• Mikkelgren

    Fick avbryta min graviditet i v19!

    Den 16:e Juli fick vi beskedet om att vår lilla bebis var sjuk och vi skulle vara tvugna att avbryta graviditeten. Då var jag i v.19, men fostret var bara i v.15. Vår lilla ängel hade en missbildning i hjärnan som inte hade slutits tätt och hängde utanför. Allt annat var helt perfekt med vår ängel.
    Den 17:e åkte jag in igen till sjukhuset för att ta en tablett för att inleda det som väntades komma på tisdag. Allting var så overkligt, jag kännde dig sparka och hålla på där inne och nu snart så finns du inte mer. Fick sömntabletter att sova på men inte ens dom gav mig ro. Hur skulle man förbereda sig för en förlossning på 4dagar och sen veta att jag inte kommer få med dig hem.
    Dagarna kändes så långa, ångesten kom krypandes och inte ens någon ro hade jag i kroppen för att orka ta hand om min 16månaders son här hemma.

    Ditt liv blev inte längre än tills på måndagen då gick mitt vatten och blodet rann. Nu var det dags att inte få ha dig hos mig mer! In på sjukhuset, smärtan kom men inte mer än att jag klarade mig på lustgas. Jag kände inte dina sparkar mer, du hade antaligen gått bort när vattnet gått. Hade du haft ont? Efter 5h kom du ut kl.16.55, du låg där så rofylld. Där låg du mitt barn så underbart vacker, med dina tio tår o tio fingrar. Men du var inte levande. Det var dags att ta farväl, hur skulle jag kunna ta farväl av min ängel och åka hem och lämna dig där? Hur var detta möjligt? Varför just vi?

    Vi bäddade in dig i täcket och la ner dig i asken. Tårarna bara sprutade, ditt liv blev så oerhört kort, du fick aldrig se världen. Men min lilla ängel vi ses snart igen och till dess finns du alltid i våra hjärtan.

    Idag klarar jag mig knappt upp ur sängen, jag orkar inte. Sömnlös om nätterna och paniken ligger omkring mig. Jag vet inte hur jag ska kunna gå vidare. Jag vet inte hur jag ska hjälpa min sambo när jag inte själv vet hur jag ska klara mig själv. Jag vill inte, jag klarar det inte. Tittar på min son och jag orkar inte, jag orkar inte vara mamma just nu eller sambo. Jag vill bara vara och sörja ifred. Kanske jag är självisk men jag klarar inte detta nu.

    Är det någon mer där ute som går igenom samma sak som mig just nu?

  • Svar på tråden Fick avbryta min graviditet i v19!
  • VirrigaVerna

    Beklagar sorgen
    Det är så tungt när det inte blir som man trodde och önskade.
    Vi fick ett missfall i vecka 16 innan vi varit på RUL och det visade sig att fostret hade anencefali.
    Det är tillåtet att sörja och tillåt dig göra det och dra dig inte heller för att be att få prata med någon.
    Kram


    Många människor behöver man inte parodiera. Det räcker med att citera dem.
  • 3 barns mamma84
    GråterBeklagar gumman fy jag bara gråter när jag läser det du fick gå igenom som du INTE fick uppleva värden är OrättvissGråter
    Du ska bara ta hand om sig men se till att släppa in din sambo och din 16 mån son.
    Din sambo måste finnas hos dig han är nog krossad han med
    (¯`°?.¸ ღ♥ ♥Ebba2005Amadeus2008bebis2010♥ღ ¸.?°´¯)
  • Mikkelgren

    Tack så mycket för er omtanke! Det kommer nog en dag då jag orkar med min familj men just nu vill jag bara vara. Vi pratar med en kurator varje vecka för att kunna förebygga detta i tid. Har även fått ut lugnande och starkar sömntabletter som jag ska kunna ta under dagen. Visst försvinner tankarna under stunden då dom verkar men sen kommer känslorna igen. Känner att jag just nu inte orkar ta mig igenom sörjandet utan bara vara helt tom.

    Tappade så mycket blod under förlossningen så kroppen har tagit hand om det först och det är nu känslorna kommer. Känner mig bara så ensam.

    VirrigaVerna
    : Tror det var samma sjukdom som våran lilla hade. Men vi har inte fått något namn på det som hade skett den. Men har varit inne och läst om det och det stämmer in på våran ängel. Hur har ni mått nu i efterhand? Har ni fått planera inför begravning osv?

  • annajoanna

    Beklagar verkligen er svåra förlust! Stackars er! Vad bra iaf att ni går till en kurator. Ha inte för höga krav på dig, du är din pojkes mamma antingen du orkar eller inte och tyvärr är sorg ibland en del av livet.  Tids nog kommer du fungera igen, stressa dig inte och känn ingen skam för det.
    Tänker på er och skickar en stor kram!!
     

  • Freijas mamma

    Jag/vi kommer nog tyvärr få gå den vägen du/ni har gått. Fick reda på idag att vårat barn har en STOR missbildning i hjärnan. Är i v19 men enligt ul v15. Skall på ett till ul imon för att säkerställa allt å se så dom inte sett fel.

    Vet inte heller hur jag/vi kommer klara oss ur detta som är så hemskt.

    Massa styrke kramar till dig  


    ♥¸.?°´¯) ♥ Freija skall bli storasyster i mars ♥¸.?°´¯) ♥
  • Pilla1979
    Freijas mamma skrev 2010-10-18 21:28:00 följande:
    Jag/vi kommer nog tyvärr få gå den vägen du/ni har gått. Fick reda på idag att vårat barn har en STOR missbildning i hjärnan. Är i v19 men enligt ul v15. Skall på ett till ul imon för att säkerställa allt å se så dom inte sett fel.

    Vet inte heller hur jag/vi kommer klara oss ur detta som är så hemskt.

    Massa styrke kramar till dig  
    Massa styrkekramar till er!!!
    Vet precis vad ni går igenom nu, har precis gått igenom samma sak.
    På nåt sätt går livet vidare fast man själv inte alltid förstår hur...jag är väldigt tacksam för alla som vi har runt oss. Dom har funnits där och lyssnat och stöttat, sen har vi även kontakt med en kurator på sjukhuset. Hoppas ni får all hjälp ni vill ha och behöver!!!

    Kram
  • ulgu

    Det är en klen tröst, man till slut på något sätt hittar man ett sätt att överleva. Vi gick igenom ungefär samma sak förra året i augusti.
    Man lär sig att leva med det fruktansvärda man upplevt, men jag tror aldrig att man kan acceptera det. Jag sörjer fortfarande vår lille pojke hela tiden. Jag tänker på honom varje dag och jag gråter fortfarande av sorg ibland. Jag har två underbara flickor som är mitt allt. Ibland tänker jag på hur jag skulle ha överlevt utan dom. Jag är inte säker på att det skulle ha gått.

    Jag önskar att ingen skulle behöva genomleva detta mörker. Men det enda man kan göra är att förska se ljuset, trots att det är svårt.

    Mångra kramar till alla oss änglamammor!

  • timoa

    ååh, har inte ord. vilken fruktansvärd sorg. ville bara skicka en varm KRAM till dig och hoppas du får den hjälp o det stöd du behöver.

    kram även till frejas mamma. kan inte föreställa mig vad ni går igenom. har själv svårt att få barn, kämpar med IVF (lyckades få en underbar son -09) bara i år har vi lyckats bli gravida 2ggr men fått MF, dock tidiga, vet bara hur mardrömslikt det var, men då var det bara i v8.
    styrkekramar till er bägge!

  • Ruta

    Den 17 juli fick jag beskedet att mitt barn skulle dö, då i vecka 20, den 20 juli kom han ut. Fick också sätta igång det själv och kände sparkar ända in i det sista. Har inte varit inne här på ett tag nu men när jag läste din tråd och såg det du varit med om, nästan exakt samtidigt som jag så ville jag gara skicka en tanke. Sorgen har varit fruktansvärd och det är först den senaste veckan som jag kunnat se lite ljusare på livet om än bara lite.
    En stor kram till dig.

  • LillaFlingan

    hej ts!
    jag har inte på länga vägar varit med om det du/ni varit med om!
    men jag är verkligen Ledsen för din skull!!!!

    jag har gått igenom 5st missfall, dock alla innan v8..
    MEN ändå.. sorgen är inte mindre för det.. hade jag gått ännu längre så vet jag inte ens hur jag hade kunnat gå vidare öht!

    sörj, gråt och skrik.. tillåt dig allt detta!
    och prata mer med kuratorn..

    stora varma styrekramar!

Svar på tråden Fick avbryta min graviditet i v19!