Ingen vill komma :(
Vår lille älskade Williams begravning är på fredag. Han dog i v42 i min mage. Mor- och farföräldrar var uppe och hälsade på, höll i William och var med på hans namngivningsceremoni. Vi funderade länge på hur vi ville att hans begravning skulle se ut. Vilka som kändes helt rätt att ha med. Vi kom fram till att vi absolut ville att de närmaste skulle vara med, speciellt då det är viktigt för de som inte fanns med och träffade William ändå ska förstå att han faktiskt var ett barn och även som ett stöd för oss såklart.
Det började med att min mormor och morbror inte ville komma. Min morbror skulle jobba och kunde inte ta ledigt och mormor hade nog ingen lust. Hon säger att vi bara "vältrar oss i en sorg vi inte behöver gå igenom", "han var ju ändå inget barn". Det var hårt. Speciellt som jag älskar min mormor så himla mycket och eftersom vi alltid haft en så underbar relation. Nu i dagarna fick vi svaret att även min farmor och farfar tackar nej. Dom skulle åka på semester som de hade planerat sedan "låååångt tillbaka" och det fanns tydligen ingen som helst möjlighet att avboka. Men dom skulle "finnas med oss i tankarna" sa dom... För att göra det hela ännu värre fick vi idag veta att inte heller svägerskans man och Williams kusin (5 år) inte heller tänker komma. Dom tyckte att deras barn hade sörjt färdigt och att dom trodde att det skulle göra henne illa.... Samma med min faster och hennes familj, dom skulle göra något annat.
Kan inte beskriva hur ont det gör mig. Det är ju NU vi behöver dom som mest!! Williams storasyster blir således ensamt barn på begravningen och hon är så himla ledsen över det. Vi som hade tänkt att barnen skulle få leka och fika efteråt och bara få ha det trevligt. Räcker det inte med att vi ska tvingas begrava vår son? Ska man dessutom behöva må skit över att ingen bryr sig? Människor man faktiskt förväntar sig mer av och trodde brydde sig. Nu kommer bara min mamma, pappa och storasyster. Är förstås så tacksam över att någon från "min sida" kommer men det känns så oerhört dumt när nästan alla tackat ja på mannens sida.
Usch, vet inte vart jag vill komma egentligen. Behövde får skriva av min sorg och frustration över att bli övergiven nu när vi har det så svårt... William är ju mitt barn! Mitt älskade lilla barn!! Hur kan dom göra så här?!
Jag förstår verkligen att du mår dåligt. 
