det som man ska vara, det man borde vara och det man egentligen borde göra, men det fungerar inte. Antagligen borde man väl acceptera och jobba därifrån, men det är jävligt svårt när man tycker att alla runt omkring har jobb, orkar gå och träna, barn, socialt lite osvosv. Nu är ju inte allt så svart eller vitt, men ibland är det ju så det känns - man skulle byta allt mot att få vara lite "normal".

Nu ska jag berätta vad jag gjorde idag. Till frukost drack jag två glas oboy och käkade smörgås - det var verkligen tusen år sen jag drack oboy till frukost kände jag, och det var verkligen verkligen jättegott! Det var lite skönt att tänka "nu skiter jag i allt, jag har lust att dricka oboy och då gör jag det". Det kanske är så att jag idag kan ha en dag där jag gör precis, precis det jag vill... Kanske. 

Vaniljbullen: Jag gör ju ändå allt det där, jobbar o tar hand om två barn. Kanske därför det extra jobbigt, jobbar 90% och 200% hemma, vissa dagar e det bra andra är det skit o jag funderar på livets mening, om mina tankar, ältande tankar, you name it!  Tänker inte att jag vill dö, men är skiträdd för att jag ska få tankar att jag vill dö...är ett jäkla ekorrhjul som drive rmig till vansinne., Oroar jag mig inte ,så orar jag mig för att jag ska börja oroa mig.

Just nu är jag väldigt hängig, håglös och deppig. O hatar att jag inte har nån energi men vem vet, kanske är höstdepression.