Ingen vill komma :(

åååh blir så ledsen för din skull, det är ju nu du behöver dem dina närmaste och allt stöd du kan få

vi hade det lika dant fast på min mans sida de pratar ej om lucas som ett barn ch de tycker ej han hör till familjen eftersom han ej levde mer än två timmar och endast hans mamma och pappa och en av systrern kom men det var för att min man blev så arg på dem att de aldrig ställde upp och om de ej kom nu så skulle han aldrig bry sig om dem heller i framtiden så det var mer som under hot de kom men det bettyde massor för han att de kom han hade aldrig klarat den här dagen utan dem och oss

jag hoppas någon ändrar sig och kommer och va glad för att din mamma och pappa och syster är där

ta hand om varandra, trösta varandra ni finns i mina tankar

en massa styrke kramar från en till ängelmamma

jag beklagar så jättemkt! Dåligt av de att inte ställa upp på det. Antagligen är de fega och vet inte hur de ska hantera situationen eller ngt men egoistiska är min tanke!

KRAM

Menar nu verkligen inget illa, har själv varit på en massa begravningar den sista tiden men... en begravning handlar först och främst om den döde och ev gästers relation till den döde.
Jag tror inte din familj menar att såra dig, men de har helt enkelt ingen relation till din son och känner därför inget behov av att komma och säga adjö.
Personligen skulle jag ha svårt att säga nej till en släkting i nöd, men samtidigt skulle jag känna mig tvungen att tacka nej ifall det skulle vara för jobbigt för mig själv att gå på en begravning för nån annans skull än den döde.
Se det inte som att de inte bryr sig om DIG, det är jag säker på att de gör, de ser förmodligen bara ingen anledning att själva genomgå en jobbig sak för någon som inte ligger dem lika varmt om hjärtat som han gör för dig. De kommer säkert att hitta andra sätt att visa sitt stöd för er som lever kvar, utan att för den skull behöva låtsas att de hade en relation till din son.

Jag blir arg, jättearg! Vad är det för argument? Vaddå inget barn??
Ska man inte gå på begraving för att ex en familjemedlem var gammal och förväntade att dö då med kanske?

Jag tyckte iden med att låta barnen leka efteråt var så fin och bra! Att visa som att även om det är sorgligt, så är det okej att leka och ha roligt!

Din son och din dotter är precis lika mycket värda!

Jag hoppas att ni får en vacker cermoni ändå, och ta väl hand om varandra!

jag beklagar verkligen att william inte fick stanna hos er.
som änglaförälder förstår jag dig/er precis. inför vår dotters begravning (som dog i magen i v.34) så funderade vi länge på hur vi skulle göra med gästlistan.. ville inte hamna i den sits ni är i, att folk tackade nej, för jag skulle ta åt mig. vet dock att vänner ville närvara, men jag orkade verkligen inte med att både sörja mitt barn och ha massa vänner omkring som jag ville vara en god värdinna inför. (jag vet, mitt tänk är fel)
så vi bjöd bara våra föräldrar, syskon och far-/morföräldrar, och berättade för vänner att dem gärna fick skicka blommor att fylla hela kyrkan med, vilket dem gjorde. dock hoppade ngr av släktingarna av av ngr anledningar, vilket kändes.. men jag orkade inte bry mig. nu i efterhand kan jag tycka att dem skulle ha stöttat oss mer än tänkt på sig själva, men är ändå väldigt glad över den fina begravning som vår älskade dotter fick.
jag hoppas du finner ro i att alla inte kommer..
allas våra änglar vakar över er och välkomnar finaste william. <3

Nu har jag inte förlorat ett barn, men min bästa vän förlorade sitt barn i magen och för mig kom det också som en stor shock att väldigt väldigt många människor ser inte ett dödfött barn som en människa med ett värde. Folk verkade ha attityden att det bara var att "försöka igen"...som om ett barn någonsin skulle kunna ersätta ett annat.

Jag blir alldeles chockad när jag läser ditt inlägg...det är verkligen inte ok beteende av dom! Jag beklagar verkligen din sorg och att dom du älskar inte finns där just nu, men förhoppningsvis finns de där i framtiden.

Jag är väldigt känslig och påverkas mycket av mina nära och har brutit kontakten med flera som har reagerat på liknande sätt. Jag mådde mycket bättre efter det och ångrar inte alls det beslutet såhär 10 månader senare. Tyvärr är det så att i tragedier kommer det fram vilka som är ens riktiga vänner, nära och kära. Vissa förvånar en mer medan andra visar fina egenskaper man inte visste fanns där. Så jag hoppas att du finner tröst hos dem som vill vara där för er och bryr sig om er. Du måste vara egoistisk och tänka på ditt välmående. Få inte dåligt samvete för att du kanske undviker dem som ger negativ energi. I början fick jag dåligt samvete för att jag bröt kontakten med några familjemedlemar och vänner, men jag insåg snabbt att jag kunde inte gå vidare när ständigt blev ledsen. Några har jag sedan tagit upp kontakten med igen och nu funkar det bättre då jag kommit långt i min sorg men vissa kommer jag aldrig kontakta igen. Jag tänker hela tiden" jag lever bara en gång" så därför tänker jag göra det som gör mig lycklig och inte satsa på andra som inte värderar vänskap på samma sett. På samma sett tänker jag på jobb och andra vägval som man kan stå inför. Man får helt andra perspektiv...

Du finns i mina tankar på fredag! 

Massa kramar 

 

Blir så arg och ledsen. Har själv en liten son som fick flytta hem till himlen för tre veckor sedan. Han blev 24 veckor. Han är ett barn. Ditt barn är ett barn. Så ledsen över att dina nära säger så dumma saker. Speciellt när man behöver dem som mest. Kanske stora saker gör människor rädda, så rädda att de drar sig undan när man behöver dem som mest. Det är ingen ursäkt men kanske en möjlig förklaring.

Kanske kan du skriva till dem om det är svårt att prata? Jag fick göra det med en nära jag så mycket ville ha med på vår pojkes begravning. Den personen förstod då hur jag kände och det blev till slut bra. Vi hade begravning nu i fredags. Hur det än blir så hoppas jag så att din pojke får en vacker begravning.

Kram till dig och din pojke från mig och min lillkille