Vill inte lägga mina pengar på kläder till hans barn...

FYfan att säga så! Man har väl för sjutton en plikt gentemot andras barn om man lever med dem varannan vecka? Om man väljer att ingå i den familjesituationen, för barnen väljer det faktiskt inte.

DUMT sagt! Och för guds skull är ett talesätt, trodde det var underförstått.

Man har en skyldighet också enligt mig att inte vara småsint och självisk då det kommer till barn. Min styvmor formade mycket av min självkänsla till det negativa. Hon valde att leva med min pappa, och borde därav som VUXEN människa insett att det alltid finns en plikt då man handskas med en barn!
Fy vad nedrigt att hålla på att vara småsint när det kommer till barn med såna saker. Folk snackar om vad som är rätt och fel för TS, men lite GODHJÄRTAD och osjälvisk är väl inte svårt att vara?
Fy på folk som inte inser att livet inte är till för problem och orättvisor, speciellt inte när vuxna sätter sina egna små problem framför ett barn som nog gärna skulle vilja ha lika fina kläder som sin syster, eller få borstade tänder nån gång av sin styvmor.
Visst behöver man inte, men man kunde göra det av naturliga skäl. Typ för att arbeta för att vara en familj? Känns som att TS känner sig äcklad och förnedrad av att ta hand om sin sambos barn? Det är bara KNÄPPT.

Men nu är det ju så att hon fått pengar av pappan om hon velat men hon vill inte handla kläder åt dem.

Tänk hur mycket bättre värden skulle vara om alla mskr gjorde lite mer än vad som krävdes av de, var lite mer generösa...

Barnen måste bara varit 1 och 3 år när TS kom in i hennes liv. Hur kan man inte bli känslomässigt engagerad i så små barn? Kläderna är ju bara en liten detalj, klart man klarar sig på HM-kläder, utan det är ju det känslomässiga distansen i trådstarten som gör en ledsen. Att TS inte vill tvätta deras kläder, göra matlåda etc som framkom senare i en kommentar.

Själv är jag förvånad över hur mkt kärlek man kan känna till barn som inte är ens egna. Som vuxen ska man försöka se till tycker jag att alla barn runtomkring mår så bra som möjligt. När man träffar ngn med barn så blir de ens familj med. Så har det varit för mig.

Hörde förresten Eva Dahlgren vid tillfälle säga "våra barn" om Efvas Attlings o Niklas Strömstedts. Vackert.  

TS gör säkert så gott hon kan och kanske kärleken till "hans barn" kommer med tiden...

Förstår inte hur man medvetet kan strunta i barn bara för man inte har titel mamma och pappa. Visst att man har andra känslor till sitt eget barn kanske men aldrig att jag skulle göra sån skillnad när dom faktiskt är halvsyskon till det gemensamma barnet och ingår i familjen dom med.
Dom har inte valt sin situation och det hjälper ju inte då att även känna skillnaden när dom är hos sin pappa. Sånt kan skapa mycket avundsjuka när man istället ska försöka få alla att tycka om varandra och må bra ihop som en familj.

Sen tycker jag det är konstigt resonemang att "varför ska jag engagera mig när inte deras pappa bryr sig".
Är det inte just då dom faktiskt skulle ha någon mer som bryr sig? 

Svar Ja, om din dotter bor hos döttrarnas biomamma varannan vecka, så skall hon såklart spara till eran dotter också.  Och på samma sätt skall du och din man spara pengar till dina bonusbarn och hans egna barn!:)  "Rätt skall vara rätt, annars blir det inte rätt. " (Stefan och Krister)

Kan du verkligen sätta dig in i det?
Det handlar inte bara om DIN dotter, du vet.
Du har valt att leva med en man och två barn. Barnen fanns långt innan du skaffade barn med honom. Låter som att du bara vill ha en egen liten familj med din dotter, dig och honom.

Så om din dotter hade en spelberoende förälder, en som inte bryr sig och en bonusförälder som skämde bort sina egna barn med kläder medan din dotter fick gå i H&M kläder, medan föräldern och bonusföräldern hade gemensam ekonomi och lade ner betydligt mkt mer pengar på de andra barnen så skulle inte du bry dig för att bonusföräldern skulle tycka det var jobbigt och inte ville lägga ner av deras gemensamma pengar på ditt barn? Låter helt obegripligt enligt mig.

Helt enkelt för att det du gör (laga mat, hitta på något, ge dem tid med deras pappa etc) är saker jag inte anser vara särskilt speciellt. Jag överröser inte heller pappor med applåder om de byter blöja, går ut med barnvagnen eller lagar mat.  

Jag hade det precis så här när jag var barn!

Min mamma var inte arbetslös men hade det tufft att klara av alla räkningar och två barn.
Min pappa gifte om sig med en riktig hagga som hade ganska mycket pengar.

Mina småbröder hade allt! Allt de pekade på fick de och vi hade tur om vi fick en present av henne.

Har hatat henne hela min uppväxt eftersom hon gjorde skillnad på oss barn. Har fortfarande än idag som vuxen svårt att ens titta på henne.

Nej gör inte skillnad på barnen snälla!!! Barn förstår mer än man tror!

Problemet är att TS inte gör det av praktiska skäl utan som en markering att hon inte har något ansvar för styvbarnen och därmed vägrar göra vissa saker som ingår i en normal familj (natta, borsta tänderna osv).