Blev avsläng från bussen pga min 23 månaders!

Funderar över vad som händer i det längre perspektivet om man går runt och ber om ursäkt för sina barn hela tiden. Tror att barnen kan få en ganska felaktig bild av sig själva som just väldigt störande och som att de inte KAN uppföra sig vilket i sin tur riskerar att skapa problembeteenden. 
Men ni andra kanske inte har för vana att tänka i längre perspektiv utan det enda som gäller är en quick fix och att allt är frid och fröjd JUST NU. 

Vilka barn saknar det? Dina?

Jag vet föräldrar som är proffs på att vara omgivningen till lags. De ger vanligtvis barnen något sliskigt att suga på så fort de piper till.
   Alla nöjda och glada. Eller? Jag tror deras barn får betala ett ganska högt pris.

Och knappast är det för att mammorna vill att barnen ska uppföra sig, knappast för att de bryr sig så mycket om omgivningen. Nej jag tror de lärt sig hur de ska göra för att själva slippa engagera sig.

Jag tycker det är suveränt om man som förälder lyckas avleda, distrahera eller underhålla barn, mest för att barnen ska slippa vantrivas.
    Men jag tror också att det krävs ett enormt tålamod och viss framförhållning för att ibland orka stå ut när de skriker. Och faktum är att jag tror att omgivning gagnas av dessa föräldrar. För deras barn skriker kanske inte lika ofta, och kommer sannolikt inte vara de som vandaliserar stan heller.

Och när de inte är hungriga, törstiga eller lässugna och redan gör det de vill allra helst, vad gör du då? Om vi nu pratar om de små barnen på upp till två år.

Jag tycker det är kanon om man har med sig frukt eller annan nyttig underhållning/sysselsättning.

Förstår inte riktigt vad i mitt inlägg det är du reagerar på.

Min poäng, som tydligen inte framgår, är att det inte alls behöver vara de föräldrar vars barn låter minst som i praktiiken är de bästa föräldrarna.

Med andra ord, bra om man har med sig frukt, bra om man kan distrahera, också bra om man står ut med lite skrik (för att visa att det inte lönar sig att kräva uppmärksamhet på ett "dåligt" sätt), inte bra om man tystar dem med onyttiga saker eller fysiska eller psykiska bestraffningar.

Jo brukar, något av detta BRUKAR fungera på min 1,5åring också men någon gång ibland så händer det att inget funkar. För de som sitter på samma buss som mig just då spelar det nog ingen roll att det BRUKAR fungera. Men hursomhelst, ofrånkomligt, ibland gör inte barn som man önskar. Och det är helt i sin ordning.

Men testa att råka ta bussen in till stan en fredagkväll, eller bussen ut ur stan en tidig lördagmorgon. Och folk kliver runt där helt oberörda i krossat glas å spyor för DET är helt normalt tydligen. Blä!

Vad sa ts sa du?

Då har det varit undantag alla gånger jag råkat åka de bussarna. Inte fönsterglas utan flaskglas, men visst spya på golvet har jag sett MÅNGA gånger och det är ingen som tar han om omedelbart. Tror att de som kör på natten kanske inte vill ta risken att gå ut och bråka med passagerare en lördagnatt för det har ju hänt att chaufförer råkat illa ut förr.

Min son är också ljudkänslig och mår dåligt av såna ljud, vi kör med hörselkåpor och öronproppar nu när han blivit lite större. Finns massor av olika varianter på apoteket, min son har nåt silikonklet som man lägger i ytterörat som ett lock för han tycker det är obehagligt att ha nåt inne i själva hörselgången. Det är jobbigt att vara ljudkänslig såklart men det går inte riktigt att kräva att alla andra ska förstå och ta hänsyn till det hela tiden man får helt enkelt ta ansvar för det själv eller för sina barn om det är de som är känsliga. Själv tycker jag det är väldigt obehagligt med trafikljud och buller från vägar men jag kan inte direkt kräva att alla slutar åka bil för det. Att stå ut med varandra fast det kan vara otrevligt ibland är också att visa hänsyn